h1

Mina lärare (3)

oktober 23, 2012

                                   SEGER

Den enda roliga lärare jag haft var Bo Segerstedt. Han lärde mig inte så mycket om historia och ekonomisk geografi, som var hans ämnen, men han lärde mig att man kunde tjäna på att säga roliga saker, vilket jag har haft en viss nytta av i mitt liv.

Efter att ha misslyckats i alla andra skolor sattes spalten i Malmö Handelsgymnsium, i något som kanske skulle heta business class i dag. Där lyckades jag 1954 med nöd och näppe ta handelsgymnasieexamen, eller handelsstudenten som det allmänt kallades. Jag erövrade därvid en vit mössa, dock med en liten förarglig nål på  kullen.

Seger hade sin bakgrund i det akademiska Lund, där han var en välkänd spexare i den inre kretsen runt Hasse Alfredson på femtiotalet. I spexet Djingis Kahn fällde han den berömda repliken Samarkand – Asiens Eslöv! och han var en av mongolerna som sjöng den numera klassiska sången på melodin Gärdebylåten:

Nu ska vi ut och härja, supa och slåss och svärja,
bränna röda stugor, slå små barn och säga fula ord
Med blod ska vi stäppen färga, nu änteligen lär jag
kunna dra nån nytta av min hermodskurs i mord

Segerstedt hade också en mindre roll som ”grevens betjänt” i Alfredsons film Äppelkriget. Greven spelades av Tomas Alfredson.

Humanisten och lundensaren Seger förbannade sitt öde att behöva arbeta i Malmö och dessutom undervisa i en skola som utbildade handelsmän, en sort som han föraktade av hela sitt hjärta. Som många andra i spexarkretsarna blev han med tiden alkoholiserad och var understundom bakis när han satte sig i katedern. Då kunde han med rödsprängda ögon blicka ut i klassrumet och sucka:

Säg nåt roligt…

Ibland lyckades jag därvid pressa fram en eller annan ordlek och fick av det skälet Ba (väl godkänd) i hans ämnen.

Senare, långt senare, hörde jag att Bo Segerstedt tagit sitt eget liv genom att hoppa ut genom fönstret i sin bostad i Lund. Om detta är med sanningen överensstämmande vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig.

Någon lycklig människa var nog inte Seger, men han var den enda lärare jag haft som fått mig att dra på munnen. Och det är, som man säger, vackert så.

Seger

FOTNOT   Googlar man på Bo Segerstedt hamnar man på en it-konsult vid Umeå universitet med detta namn. Men tack vare detta spaltinlägg finns även den riktige Seger med. Och det var väl det minsta jag kunde göra för honom.

Annonser

4 kommentarer

  1. Hade också Seger 1964-66 på MHG. Vi ”kastade alltid våra ögons ljus” på olika saker, och han betecknade dem ofta som
    ”kollofenomenorma”. Ständigt fluga och kostym, lång och gänglig, åt städse på lokal evig ungkarl som han var. Gärna Pilgården och Temperance. Geografi utlärde han på Handels, men mesta tiden gick till samtal om aktualiteter, ty Segerstedt tog inte sitt kall så allvarligt. Han var omåttligt populär som frispråkig spexande humanist. Flertalet handelsstudenter var dock karriärsinriktade och blev framstående revisorer, förvaltare (=statsbyråkrater), krämare och fabrikörer. En viss del insåg dock att de hamnat fel, och nyttjade inte alltför svåra Handels som språngbräda till exempelvis läkare, jurister och journalister.


  2. Seger berättade en gång om några studentspexare i Lund, som ledde upp en häst till andra våningen i AF-huset och lät den titta ut genom ett fönster. Hästen vägrade emellertid att därefter gå nerför trapporna, så hjälp måste tillkallas vilket media rapporterade om. ”Nu har hästen verkligen blivit ryktbar”, blev då den självklara kommentaren från en av spexarna, som kan ha varit Seger(?).


    • Ska jag vara riktigt ärlig har jag aldrig gillat spex och spexare, vilket möjligen kan ha med mitt ingrodda akademikerkomplex att göra. Men varför ska jag vara ärlig?


  3. Ett minne av Seger är från 1960 och en osedvanligt tråkig eftermiddag i skolan. Då räddades dagen av en försynt fråga till magister Segerstedt.
    – Kan vi inte gå på museet i stället för att bara sitta här?
    – Jaha, vilken avdelning ska vi då besöka?
    – Caféavdelningen!
    – Jo, det kan man tänka sig. Men jag måste först tala med Ämbetet.
    Segerstedt försvinner ut ur klassrummet men återkommer strax med sitt besked: Han är inte där, så vi smiter.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: