h1

Barndomshemmet

augusti 14, 2013

Där fanns en gammal sentimental sång som hette, och väl, förmodar jag, fortfarande heter, Barndomshemmet. Det är, om författaren Karl-Ewert ursäktar, en rätt vissen text. Bland annat påstår författaren att han har bott i en grind. Syftningsfel, skulle min gamle modersmålslärare harmset ha grymtat. Och forna tider? Bronsåldern?

Där som sädesfälten böja sig för vinden
och där mörkgrön granskog lyser bakom dem,
står den röda lilla stugan invid grinden
som i forna tider var mitt barndomshem.
Det var sol och sommar över gröna hagar
när som artonåring jag därhemma var.
Och de minnen som står kvar från dessa dagar
är de bästa och de vackraste jag har.

Ifrån landet uti väster tanken glider
hem till kära gamla Sverige då och då.
Fast det nu har svunnit många, långa tider
barndomshemmet har jag aldrig glömt ändå.

Spalten erinrar sig nu, med ögonen fulla av tårar, sitt gamla barndomshem. Det var varken rött eller litet, och det var inte omgivet av några sädesfält som böjde sig, det var beläget i det mondäna villaområdet Bellevue i Malmö.

Men för allan del,  där fanns en grind.

vikingaplan

Barndomshemmet

FOTNOT 1   Barndomshemmet sjöngs in av Harry Brandelius . Först ut var dock Ernst Rolf, som gjorde en, vad Povel Ramel kallar, spermafoningalning redan 1919. Sången finns även insjungen på skiva 1920 av den då nioårige Jussi Björling och hans bröder.

FOTNOT 2   Barndomshemmet är en översättning av en gammal amerikansk sång, On The Banks Of Wabash:

Round my Indiana homestead wave the cornfields,
In the distance loom the woodlands clear and cool.
Oftentimes my thoughts revert to scenes of childhood,
Where I first received my lessons, nature’s school.
But one thing there is missing from the picture,
Without her face it seems so incomplete.
I long to see my mother in the doorway,
As she stood there years ago, her boy to greet
Oh, the moonlight’s fair tonight along the Wabash,
From the fields there comes the breath of newmown hay.
Through the sycamores the candle lights are gleaming,
On the banks of the Wabash, far away.

FOTNOT 3  Bland festprissar är sången i dag mest känd som en snapsvisa med texten: Där som sädesfälten böja sig för vinden / står en jävel där och böjer dem tillbaks. Mkt roligt.

 

Annonser

2 kommentarer

  1. Ja, ”olika falla ödets lotter”! Alla kan ju inte få växa upp i en grind invid en röd stuga. Din barndom är ju svår att förändra nu. Det är som det skrevs i mitt husorgan genom nedre tonåren; ”Se till att i god tid skaffa er en svår barndom så ni har nån ursäkt när ni ligger där på psykologsoffan!” Sorry, Spalten, men i ditt fall är det nog kört med det!


  2. Hej Spalten. Inte ska du sitta med tårar i ögonen och tänka på barndomshemmet. Åk dit ! Beställ en kopp varm choklad med vispegrädde och sätt dig i jungfrukammaren, blunda och njut.
    Sen är du botad och längtar hem till din nya lägenhet igen.
    Monika



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: