Blott för några timmar
maj 22, 2010Just nu läser jag en bok som heter Åke. Den är skriven av journalisten Ulf Kjellström och handlar om revyartisten och filmstjärnan Åke Söderblom, som föddes 1910 och dog 1965, sålunda blott femtiofem år gammal.
Från trettiotalet och framåt var Söderblom en av de stora i svenskt nöjesliv. Han samarbetade med Karl Gerhard och Kar de Mumma, var parhäst med Thor Modéen, gjorde radiokabaréer och for som en skottspole mellan filminspelningarna. Han var med i ett hundratal filmer. Vissa år blev det tre filmer om året!
Förutom detta var han flitig författare till en oändlig rad texter till revyer och filmer. Många av de söderblomska sångerna blev stora schlager, den mest kända är väl Tangokavaljeren, som Åke skrev 1932 tillsammans med den lika flitige låtmakaren Jules Sylvain.
Låten kom till under en sen sittning 1932 hemma hos Sylvain, skriver Kjellström.
– Jag stod vid pianot och skrev texten medan Sylvain klinkade fram en melodi, berättar Åke i en intervju på femtiotalet.
Han fick ihop några rader och hade tänkt jobba vidare på texten när han kom hem. Men ett par dagar senare fick han ett notblad där det stod Tangokavaljeren, musik Jules Sylvain, text Åke Söderblom.
”Signaturen Bang (Barbro Alving) kåserade roligt om texten”, skriver Ulf Kjellström.
Det stämmer. Men inte enbart roligt. Bang hade en radioserie på femtiotalet som hette Krossa skivan (en omöjlighet i dag men en möjlighet på stenkakornas sköra tid) och där sågade hon Tangokavaljeren längs med fotknölarna. Jag vet det bestämt, ty jag hörde programmet.
Ordet mansgris var inte uppfunnet på den tiden, men det var en sådan som enligt Bang sjöng sin kärleksförklaring till sin danspartner. Bang sa det inte, ty man talade inte så i radio på den tiden, men texten torde vara svensk schlagerlitteraturs kåtaste raggningslåt.
Får jag bli din tangokavaljer,
blott för några timmar
Och få en kyss och kanske fler,
och vad sen än sker
aldrig mötas mer
lyder refrängen. Det står helt klart vad kavaljeren är ute efter: ett raskt snabbskjut som han sen vill slippa ta ansvaret för. Kvinnokämpen Alvings röst var full av harm när hon med full kraft drämde skivan i studiobordet.
Kavaljeren kom dock inte till skada. Låten blev en dunderhit för decennier framåt.
Åke Cato blogg 
Det finns en annan sång som knyter an till det vågade temat från Tangokavaljeren. Jag tänker på ”Två små röda rosor” som berättar om en man som ska köpa rosor till sin älskade. Är den sköna oskuldsfull så är det vita rosor som gäller. Men om hon är ”sisådär – som mer än gärna gör vad du begär” så är det röda rosor som ska inhandlas. Googla fram låten och få reda på varför den heter som den gör.
Den unge mannen hade bara en femhundring och expediten kunde inte ge tillbaka. Hon föreslår därför den unge mannen att han tar två små röda rosor också. Blir det jämnt femhundra då? frågar den unge mannen. Absolut, säger expediten, ty detta är år 2010 då alla människor säger Absolut hela tiden. När expediten har slagit in femhundra kronor i kassan och rosorna i papper frågar hon den unge mannen om det var bra så. Absolut, svarar då den unge mannen. Därför heter kupletten Två små röda rosor Två små röda rosor. Och tror du mig icke får du läsa en annan blogg.