h1

Klappar jag minns

december 9, 2012

Svenska Dagbladets kulturbilaga har i dag, påpassligt nog, julklappar som tema.

Detta fick spaltens tankar att leta sig tillbaka genom decenniernas dimmor till min barndoms julklappar. Vilken julklapp har gjort mig lyckligast? frågade jag spalten.

Jag tror det var en treväxlad Schuco av sportmodell, vit eller röd, jag minns inte riktigt, svarade spalten. Schuco-bilarna tillverkades i Tyskland och är i dag värda skjortan i Antikrundan, men tyvärr har jag inte sparat mitt fordon. Varje jul önskade jag ett vad man på den tiden kallade elektriskt tåg,  i dag heter det modelljärnväg, men jag fick aldrig något, vilket gör att jag understundom har övervägt att i likhet med Jan Myrdal skriva en bok om mina elaka föräldrar, men å andra sidan fick jag ju så mycket eljest.
Senare fick jag flera Dinky Toys-bilar som kommo från England. Jag älskade bilar och hade ett stort och välskött garage. Annars är det mest böcker jag minns. I början var det Gyllene Sagor och Bland tomtar och troll, som kom ut med nya samlingar varje år. Den senare hade John Bauer på omslaget, den med  prinsessan Tuvstarr med grymt långt hår vid en skogstjärn, Tuvstarr låter som ett taget namn.

Sen kom Pelle Svanslös in i mitt liv, denna lätt handikappade katt var min favorit i många år och jag blev lika lycklig varje gång den elake Måns och de dumma Bill och Bull blev blåsta på konfekten. Regelbundet erhöll jag år efter år Pojkarnas flygbok, ty det var ju sådana tider. Pojkarnas julbok fanns också. De gavs ut av Wahlströms och hade grön rygg. Ja, sen kom Biggles och innan jag visste ordet av var jag vuxen och läste Steinbeck och Wodehouse och Olle Hedberg och Jan Fridegård.

Det är ungefär vad jag minns av mina julklappar, slöt spalten.
Tack för intervjun sa jag till spalten.
Det var så lite så, sa spalten. Och det hade han ju rätt i.

jul 1943

Spalten (till höger, vid morfars fötter) firar jul 1943. Det kan ha varit det året jag fick Schucon.

Annonser

8 kommentarer

  1. Fick också en Schuco i julklapp. Tyvärr finns bara nyckeln att vrida upp den med kvar. Dessa bilar var fantastiskt välgjorda.


  2. Det var på den tiden alla tyckte att det var roligt med familjefotografier (?) Inga märklin, dinky toys eller scuchos, för min del. Jag tillhör den snedvridna barbiegenerationen.


    • Jag tycker fortfarande att det är roligt med familjefotografier. Kanske nu mer än nånsin.


  3. Härlig bild – rejäla fåtöljer!


    • Dom kunde göra fåtöljer på den tiden.


      • Bordet var heller inte klent!


  4. Efter Fem-böckerna läste jag bara svenska storheter, med Hjalmar Söderberg som ohotad favorit. Han var en språk-, stilistik- och
    dramaturgiekvilibrist. Det lilla han tryckt kan läsas om och om igen
    vart 5:e år med samma skönhetssvindel. I övrigt fascinerade Röde Orm (F-G B) och Wilhelm Moberg+Selma Lagerlöf. Är glad för att far gav mig dessas böcker, de skapade tänk, fantasi och empati.


    • PS. Precis som Spalten och alla hans begåvade bloggkommentatorer var Söderberg skåning (för dom som inte redan räknat ut detta). Irrfärderna till Stockholm och Köpenhamn har vi numera förlåtit både Söderberg och Spalten. DS.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: