Liemannen stod i farstun
juli 6, 2011Hälsans rosor har nu, med hjälp av antibiotika (hurra för Fleming!), så sakteliga återvänt till spaltens kinder. Det var en saftig urinvägsinfektion som slog ut mig.
Det var förmodligen också denna som dagen för midsommarafton försvagade min bärighet så att jag segnade ner från min arbetsstol i köket. Där låg jag på rygg som en annan hjälplös skalbagge tills mina grannar efter NIO TIMMAR plockade upp mig.
Hade jag inte haft dörren på glänt och hade inte mina grannar kommit hem klockan tio på kvällen och räddat mig skulle jag förmodligen efter en stund ha tuppat av och så småningom avlidit av uttorkning där på köksgolvet.
När denna insikt drabbade mig och jag insåg hur nära döden jag varit, var det som om ett knytnävsslag träffat mig i magen. Liemannen stod i farstun, men fick tack och lov återvända till sina skumma domäner med oförrättat ärende.
Nu har larm installerats och liemannen kan känna sig blåst på konfekten för den här gången.
Åke Cato blogg 
Vilken tur att dina grannar uppmärksammade din situation och
kunde hjälpa dej till läkare. Har själv haft denna åkomma
och vet hur utslagen man kan bli. önskar dig ett fortsatt
tillfrisknande och en god fortsättning på sommaren
Tack, Spalten, för tillfrisknande och återkomst, välkommen tillbaka efter utmotad lieman. På det att din hemfallna läsekrets åter kan odla sina virtuella kommentarslaster.
Lyckosamt att hemfrids- och persiennbryderier hann svänga till den öppna ytterdörrens politik!
Varmt välkommen tillbaka. Var uppriktigt orolig. Att fira Midsommar på sjukhuset är ju inte det mest ideala sättet. Se nu till att krya på dig ordentligt!
Vi gläds över att dina rådiga grannar körde den rälingen på porten!
Välkommen tillbaka! Alltid bra med grannsamverkan! God bättring och fortsatt trevlig sommar!
Han testade inte ens din kunskap i schack. Då måste det ha varit gott mått (Såg han ut som Bengt Ekeroth?)
GB
Nä det var en jävla tur för jag kan inte spela schack. Man kan ju inte kunna allt.
Om du slutar falla ihop, så slipper jag och många med mig få andnöd! Ok? Puss o kräm!
Fy f-n vilken upplevelse. Fast ont krut förgås inte så lätt! Välkommen tillbaka i bloggosfären. Du behövs.
Tack för di granne or´en. Vi behövs alla tills vi en dag inte längre behövs. Vad fan jag nu menar med det. Hälsar Åke, med fingret på larmknappen.
(Vet du att den spelar La Cucaracha när man trycker på den?)
Så länge det inte är ”Blott en dag” så är det väl OK…
Det påminner mig om Pekka Langers variant med motiv från pugilistvärlden: BLOTT ETT SLAG ETT ÖGONLOCK I SÖNDER.