FÄRDTJÄNST 9

 

En intertong© av Åke Cato

DETTA HAR HÄNT: Bankrånaren Krister är svårt skadad och medvetslös efter att ha blivit påkörd av den färdtjänstbil han själv kapat. Nu åker han och de tre passagerarna vidare i en ny bil. Gunnar och Barbro vill att Krister ska komma till en läkare, men Walter tycker att de bara ska dumpa honom nånstans. Gunnar börjar bli hungrig.

 

Nionde avsnittet

Jag också, säger Walter. Dessutom har jag diabetes. Jag måste äta regelbundet.
Vi är efterlysta av polisen, säger Barbro. Vi kan inte sätta oss på en restaurang. Då åker vi fast. Hon funderar lite på vad  hon just sagt. Åker fast. Det betyder att hon är en brottsling. Barbro har aldrig tidigare brutit mot lagen. Hon är en aktad och högutbildad samhällsmedborgare, som har vigt sitt liv åt forskarkallet och förmodligen bidragit till att rädda livet på många människor.
Nu har hon medverkat vid en bilstöld och har dessutom delvis ansvar för att en människa skadats så svårt att han kanske dör. Hör ni, ska vi inte åka till en polisstation och anmäla oss?  säger hon försiktigt.
Ingen svarar.
Vi kommer ändå aldrig att kunna hålla oss undan. Polisen har bilnumret.
Då får vi byta nummerplåtar, säger Walter.
Om vi anmäler oss kan Krister komma under läkarvård, säger Barbro.

Och vi åker i buren, säger Gunnar.
Det blir inte nåt strängt straff. Vi får säkert bara villkorligt. Vi är gamla människor.
Prata för dig själv, säger Walter. Barbro fortsätter: Dessutom har vi gjort det vi har gjort för att vi själva är brottsoffer och har utsatts för svår stress. Är det inte lika bra att vi anmäler oss? Hör ni?
Här ska inte anmälas nånting, fräser Walter. Om vi sköter det här snyggt kan vi mycket väl klara oss. Vi fortsätter köra. Har vi soppa så det räcker?
Tre kvarts tank, säger Gunnar. Barbro suckar. Var är vi nu? säger hon.

Det stod Skara där borta, säger Gunnar. Eller om det var Sala.
Vi måste stanna vid en servering snart, säger han efter en stud. Har vi några pengar?
Inte jag, säger Walter. Jag betalar alltid med kort.
Det begriper du väl att vi inte kan betala med kort, fräser Gunnar.
Då får jag låna pengar av er, jag har knappt hundra spänn.
Gunnar sparkar till  bagen han har mellan fötterna.
Vi har ju den här, säger han.
Stulna pengar, säger Barbro.
Vad gör det? säger Walter och böjer sig ner och lyfter upp bagen. Han öppnar den och drar upp några sedelbuntar.
Han fick med sig en del stålar i alla fall. Walter tittar ner i bagen och rotar om lite.
Här är säkert en sju åtta tusen.
Vi kan inte använda dom, protesterar Barbro. Det är pengar som Krister har rånat banken på.
Ska vi fråga honom om vi får låna lite? säger Walter sarkastiskt. Barbro svarar inte.
Efter en stund passerar den mörkblå Audin med Krister och de tre färdtjänståkarna en skylt där det står att de närmar sig ett matställe.
Här är en krog, säger Gunnar. Kör in, säger Walter. Jag måste pissa också. Om damen ursäktar. Han flinar.
Vad säger du, Barbro? frågar Gunnar. Okej, svarar Barbro. En av oss kan gå in och köpa var sin korv till oss.

Gunnar kör sakta mot restaurangens ingång. På parkeringsplatsen har en bil med tre kvinnor stannat. Två av dem går mot restaurangen, den tredje står kvar och låser bilen. Hon är i trettioårsåldern och lite yngre än de andra två kvinnorna.
Titta, utropar Barbro. Hon arbetar inom vården.
Gunnar konstaterar att Barbro har rätt. Den yngre kvinnan som nu har låst bilen och är på väg mot de andra kvinnorna har kappan öppen. Där under skymtar landstingets sköterskekläder.
Hon kan hjälpa Krister, säger Barbro. Kör fram till henne. Nu, innan hon hinner fram till dom andra tjejerna.
Gunnar kör fram och stannar intill kvinnan. Han vevar ner rutan.
Hej, jag undrar om du skulle vilja hjälpa oss med en sak? säger Gunnar.
Vad gäller det? säger kvinnan leende. Barbro lutar sig fram.
Vi har en svårt sjuk man här i bilen, säger Barbro. Kvinnan tittar in genom fönstret i bakdörren och får syn på den medvetslöse Krister.
Oj, säger kvinnan. Vad är det med honom? Vad är det som har hänt.
Gunnar hoppar snabbt ut och tar tag i kvinnans arm. Han öppnar bildörren och knuffar in henne i baksätet. Han tar fram Kristers revolver som han tidigare har tagit och haft gömd under kavajen och pekar på kvinnan.
Du ska ta hand om den där killen, säger han.
Kvinnan säger: Jag jobbar inom sjukvården och om det är nån som behöver hjälp så ställer jag naturligtvis upp. Du behöver inte hota mig.
Jag tänkte väl det, säger Barbro.

(Forts följer i nästa nr)

Annons