Drickshataren

Spalten hatar dricks.

Jaha, säger nu de ärade läsarna, en typisk snål svensk. Det är dock inte sant. Jag hatar inte dricks för att jag blir av med pengar utan för att det är en sista dammig yttring av ett gammalt unket klassamhälle.

Dricks är en gammal tradition som har sitt ursprung i att den som förr i tiden fått en tjänst utförd av någon som var fattigare gav en slant till den som gjort jobbet för att personen skulle kunna dricka en skål till ära (eller önskan om god hälsa) för den som hade betjänats. (Wikipedia)

Dricks passade möjligen in i den värld Povel Ramel beskriver i sången Varför är  där ingen is till punschen? men hör inte hemma i dagens samhälle.

Dessutom vet jag aldrig hur mycket jag ska ge i dricks. På hotellet på Madeira rekommenderas man att ge fem euro (en knapp femtilapp) per vecka till städerskan, antingen hon har varit  duktig eller slarvig, glad eller sur. Jag är övertygad om att hotellets personalchef vid anställningen erbjuder henne en rätt torftig lön och tröstar henne med att hon kommer att tjäna på dricks utöver sin fasta lön.

I själva verket är det sålunda jag som betalar en del av städerskans lön, vilket i slutändan kommer hotelldirektören till godo.

I Sverige ges dricks numera nästan bara på krogen, men jag begrper inte varför just en kypare ska ha extra pengar, restaurangpersonal har ju avtalsenlig lön. Man ger inte dricks till snabbköpskassörskor, skomakare,  bokhandlare, sjuksköterskor och personal på McDonalds och ger man dricks till en poliskonstapel slås man i bojor och får gå i fängelse utan att passera GÅ.

Nä det finns ingen logik i dricks.

Därför hatar spalten dricks. Nu är det sagt.

Annons