Solschangser
april 12, 2012På sydländska breddgrader är som bekanta solchanserna (eller solschangserna, som dom säger i tv) betydligt större än här uppe i Ultima Svedala. På Madeira hade spalten förmånen att få åtnjuta två veckor av oavbrutna solchanser. Inte en molntapp på himlen, bara en sol som välvilligt blickade ner mot mig från sitt himlafäste.
Jag är en typisk soldyrkare, men min brist på respekt för de skarpa strålarna på dessa sydliga latituder spelar mig esomoftast ödesdigra spratt. Sålunda kom jag den här gången hem, inte bara med en tjusig solbränna utan även med allvarliga brännskador på framstående delar av mig, såsom näsa, panna, händer, knän och tår.
Det mesta gick att behandla med mjukgörande salva, men på vänstertårna utvecklade sig en ful blåsa. Den krävde vård av en vänlig distriktssköterska på min vårdcentral och har nu skrumpnat ihop och är på väg att försvinna helt.
Tyvärr har även den stiliga solbrännan börjat försvinna. I dag, knappt två veckor från hemkomsten, börjar jag åter se ut som en Panodil.
Lätt fånget, lätt förgånget, som man säger.
Åke Cato blogg 
Brun utan sol heter krämen finns i olika prisklasser.
Nä det är den man tar om man alltså vill bli brun utan sol. Den kräm jag använder är s k fuktighetsbevarande kräm. Rätt ska va rätt, som kocken sa.
För farao! Att som nordbo dyrka den egyptiska solguden Ra kan leda till ödesdigra konsekvenser.
Har själv blivit av skadan vis då jag efter idog soldyrkan antagit kulören av en kokt kräfta.
Så numera sitter man under sitt strandparasoll iförd elegant stråhatt och läser en god bok medan sinnet sakta försätts i ett meditativt tillstånd. Har väl lite med ålder att göra kan tänkas.
På tal om Panodil så slipper spalten kommentaren jag fick en gång att ”lägger man en Magnecyl på dina ben tror man det är en leverfläck”