h1

Varför så upprymd?

mars 21, 2010

Har just sett sista delen i Stieg Larsson-trilogin om Lisbeth Salander. Mord och slagsmål och våldtäkt och elände och räliga banditer så långt ögat nådde. Varför känner jag mig då så besynnerligt upprymd, hart när euforisk?

Jo, jag tror att man kan bli så där tillfreds efter att ha fått avnjuta ett välgjort hantverk, elegant presenterat av skickliga  konstutövare i alla de branscher som hör filmens värld till.

Det tror jag faktiskt.

Annonser

2 kommentarer

  1. Men det blir minus då Hasse saknade mustasch. Huga! Vart är världen på väg?


    • När Alfredson ska va elak ryker muntaschen, jf Den enf mörd. Men jag håller med. Det var illa nog när Melander lät sin falla för saxen. Sin muntasch alltså.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: