h1

Utsikt från gågatan (9)

juli 2, 2013

Spaltens spalter i Malmö-Tidningen i repris. Detta är den sista delen i serien.

Mitt liv på Näset (Del 2)

Till Näset tog man tåget från Västra station eller Södervärn. Det var för övrigt ingen som kallade Falsterbonäset för Näset, vad jag minns sa vi mest Ljungen.  Anträdde man resan på Västra station fick man en liten resa genom Malmö på köpet.
Till stationen kom man genom att stiga av treans spåga på Norra Vallgatan och korsa kanalen på något som kallades Hönsabron. På Regementsgatan, i höjd med Husarkasernen, gick bommarna ner och bilisterna väntade tåligt medan tåget värdigt passerade.
Tåget drevs med ånga, ett miljövänligt drivmedel som tyvärr kommit ur bruk. Ångtåget ersattes senare av rälsbussar och ännu senare av vanliga bussar.
Till mina lyckligare minnen från barndomen hör att efter skolavslutningen ta tåget till Ljunghusen. Vagnarna var gammaldags och man kunde stå ute mellan ett par vagnar och betrakta de gula rapsfälten.
Vore jag Marcel Proust skulle jag ha skrivit en lyrisk betraktelse av den fräna koldoften från ångloket och den sötaktiga doften från rapsfälten, men det är jag inte.
Ångdriften saknade icke risker. Under torra somrar kunde en gnista från loket förirra sig ut på fälten och antända skörden, till harm för odalmännen som slet i anden. Än värre var det när den fridlysta ljungheden mellan Ljunghusen och Skanör antändes, då gick folk man ur huse och slog på lågorna med granruskor till den verkan det  nu kunde ha.

Vårt sommarhus låg på Ljungsätersvägen, vägen närmast Falsterbokanalen. Den senare trafikerades då för tiden av riktiga båtar och inte som i dag fjuttiga fritidsfarkoster. Den hade grävts under andra världskriget för att sjöfararna inte skulle riskera att gå på en av de minor som låg och guppade i farvattnen utanför Näset. Från kökssidan på vårt hus kunde man genom furuskogen skymta båtarna som gick genom kanalen.
I grannkåken bodde min bäste kompis Lennart, längre norrut på vägen bodde Bertil och nästan nere vid stranden bodde Majvi, en snygg brunett, som man förstås inte hade en chans på.
Lennarts far var en bullrig typ som drack grogg och spelade badminton med samma varma själ. Efter Ljungen tappade jag kontakten med Lennart, men jag har hört att han senare tilltog i format och att han hamnade i den ekonomiska branschen,  jag har för mig att han  jobbade med utredning av konkurser.
Han följde delvis i sin faders fotspår. Innan han gick ur tiden 1998 var han under fyra år ordförande i Svenska badmintonförbundet.

åke o lennart jönsson

Lennart och spalten

FOTNOT  I sitt verk På spaning efter den tid som flytt beskriver den franske författaren Marcel Proust (1871-1922) på fem sidor de känslor som återuppväcktes i honom när han åt en madeleinekaka, doppad i lindblomste.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: