”Far i frid”
februari 9, 2012Jag ser att min gamle chef Alf Montán på Expressen har gått ur tiden. Rubriken på dagens spalt är dock inget raljerande över hans bortgång, utan en påminnelse om Alfs klassiska recension av filmen Åsa-Nisse flyger i luften, som bestod just av dessa tre ord.
Alf Montán var chef för Expressens nöjesredaktion när jag tjänstgjorde på tidningens malmöredaktion. Det var hans lockrop som fick mig att flytta till Stockholm 1961. Där tänkte jag stanna ett par tre år för att sedan flytta tillbaka till Skåne. Det blev 28 år.
En dag i mitten av sextiotalet frågade Alf mig om jag ville gå med på en premiär på Gröna Lund med Hasse Alfredson och Tage Danielsson. Det ville jag gärna och fick därmed uppleva Hassåtages genombrott och starten på något man väl får kalla en epok i den svenska nöjesbranschen. Revyn hette Gröna Hund.
AM var prästson från Dalarne. Hans röst, med en lätt dalabrytning, var tacksam att imitera, vilket jag också med viss framgång ägnade mig åt. Varje gång jag träffade Anders Burman, trummis och skivbolagsdirektör (med bl a Siw Malmkvist i sitt stall) ville han att jag skulle göra en Alf Montán.
I likhet med Burman och de flesta i nöjesbranschen hyste jag den största beundran för Alf. Han var inte bara en ytterst elegant och vänlig herre utan även en synnerligen god stilist.När man träffade skådespelare och de bad en hälsa Affe visste man att de inte kände honom. Han kallade sig aldrig Affe och ingen som kände honom gjorde det.
På ålderns höst drabbades Alf av blindhet. Han blev 90 år och jag tror han var rätt nöjd med den tid han haft här på jorden.
Åke Cato blogg 
Jag läste alltid Alf med största förtjusning. En legendarisk journalist av bästa sort. Mentor för oss ungtuppar. Dagens goda ämnen riskerar få sluta i TV5. Därför kommer de aldrig att få fara i frid av Åke, en annan legendarisk journalist.