h1

Solesan

juli 14, 2013

I dag kom jag plötsligt att tänka på Solesan, det är jag förmodligen ganska ensam om.

Solesan var ett näringstillskott, det första tror jag. Jag fick det som barn och minns än i dag att det smakade lite apelsin, det var rätt gott. Man fick en sked av mor och genast blev man ett friskare barn. Eller inte, vad vet jag? Man överlevde i alla fall och det är vackert så. Utan Solesan vore jag inte den stiliga sjuttiåttaåring jag faktiskt är utan låge sedan länge i den kalla och mörka graven.

Det enda näringstillskott jag intar i vad poliserna kallar nuläget är bioselen, som gör att jag inte har varit förkyld på trettifyra år eller så. Selen är ett ämne som finns i jorden på sydliga breddgrader, men inte hos oss i norr. Rent logiskt borde därför inga spanjicker och italianos vara förkylda, men så är det ju inte.

Selen är bra men det är inte lika gott som Solesan, dessutom är det en brun tråkig pilla som man bara sväljer.

1940-SolesanFOTNOT    När man blev förkyld fick man en meducin som om jag inte minns fel hette Pertusin. Minns jag fel så hette det väl nåt annat. Det hjälpte lika lite som all annan förkyldningsmedicin och det var inte lika gott som Solesan. Så ligger det till, förstår ni, ungdomar.

Annonser

One comment

  1. Barnets dagliga matsked Solesan var ljuvlig att inmundiga!
    Och fanns under detta namn i butikerna långt in på 2000-talet,
    varpå den ändrade namn till Sanasol. Innehållet detsamma.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: