Vilse i skogen

För en himla många år sen skänkte spalten 3000 kronor till ett projekt som hette Millenieskogen. Det var mycket pengar redan på den tiden.

Om jag minns rätt skulle gåvan innebära att mitt namn graverades på en silverne plåt som skulle häftas vid ett träd. Jag skulle för evigt bli ihågkommen som en skogarnas son, en Södra Förstadsgatans Robin Hood.

Sen blev det tyst. Alldeles tyst. Och tystnaden har hållit i sig.

Åren har svunnit. Understundom vaknar jag om morgnarna, fast besluten att ta reda på, hur det gick sen, vad som hände med min skog, men efter hand som dagen lider kommer det andra göromål i vägen och jag lämnar skogstankarna i fred.

Men vad hände egentligen? Finns Millenieskogen kvar och hur ser den ut i dag? Sitter det en silverne plåt med mitt namn på någon ek eller bok eller något kastanjeträd eller hur är det fatt?

I går gick jag in på nätet för att se om svaret fanns där, men som vanligt tappade jag bort mig i datordjungeln efter några klick. Jag funderade på att ringa någon avdelning inom stadens förvaltning, men förmodade att jag då skulle hamna i eviga telefonköer, bli placerad som nummer 38 i kön och till slut bli bortkopplad. Jag skulle gå vilse.

Liksom jag har gjort i min egen skog.

 

Annons