h1

Utsikt från fjölen (2)

november 21, 2013

I tisdagens spalt, på världstoalettdagen, tog spalten sina läsare med till sitt favoritdass, beläget i det inre av Sörmland.
I dag ska jag berätta om mitt livs absolut sämsta dass, en så kallad mulltoa, som jag installerade efter det att en nippertippa från Hälsovårdsnämnden (tror jag det var) underkänt min vattenklosett på ön Storholmen i Stockholms innersta skärgård.

Nu voro, som det hette i min ungdoms äventyrsböcker, goda råd dyra. Hur skulle jag i fortsättningen förrätta mitt tarv och skicka mina slaggprodukter till slutförvaring? Jag erinrade mig då att det fanns något som hette mulltoa, som vore en liten behändig anordning där ens tarv såsom genom ett trollslag förvandlades till ett aptitligt mull som senare kunde strös på exempelvis jordgubbarna.

Men hur installera anläggningen? Nu voro goda råd åter dyra. Efter att i några dagar ha lagt min panna i djupa veck, beslöt jag att anlita min kollega Sven Melander, som är utexaminerad byggnadsingenjör. I utbyte mot en middag med några supar och en uråldrig konjek, grep sig ingenjör Melander påföljande dag verket an och efter några timmars slit hade han lyckats få ordning på mulleriet.

Snart visade det sig dock att mulltoan inte fungerade. Detta, skall påpekas, berodde på intet sätt på Mullanders, förlåt Melanders, arbete. Mulltoan visade sig vara en katastrofalt usel produkt, som fabrikören förmodligen aldrig själv prövat. Av mitt och mina gästers slaggprodukter uppstod inget som helst aptitligt mull utan bara en hård, äcklig kaka, den där jag fick lyfta ut med mina bara händer och placera i soptunnan.

Ösch!

Mulltoan var sålunda totalt oanvändbar, den var, för att tala klarspråk, rena skiten. Ack att jag i stället hade byggt, eller låtit bygga, kanske med hjälp av ingenjör Melander, ett litet mysigt utedass på tomten, med Hans Majestät Konungen och dess familj häftstiftade på väggarna och utrustat med det vita pulver jag nämnde i förra fjölrapporten och som en bättre vetande kommentator vänligen meddelat gick, och förmodligen går, under namnet karbokalk.

Mitt liv skulle då ha tett sig bekymmersfritt och sannolikt helt lyckligt. Nu tvingades jag i stället att sälja villafastigheten och skaffa en fast bostad med rinnande toalett i Vasastan i Stockholm. Den var belägen i en fastighet där det lilla gossebarnet i familjen ovanför mig hade som sysselsättning att dagarna i ända, upprepade gånger, ställa sig på en stol och hoppa ner på golvet. Möjligen tränade han inför en kommande cirkuskarriär, men han fick mitt lilla hem att skaka i sina grundvalar och beröva mig varje tillstymmelse till sömn.

Till slut gav jag upp och flyttade till Malmö.

375px-1_9_2_7_(Swedish_road_sign)_svg

FOTNOT   Endera dagen kommer måhända en ny fjölrapport, vi får se. Håll korpgluggarna öppna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: