h1

Moster Anna

april 27, 2012

Understundom tänker jag på moster Anna. Hon var svårt handikappad och bodde därför i en sovalkov hemma hos sina föräldrar, det vill säga mina morföräldrar, på Bokbindargatan 8 i Lund.

Moster Anna hade något fel på kroppen, som jag aldrig fått mig beskrivet, men som medförde att hon måste bäras upp av en korsett. Hon var dessutom harmynt. Min kusin har berättat att det i släkten talades om att mormor mött en puckelryggig man under sin graviditet och att det var detta som gjorde att hon födde en så gravt handikappad dotter.

Ibland undrar jag om jag verkligen är född 1934. Det känns snarare som om det var 1334.

Moster Anna gömdes undan hemma hos mormor och morfar där hon fick bidra till hushållet inte bara genom idogt arbete utan även genom att sitta och sy ihop handskar till en handskfabrik, för vilket hon inkasserade en liten slant. Hennes liv måste ha varit tungt. Medan hennes systrar Helga och Hilma, min mor, levde livets glada dagar och gifte sig och fick barn fick moster Anna sitta där och torka bort hemma hos mormor och morfar.

Min mormor var dessutom strängt religiös – jag brukar beskriva henne som en kristen fundamentalist – varför  Anna förbjöds att träffa jämnåriga kamrater och hon fick naturligtvis än mindre gå på bio och teater. Hon visade dock inga tecken på depression utan var alltid på gott humör och hade alltid ett skämt till hands.

Hade moster Anna fötts i dag hade det säkert gått att rätta till det mesta av hennes besvär. Några operationer och hon skulle varit som andra flickor. Då hon dessutom var en intelligent kvinna, det märkte jag under min uppväxt, skulle hon förmodligen ha kunnat gå långt i någon karriär, kanske kunde hon ha blivit sjuksköterska eller rentav läkare ?

När mormor dog började Anna, som i likhet med sina systrar var en utåtriktad person, ägna sig åt arbete i kyrkan och fick på ålderns dar många väninnor.

Nu är moster Anna förstås borta, men jag tänker på henne ibland.

Ett kvinnoöde.

Det finns nästan inga bilder på moster Anna i mina fotoalbum, men här sitter hon i alla fall som femma från vänster på julafton 1943.

Annonser

3 kommentarer

  1. Kul med Spaltens minnesbilder. Blir en påminnelse om hur det var förr. Annorlunda, men knappast bättre. Kan det vara lillspalten som sitter på golvet?


    • Right you are.


  2. Gripande människoöde.
    Heder åt Spaltens emotionella eftermäle.
    Hörsägnen om den puckelryggade illustrerar dåtidens sociala ondska. Stigmatiseringen fick Anna bära ett helt liv mot mat och husrum.
    Tack och lov att vårt sekulariserade samhälle utrotat dessa grymheter i ett – trots allt – inkännande Sverige!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: