h1

Mina lärare (1)

oktober 20, 2012

Spalten inleder i dag en serie essäer om de luttrade skollärare som trots mitt envisa motstånd gjorde mig till den bildade äldre herre jag i dag är.
De hade det sannerligen inte lätt, dessa damer och herrar, ty jag var en usel elev som hellre gick på bio och umgicks med mina kamrater än läste mina läxor.

GRISEN

var lärare i tyska på Realskolan i Malmö, den skola som nu heter S:t Petri läroverk. Vi hade tyska som förstaspråk eftersom Skolöverstyrelsen var övertygad om att Hitler skulle vinna kriget. När han inte gjorde detta och Churchill seglade upp som favorit lät SÖ engelskan bli förstaspråk.

SÖ var ett oppurtunistiskt ämbetsverk,  som villigt vände sin kappa efter de vindar som blåste i världen.

Grisen var en, redan för den tiden, gammalmodig herre som bar fadermördare, en sorts styv och hög krage som jag varken förr eller senare har sett någon bära. Om halsen bar han dessutom en s k selbstbinder, en slips med gummiband.

Grisen hette egentligen Issén och jag tror att initialerna i hans förnamn, G R, renderade honom öknamnet Grisen. Detta kan dock vara en efterkonstruktion och ett önsketänkande.

Det första jag lärde mig på tyska var substantivet Wein.

Guter Wein, gutes Weines, gutem Weine, guten Wein.

Tack vare denna insikt kunde jag beställa in en bier när jag några år senare var i Hamburg.

Av Grisen lärde jag mig den skämtsamma barnramsan:

Hans, mein Sohn, was macht du da?
Vater, ich studiere.
Hans, mein Sohn, das kannst du nicht!
Vater, ich probiere.

Frid över Grisen och hans fadermördare.

Grisens pågar

2 kommentarer

  1. Tiotalet år senare var Grisen tydligen pensionerad (eller utmobbad), ty då fick 2:5D frau Wirik-Håkansson. I klass 4:5D efterträdd av adjunkt Mårtelius. Sistnämnda var en enastående pedagog, stenhård i bettet (och luggtaget!), men hon fick liv i samtliga slashasars tyskainhämtning inkl undertecknads. Från C till AB på 2 år var vanligt för dessa nyväckta. Det gick bara inte att sova vidare. Så i Mårtelius fall måste man reservationslöst hylla gamla ohederliga Realskolan.


  2. Barnramsor? Denna lite rörande”Kinderlieder” minns jag från realskoletiden:

    Hänschen klein ging allein
    in die weite Welt hinein.
    Stock und Hut steh’n ihm gut,
    ist gar wohl gemut.
    Aber Mama weinet sehr,
    hat ja nun kein Hänschen mehr.
    “Wünsch dir Glück“ sagt ihr Blick,
    “kehr nur bald zurück!“

    Sieben Jahr, trüb und klar,
    Hänschen in der Fremde war;
    da besinnt sich das Kind,
    eilet heim geschwind.
    Doch nun ist’s kein Hänschen mehr,
    nein, ein großer Hans ist er,
    braun gebrannt, Stirn und Hand,
    wird er wohl erkannt?
    Eins, zwei, drei geh’n vorbei,
    wissen nicht wer das wohl sei.
    Schwester spricht: „Welch Gesicht“,
    kennt den Bruder nicht.
    Kommt daher die Mutter sein,
    schaut ihm kaum ins Aug’ hinein,
    spricht sie schon: „ Hans, mein Sohn!
    Grüß dich Gott mein Sohn!“



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: