På nöjesfältet

Vid den här tiden på året avhålls på nöjesfältet Gröna Lund i Stockholm ett praktfullt kalas. Middagen aväts på restaurang Tyrol och är en påkostad tillställning med flera hundra inbjudna och samma meny varje år: sandwiches, soppa, färskrökt lax med spenat och förlorat ägg, vårkyckling och till slut glass.

Middagen var länge en ren herrmiddag. Gästlistan upptog borgarråd, rikspolitiker, kommunalpolitiker, brandchef, polismästare, höjdare inom näringslivet, teaterdirektörer, chefredaktörer, kända författare, artister och skådespelare och slikt folk. Nästan som hämtat ur en Hjalmar Bergman-roman eller varför inte Grönköpings Veckoblad.
Numera är även kvinnor välkomna, tidigare var Ninni Lindgren, hustru till nöjesfältets direktör John Lindgren enda damen.

Till herrmiddagen var spalten varje år inbjuden, inte för att jag var en allmänt trevlig person, vilket jag kanske trodde då, utan förstås för att jag var nöjesjournalist och krönikör på Expressen, sedermera Aftonbladet, och kunde tänkas skriva gott om Grönan i bladen.

Efter middagen serverades kaffe och en generös bar öppnades. Och efter en stund hände det som jag aldrig, vare sig förr eller senare, upplevt. Dörrarna öppnades och ett antal unga damer vällde in och beblandade sig med herrarna. De var inga demimonder utan bestod av hederliga och ärbara flickor som arbetade inom nöjesbranschen. Men de stod till herrarnas förfogande, fick bedansas och var inte främmande för allehanda flirter.

Flickorna var av samma typ som de damer vår ärade konung omgav sig med och som beskrivs i boken Den motvillige monarken.

          Kaffeflickor, varken med eller mindre !

Så vet ni det, ärade läsare. Även spalten har ett förflutet som kunglig mansgris.

Annons