h1

Samtal med barn

november 29, 2010

I dag mötte jag en en ung kvinna med barnvagn på gågatan där jag bor. I vagnen befann sig, förmodar jag, kvinnans barn. Modern talade med sitt barn och det slog mig att samtalet var en aning ovanligt för att vara mellan mamma och barn.
Kvinnan skällde inte på sitt barn och hon talade inte något jollrande barnspråk med det. Hon konverserade lugnt och sakligt sitt lilla ättelägg som vore det en vuxen människa.
Så, tänkte jag, borde alla mödrar tilltala sina barn.
Tills jag insåg att kvinnan inte alls talade till sitt barn. Hon hade ett headset och talade i sin mobiltelefon med en väninna eller någon annan vuxen.

Min nyvunna tro på mänskligheten försvann därmed i ett nafs.

 

3 kommentarer

  1. Min son brukar ha väldigt roligt åt de där mammorna, som gulligullar! Ofta säger han också högt och tydligt:
    – Hon pratar ju med sitt barn som om det vore en hund!
    Mycket roligt, tycker jag.
    Det sorgliga är att det rör sig om barn upp i 7-årsåldern, som det jollras med.


  2. I början när folk gick omkring och pratade i sina mobiltelefoner utan att telefonerna syntes trodde jag att dom var psykotiska. Sen förstod jag att de hade något slags mikrofon som var kopplad till telefonen.

    Handsfree? Headset? Kan inte Spalten hitta på en bra översättning?


    • God idé. Jag ska fundera över ett svenskt ord.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: