Ett mysterium

Ibland försvinner spaltens smarta mobiltelefon, det gjorde aldrig den gamla, den som satt ordentligt fasttjudrad i väggen.
I dag ringde det i mobilen, men den lille rackarn fanns icke inom synhåll.
När det ringer i telefonen och man inte kan hitta den är man övertygad om att det är något ytterst viktigt någon har att meddela och att ens liv, kanske hela världens väl och ve, hänger på att man kan svara.
Man får då försöka rekonstruera de senaste händelserna, de som inträffade efter det att man vaknat och sin vana trogen hängt telefonen på rollatorn. Efter upphängningen hade jag, såvitt jag kunde erinra mig, inte gjort något särskil. Jag letade och letade, men fann intet. Fanns det ett hål i golvet, genom vilket mobilen fallit. Troligen inte.
Till slut hittade jag telefonen: den hade följt med en påse som jag hängt på en krok i badrummet och hängde sålunda under påsen.

På  displayen kunde jag nu läsa att det var spaltens svägerska som ringt. Hon visade sig, efter uppringning, inte ha något viktigt att meddela.

För övrigt ringer det inte i telefoner längre, det låter i dem. En afton för ett par veckor sedan blev jag alldeles  förvirrad när miitt läte lät i rummet. Jag svarade och svarade men det fanns ingen i andra änden. Det visade sig då att en av personerna i den danska tv-serien Borgen hade samma signal som spalten.

Den lille rackarn

Annons