Sova på marmorgolv

På fredag är det urpremiär – för att inte säga världspremiär! – på spaltens pjäs Sova på marmorgolv på Intiman i Malmö. Utan något som helst benäget tillstånd återger jag härmed Skånska Dagbladets rapportering i söndagens blad.

Vänskap i sjuksalen

Av Yvonne Erlandsson

Han har i alla fall eget rum, men han har inte långt kvar där han ligger i sjuksängen, juristen Johan Svedin. Men så rullas en annan patient in, uteliggaren Sigge Fredriksson. En som vet hur hemskt det är att ”sova på marmorgolv”. Just så är titeln på Åke Catos pjäs, som den 7 oktober får urpremiär på Intiman i Malmö.

Åke Cato är känd som en rolig prick, som hållit i pennan för sketcher till Nöjesmassakern och Tack för kaffet och även medförfattat manus till flera av Eva Rydbergs lustspel på Fredriksdalsteatern. Han har översatt fars, skrivit komedi och varit ena halvan av tv-kockarna Werner och Werner. Nu dyker han upp som dramatiker på Intiman i Malmö med pjäsen Sova på marmorgolv, om två män från olika delar av samhället som möts i ett sjukrum. Det är första gången någon av hans pjäser sätts upp på Malmö stadsteater.
– Det känns speciellt, eftersom det är Intiman som jag har så många minnen med. När jag var ung bodde vi på Fersens väg, det var på den tiden Ingmar Bergman röjde här och jag såg mycket på scenen. Alla dem som sedan blev ”stall Bergman”, Max von Sydow, Harriet Andersson och Naima Wifstrand, säger han.

Åke Cato blev själv teaterintresserad och hade en tid drömmar om att bli skådespelare.
– Jag kom så långt att jag fick tag i Max von Sydows nummer och ringde honom för att fråga hur man gör för att bli skådis. Men när jag slagit numret kom min mor in i rummet och då skämdes jag och lade på luren, berättar han.
Inspiration till pjäsen fick Åke Cato när en av hans vänner, bokförläggaren Bengt Forsberg, hamnat på sjukhus.
– Han berättade att det kom in en uteliggare på hans sal och de började prata. Det visade sig att de hade en gemensam bekant – och det var jag. Den hemlöse och jag hade varit skolkamrater i realskolan.

Åke Cato gick länge och funderade på att skriva om historien.
– Men jag kom ingenvart. Inte förrän jag kom att tänka på att Bengt Forsberg berättat det som uteliggaren sagt var det jävligaste av allt – Att sova på marmorgolv. När jag hade hittat det gav resten sig själv.
Så mycket sanning finns inte i pjäsen, som också rymmer en drömsekvens med Hjalmar Gullberg.
– Det jag tycker är intressant är att två människor från skilda världar träffas. Från början är de avogt inställda, men så börjar de prata och blir goda vänner. Det finns också den aspekten att båda har gjort en klassresa. Uteliggaren som växte upp i ett bättre hem har gjort sin resa nedåt, den andre som växte upp i ett arbetarklasshem har gjort sin uppåt.

Sova på marmorgolv är den andra dramatiska pjäs som Åke Cato fått uppsatt. Den första är Nobelpristagaren, en monolog efter en av hans egna noveller som spelats i Uddevalla.
– Jag har skickat den här pjäsen till många teatrar och alla har sagt att de tycker om den. Men först nu har det blivit av och jag tror det beror på att

Kenneth Milldoff läste den och drev frågan. Klart jag blev glad, jag som mest skrivit för nöjets estrader, säger Åke Cato, som dock inte har lyckats undvika att få med några komiska kommentarer i pjäsen.
– Det är mycket allvar i botten, men jag skulle aldrig skrivit en pjäs utan att ha humor i den.

Har du fler pjäser i byrålådan?
– Nej, men på hårddisken, säger Åke Cato med ett stort smil.