Poolare

På Madeira låg spalten den här gången med Karin Fossum, Viveca Steen, Tove Alsterdal och Mari Jungstedt. När jag var där i november förra året låg jag med Leif G W Persson, tro det eller ej.
Hans Den döende detektiven förgyllde verkligen min resa.

Jag talar alltså om att ligga vid poolen och läsa böcker. Det är praktiskt med böcker; via dess titlar kan man utläsa från vilken nation liggarna kommer. Dock inte alltid. En dag hade jag bredvid mig en kille som läste Liza Marklund.

Hej, jag förstår att du är svensk, sa jag, glad över att ha fått nån att prata svenska med.
Naj, sa läsaren, jeg er dansker. Det her er en oversaettelse.
Är den bra? förhörde jag mig.
Tja, så där, sa dansken. Därmed avbröt jag samtalet.

Många är de författare som under årens semesterresor har räddat mig från en dyster ensamhet:

o Ed McBain förstås, den gudabenådade berättaren. Alla hans böcker om det 87:de distriktet i Isola har jag slukat och har dem fortfarande i min bokhylla. En dag ska jag läsa om dem.
o Mario Puzo höll jag i mina händer för många år sen i Spanien. Detta var långt innan Gudfadern blev filmer.
o Papillon (av Henri Charrière) var ett gastkramande sällskap en gång på Mallorca.

Och så Mankell förstås, och Sjöwall-Wahlöö och alla andra duktiga skandinaviska krimdrottningar och -kungar.

Det är gott för en gammal ungkarl att ha folk att ligga med.

FOTNOT   Under pseudonymen Ed McBain skrev Evan Hunter totalt femtiofem romaner om poliserna i 87:e distriktet. Den första boken i serien, Cop Hater, kom  1956 och hette på svenska Polishataren. Den sista boken i serien heter på svenska Da Capo (Fiddlers) och publicerades postumt i september 2005. (Källa: Wikipedia)