Den franska osten
juli 31, 2013En lättsinnig gammal ungkarl som spalten borde förstås inte släppas lös i livsmedelsaffären.
I veckan stod jag vid ostdisken och valde ut en jävligt god gammal fransk ost, som tidigare förgyllt mitt hem.
Hur stor bit att vi ska ta? sporte den vackra expediten och måttade med kniven.
Äh, ta hela, sa spalten lättsinnigt.
Ska du verkligen det? gentog den vackra expediten. Det blir dyrt.
Hur dyrt?
Sextiotre kronor.
Då halverar vi, föreslog spalten.
När jag kom hem slök jag med välbehag hela halva ostbiten, ty det är som sagt en satans god ost. Så i morgon går jag och köper den resterande biten. Jag är kanske inte så dum ändå. Ostar håller ju sig bra. Ostar är bättre ju gamlare de är. Det borde snarare stå bäst efter än bäst före.
Så varför köpa en liten bit en dag en ny liten bit nästa dag?
En annan bara undrar.
Åke Cato blogg 
Kanske ändå ingen god idé att halvera den jävligt goda gamla franska osten, om ytterligare en lättsinning ungkarl finner resterande halva värd att sluka med välbehag?
Älskar din blogg!
Tack, skulle gärna sagt detsamma, men det är tomt på den plats där din blogg legat. Sorgligt.
Åke Åke Cato Södra Förstadsgatan 22, 2 tr 211 43 MALMÖ 0708 – 12 36 84 http://www.akecato.se
Ostar kan ibland vara rent obegripligt goda. Åtminstone för somliga, läs oss kultiverade. Jag förvarade en gång en utmärkt Havarti i kylskåpet på jobbet. Kort efteråt dök det upp någon som sniffade och undrade vad som hade förstörts där
Tråkigt. omåttligt tråkigt. särskilt som denne någon var holländare
Morbier, Comté, och Tomme de Savoie tycker jag mig åtminstone kunna känna igen på bilden; ett par är sådana där som jag också tycker mig känna igen, men inte kan komma på namnen på just nu…
Tillsammans med den kära hustrun ärnar jag inmundiga ett par mumsiga ostar till kvällsvard. Vi har gjort samma observation gällande datumstämpeln, men dessa båda har tyvärr ännu inte uppnått sin bäst efter-dag. Men förresten, tänk om man kanske har någon gammal bortglömd Aura längst in i kylen någonstans…?