Dagens helgon: Astrid (med flera)

I dag är det Astrids dag. Lindgren förstås, who else? Ett svenskt helgon.
För visst har vi helgon även här uppe i det kalla och protestantiska Sverige. Vi tänder inga ljus för dem i katedralerna och vi bär inte deras heliga ben i procession genom våra städer.
De har inte nominerats och utvalts av några högvördiga kardinaler i Vatikanen utan har kanoniserats långt nere i det svenska folkdjupet.
Men helgon är de lik förbannat. Alla älskar vi dem, aldrig att ett ont ord fälls om dem.

Här är några:

SANKTA ASTRID (Lindgren) – berättarglad smålandskärring, älskad av alla, till och med av Prusseluskan; och att min grymme släkting riddar Kato också gillar henne har jag hans ord på.

SANKT TAGE 1 (Danielsson) – elak satiriker, men vem kan bli riktigt förbannad på en karl som ser så snäll ut och som framför sina giftigheter på östgötska?

SANKT TAGE 2 (Erlander) – tråkmånsen som laddade ôm och blev rolig göbbe med hela svenska folket en kulen kväll hos Hyland.

SANKTA ANNA (Lindh) – snygg och duktig politiker, som dog martyrdöden mitt framför våra ögon.

SANKT BERTIL (Bernadotte) – romantisk motorprins som delade en ljuv hemlighet med svenska folket, tills hon äntligen trädde fram och blev hans prinsessa. (Se nedan.)

SANKTA LILIAN (f Craig) – poppis sessa med glimt i ögat, importerad av Sankt Bertil. (Se ovan.)

SANKT ALLAN (Edwall) – skådis med eget djungelvrål: Emiiiiil! Han fattas oss.

SANKT INGVAR (Kamprad) – mångmiljardär som snusade sig (och hylla Billy) in i de svenska vardagsrummen.

SANKTA MONICA (Zetterlund) – älskad jazzböna och fräckkäftad mobergsk sockenhora som dog martyrdöden i lågorna.

SANKTA LILL-BABS (Svensson) –  bussig brud i bussig förpackning.

SANKT MAX (von Sydow) – Karl-Oskar i våra hjärtan. Och Jesus förstås!

Listan kan bli längre, men jag tror jag håller där, åtminstone för i dag.

 

Annons