h1

Reflexioner

november 19, 2010

Att komma att tänka på gamla dikter är ett öde som understundom drabbar oss äldre, bildade herrar. Av någon anledning tänkte jag sålunda i dag på dikten Reflexion av Anna Maria Lenngren, denna stora humorissa, som väl kan sägas ha varit sjuttonhundratalets svar på Tage Danielsson.

Så här går den:

Cornelius Tratt är död – en liten rödlätt man,
gick gärna i syrtut – i går begravdes han.
Jag kistan såg och processionen
och gjorde denna reflexionen:
»Bror Tratt, du levde glatt och kort;
förr bars du alltid hem, nu bärs du äntligt bort.»

REFLEXION

Att vara bildad innebär nu för tiden att man är rätt ensam. I frågesporter i radio och tv kan jag oftast svara på frågor som det i min ungdom ansågs höra till allmänbildningen att kunna svara på. Dem kan nästan ingen deltagare ge svar på. Däremot har jag inte den blekaste aning om vem som till exmpel spelade tvärflöjt i Kiss eller vilken filmstar som har dejtat en annan filmstar eller var med i Starwars eller Harry Potter. Slikt måste man känna till om man vill bli miljonär. Därför blir jag inte miljonär – om jag inte råkar ha rätt postnummer förstås.

EN REFLEXION TILL

Det är möjligen all dagens mediauppmärksamhet kring en namne till herr Tratt som har fått mig att tänka på fru Lennbergs dikt. Även han levde kort och glatt, åtminstone kort. Och även han bars väl understundom hem. Men han gick mig veterligt aldrig i syrtut och var inte särskilt liten och  rödlätt. Dessutom stavade han sitt namn lite annorlunda.

Omslag till en ny Cornelis-bok av Kalle Lind.


Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: