Direktörskan

Äntligen har jag fått en julkalender som passar min åldersgrupp. Förhoppningsvis är spaltens yngre lekkamrater lika nöjda.

Kalendern är spännande och rörande och till skillnad från andra kriminalserier (för det är det ju) fattar till och med jag handlingen. Och Tea Stjärne som spelar tösen är lysande, hennes namn kommer vi att få läsa i bioannonserna och i Dramatens programblad framöver, sanna spaltens ord.
Ofta blir ju barnstjärnor inte skådisar som vuxna, men betänk de två stora undantagen: Lena Nyman och Stellan Skarsgård.

Skådespelarna, miljöerna och kläderna i Tjuvarnas jul är också bra. Det är bara språket jag tycker man har slarvat lite med. Jag tror till exempel inte att nån på den tiden sa att han hade sökt jobb. Och jag tror inte att man sa Kom igen! när man ville mana på någon. Och barn kallade icke sina barn pappa utan far.

Direktören för Det Stora Varuhuset är trots sitt kvinnliga kön inte direktörska utan just direktör. Direktörska kallades förr i världen en kvinna som var gift med en direktör. Analogt med att en professor är en professor även om hon är kvinna. Professorska är en dam som är gift med en professor. Och en landshövdingska är inte en kvinnlig landshövding.

Gudskelov har vi skippat bruket att ge hustrur såna där gamla fåniga etikette

Annons