En kärlekshistoria
januari 3, 2013Sigrid finns inte mer, hon gick bort klockan halv elva på julafton i en ålder av 93 år. Jag talade med henne i telefon i somras och kunde konstatera att hon hade alla själsförnödenheter i behåll. Det var som att tala med en ung tjej.
Om Sigrid har jag skrivit i min självbiografi En levande gosse, i ett kapitel som heter
Sigrid, en kärlekshistoria
Min första kärlek hette Sigrid. Tyvärr det blev aldrig vi. Åldersskillnaden var för stor – Sigrid var nitton år när hon kom från Skövde till familjen Cato i den fina vita villan i den fashionabla stadsdelen Bellevue. Det var hennes första plats, som det hette då.
1939 tog vår kärlekshistoria slut. Andra världskriget hade brutit ut och Sigrids fästman blev inkallad. Sigrid beslöt att följa med honom tillbaka till Skövde. Samma dag som Sigrid skulle resa packade jag mina leksaker i en liten resväska och förklarade mig villig att följa henne.
Jag var beredd att övergiva min fader och min moder och förlöpa mitt hem för att följa den kvinna jag älskade till världens ände – eller åtminstone Västergötland.
Så kan kärlek yttra sig när man är fyra år.
En dag i vuxen ålder träffade jag Sigrid igen. Hon stod i parfymavdelningen på Åhléns varuhus på Södergatan i Malmö och anropade mig när jag gick förbi. Hon frågade om jag kände igen henne, vilket jag förstås inte gjorde. Då berättade hon vem hon var.
Sigrid var vår jungfru, som det hette på den tiden. I hennes plikter ingick att passa mig. Sigrid var ständigt vid min sida, vi gick långa promenader i villaområdet tillsammans, jag med min lilla näve i hennes trygga och erfarna nittonårshand.
En dag gick vi till Limhamnsfältet där det var försvarsuppvisning.
Den svenska igelkotten visade taggarna, den svenska tigern vässade klorna. Vår beredskap var god. Svenska beredskapsgubbar med långa Mausergevär gjorde sitt bästa för att se skräckinjagande ut.
Den ende som blev rädd var jag. Allt hårdare grep jag Sigrids hand, hon tröstade mig och sa att jag inte skulle vara rädd, det var bara övning, det var inte farligt.
Jag grät och vi gick hem. Där satte vi oss på Sigrids lilla jungfrukammare och drack choklad.
På Åhléns parfymavdelning berättade Sigrid att hon kom från en välbeställd lantbrukarfamilj utanför Skövde och var van vid att alla på gården umgicks på samma plan. Hon blev därför ledsen och förvånad när hon inte fick sitta och äta med familjen utan hänvisades till sitt lilla bord i köket.
På Bellevue var det skillnad på herrskap och tjänstefolk.
När Sigrid senare i livet fick en dotter döpte hon henne till Ingegerd, efter min storasyster. Synd att hon inte fick en son.
Sigrid 1919-2012
Åke Cato blogg 
En vacker berättelse, varmast av allt var ett komma nära en del av det gamla Sverige. Sigrid var modern och av sista generationen hembiträden/jungfrur, hon bröt upp av kärlek till en man. Dessförinnan stannade många hela livet med ”sin familj”, oavsett herrbekanta och det mesta. Spalten bevarade sin stora kärlek, precis som ömsesidiga Sigrid. Heder åt båda.
Hej Spalten
Jungfrukammaren du skriver om var mitt härliga flickrum i över 10 år. Min familj flyttade till villan på Bellevue ca 1943, när jag var nyfödd. Vi hade hembiträden i jungfrukammaren fram till 1954 ungefär. Sen blev rummet mitt .
Jag har inte heller några minnesbilder av att jungfrun åt med oss i köket, och absolut inte i matsalen.
Huset ser lika fint ut idag som när vi bodde där, men klätterträden i trädgården skövlades när grannen byggde villa där.
Jättekul att läsa din blogg. När du gick på skidor såg du ut precis som min storebror. ”Skidkläderna ” tweedbyxor och jacka följde inget mode. Pågarna såg ut som små gubbar.
Talar du om Vikingaplan 1? Då torde du ha hetat Olsson som ogift. Din pappa var i så fall tandläkare Olsson. Vem som bor i villan nu vet jag inte. Jag skriver en del om den i min självbio som heter En levande gosse.
Visst är jag född Olsson. Familjen bodde kvar i 27 år och pappa grät när flytten gick Jag cyklar förbi då och då och det är nästan som om hojen vrider in mot köksingången av sig själv. Om frestelsen att göra ett besök där blir för stor, kan jag alltid gå in för att kika på en rollator( även om jag inte behöver någon ännu)
I Veteranen annonserar Trust Care ofta om sina produkter på Vikingaplan1. Den nuvarande ägaren har berättat att han gjort en spiraltrappa från vardagsrummet ner till biljarden under. Skulle vara kul att traska omkring i sin barndoms domären.
Nu skall jag skaffa din bok En levande gosse.