h1

Dagens helgon: Verner

augusti 17, 2009

Verner von Heidenstam (1859-1940) var den där spetsnäste skalden som skrev en dikt om att han i åtta år längtat ”stenarna där barn han lekt”. Han menade väl ”stenarna där som barn han lekt” men han var lite slarvig ibland, den där Verner.
Alltnog, denna dikt plus en del andra förde honom till ärones tinnar och gav honom en plats i Svenska Akademien och så småningom Nobelpriset i litteratur.

I dag känner ingen svensk skolelev till Verners bitar, men vi som äro tillräckligt gamla för att känna till uttrycket ärones tinnar och som voro med på den tiden verben skrevos i pluralis fingo lära dem utantill.
Dagens skolelever äga icke heller kännedom om att von Heidenstam gifte sig med blomsterkrans i håret och nattskjorta till skrud på en ö i Kalmar sund, den tokstollen!

 

Två som också hette Verner var kockarna Werner & Werner, men för att inte bli beskylld för att tala i egen sak kommer spalten icke att nämna deras namn i detta inlägg.

Samtidigt som Werner & Werner framträdde som Werner & Werner i teve startade en butikskedja som säljer köksredskap sin verksamhet. Detta företag snodde helt sonika namnet Werner & Werner. Företaget fattade dock inte att namnen skulle stavas Werner & Werner utan stavade dem med enkla ven, vilket gör att firmanamnet av en tysk torde uttalas ”ferner und ferner”, något som kanske kan översättas med ”mer och mer fjärran”, vad nu det skulle betyda.
Eftersom butikskedjan inte frågade Werner & Werner om tillstånd att få använda namnet Werner & Werner och inte har ersatt Werner & Werner med så mycket som en sketen slickepott har Werner & Werner hemställt att spalten icke måtte nämna kedjan vid namn, vilket spalten givetvis respekterar.

slickepott_lecreuset

Slickepott

Så den enda vernern som återstår att hylla tycks vara von Heidenstam.
Grattis, Verner!

Annonser

11 kommentarer

  1. Skulle tro att ”Karolinerna” är Verners mest kända bok. Finns den som ”Illustrerad klassiker”? Då skulle kanske svenska skolelever läsa den. Det var en bra grej, dessa ”Illustrerade klassiker”. Man sparade mycket tid.


  2. Spalten ger helgonen respektfullt tidsutrymme. Tänker på spaltens grammatikaliska kritik enkel-Verner;

    ”stenarna där barn han lekt”

    Lärde mig alldels nyss att det t ex i samiskan hoppas över ord som finns i svenskan.En same skulle ha skrivit ”stenarna där barn han lekt”. Författaren av den upplysande skriften förklarar i förordet att han också avser hoppa över ord ibland för att återge den samiska berättarens egna svensköversatta ord. Sedan tillägger författaren:

    -Dessutom låter det ju också poetiskt.

    Har Spalten missat den poetiska lilla egenheten?

    Hälsningar Laila Labbala

    P.S. I Tantolunden i Stockholm går det att få i sig lite äkta suovas och prova på hur det är att gå kåta in och ut i helgen.Som önskas trevlig till alla och envar. D.S.


  3. Hej
    Kul att se Minnenas television i dag. En del grejer är ju rätt roliga än


    • En del? Vet hut!


  4. Haha, mkt roligt Åke! Werner und Werner glömmer man aldrig! Jag brukar varje år spela ”Vår julskinka har rymt” för släkt o vänner (såg igår att den finns på spotify, så nu kan man spela den överallt i jul!!) och det är alltid lika uppskattat! Hela den skivan var ju…väldigt bra!
    På tal om feminism (som du nämner i inlägget nedan) så borde ju Karin Kock (Sveriges första kvinnliga statsråd) varit med Werner und werner, haha – ordvits!
    När det gäller Werner von Heidenstam har jag för mig att han gjorde ”sverige sverige fosterland” som i sin tur var en blinkning till ångest, ångest är min arvedel. Jaja, heja werner i alla former!


    • Ja den biten skrev Verner. Men blinkningen kommer från Pär Lagerkvist som mycket senare skrev en bit som hette Ångest är min arvedel. Denna är såvitt jag vet icke tonsatt. Pälle skrev många fina grejor (Det är vackrast när det skymmer t ex) men nån muntergök var han min själ inte.


  5. Verner von Heidenstams kusin Ernst von Heidenstam var brunnsdirektör i Ronneby. Han lät fälla en del bevingade uttalanden. De flesta dock enbart i spexet Stunsiga Brunnen, varför de barmhärtligen kan bortses ifrån.


    • Tänk vad man lär sig när man har blogg!
      Vad tyckte den höknäste och finkulturelle Verner om sånt trams förresten?


      • (Jag skrev ett svar på den här frågan i tisdags, men det verkar ha fallit bort.)

        Verner la sig inte i det, mest av det skälet att han hade hunnit med att vara död i 58 år när Blekingespexet Stunsiga Brunnen hade urpremiär. Kusin Ernst von Heidenstam var annars en gynnare av de sköna konsterna. Själv spelade han flöjt, och så var han noga med att anlita de bästa musikerna till brunnsoktetten. Än i dag existerar en oktett som heter Heidenstams Kapell och spelar brunnsmusik vid valda tillfällen. (En brunnsoktett har, som alla vet, nio medlemmar. Åtta musiker – och en trummis.)

        Förutom i sentida spex är Ernst v H också omnämnd i skönlitteraturen: I Lars Rosanders roman Sommarskymnings svalka figurerar brunnsdirektören von Heidenstam ”med valrossmustasch och hög färg”.

        Fast om allt detta borde ju egentligen berättas den 2 mars, när det är Ernst som är dagens helgon.


  6. vi brukar kalla den: ”Du är vackrast när det skymmer”…blir roligare så.


    • Eftersom spalten är 74 år (10,57 hundår)tar jag åt mig. Så värst vacker tycker jag dock icke att jag är, men det är ju en smaksak.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: