h1

Dagens helgon: Algot (repris)

juli 30, 2010

Säg Algots, det rockar

Den här annonsen för konfektionsföretaget Algots (1907-1977) visar deras försäljningssuccé bilduffeln. Min kamrat Peter hade ett liknande plagg på femtiotalet. Hans var dock betydligt tuffare och kom inte från Algots. Den var utrustad med små träpinnar och repöglor i stället för knappar och knapphål. Den kallades Tredje mannen-rock, vilket beror på att den bars i filmen Den tredje mannen, dock icke av den tredje mannen utan av Trevor Howard som spelar en brittisk major vid namn Calloway. Själv fick jag ingen Tredje mannen-rock utan fick gå omkring i min gamla tråkiga ulster från Casons.

Vad är det som gör att alla människor på bilder från femtiotalet ser så fåniga ut? Folk 1954 var förstås inte fånigare än vad folk var 1967 och 1974 och vad folk är 2010. Antagligen kommer dagens ungdomar att se lika fåniga ut när dom anno 2059 tittar på bilder från 2010.

Till och med jag själv, som inte såg särskilt fånig ut på femtiotalet, ser fånig ut på bilder från femtiotalet. Så här fånig såg jag till exempel aldrig ut på femtiotalet, men så ser jag ut på en bild från femtiotalet:

Algots hade reklamsloganen Säg Algots, det räcker. Sen hade dom en slogan till, som löd: Jag går alltid i Algots byxor. Den kunde inte Kasinorevyn låta bli att göra ett revyskämt om. Så här gick skämtet:
Carl-Gustaf Lindstedt (eller vem det nu var) kommer in på scenen och säger:
Jag går alltid i Algots byxor.
En stund senare kommer Minimal Åström in utan byxor och säger:
Det är jag som är Algot.
Eller vem det nu var, Gunnar Knas kanske.

Sådant ansågs mkt roligt förr i världen, det var innan Henrik Schyffert började på tv och talade om för oss vad vi skulle tycka är roligt, nämligen Henrik Schyffert.

Annonser

4 kommentarer

  1. Tycker mig ana en viss kritik hos dig när det gäller humorns utveckling här i landet, för att uttrycka sig lite akademiskt. Själv tycker jag att humorn blivit alldeles för gapig och forcerad, ofta könsordsinriktad. Ett av mina skräckexempel är tv4:s Parlamentet. Men det finns ljusglimtar också: Solsidan i samma kanal. Kanske håller jag på att bli gammal. 1956 såg jag väldigt fånig ut, föddes det året.


    • En kväll satt en finne och sa att hans organ och hennes spelade boll… osv. Han uttryckte sig dock mer rakt på sak. Då stängde jag av Parlamentet för gott. Sånt tyckte jag var roligt när jag var nio år.


  2. Åke! Jag är fullt benägen att hålla med dig (och Bengt). Jag är en 80-talist som minns era program med stor värme och med viss saknad. Sådan kvalitet existerar inte i dagens humorprogram. Tack för en fin blogg!


    • Heja Emma. Så ska det låta.
      PS Om med åttiotalist menas att man är född på åttiotalet kan jag inte nog förundra mig att det finns så unga människor! DS



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: