h1

Mr Maugham kommer tillbaka

februari 2, 2009

I caught sight of her during the luncheon…
Så börjar en novell av den brittiske (mycket brittiske!) författaren W Somerseth Maugham, som stod att läsa i min engelska skolbok.
I min ungdom läste spalten gärna mr Maugham. Han var en strålande berättare och krånglade inte till saker och ting. Det är väl den senare egenskapen som gör att han inte längre tronar på parnassens tinnar utan är förvisad till utkanterna.

Han är lika ute som en Ford Edsel eller en bildress från Algots.

Döm därför om min oförställda glädje när jag i dag fick syn på (caught sight of) en bit om Somerset Maugham i Svenska Dagbadet. ”Han förtjänar att uppmärksammas på nytt”, slutar Marianne Jeffman sin artikel.

Jag går genast att lyda hennes uppmaning. Romanen Honung och malört, som hon ägnar en stor del av artikeln åt, tror jag mig inte ha läst. Den ska snarast införskaffas och medtagas på februariresan till Madeira. Tack för tipset, fru Jeffman!

FOTNOT 1 Det finns andra författare som delar SM:s öde och numera lever på det kulturella etablissemangets skuggsida. Vem läser exempelvis Nevil Shute i dag? Frågan är om någon ens läser John Steinbeck, en annan av min ungdoms favoriter. Och hur är det med – fast nu är jag ute på djupt vatten – Olle Hedberg? Vad säger mina djupt litterärt bildade kommentatorer…?

FOTNOT 2   Jag har vare sig förr eller senare stött på det trivsamma engelska ordet luncheon, vart tog det vägen?

 

15 kommentarer

  1. Hej Åke Cato!
    Har just börjat läsa din njutbara blogg. Blev nästan rörd när du fiskar upp gamöa hederliga författare med din finmaskiga bokstavshåv.
    Nevil Shutes ”På Stranden” avnjöt jag själv när den var nyutkommen häftad. Det tummade exemplaret satte jag i händerna på min litterärt kräsna hustru i samband med en semesteresa till Cypern i höstas. Hon sträckläste den och var mycket nöjd.
    Olle Hedberg köper jag för fem kronor styck på loppis lite här och där. Inte minst imponerad är jag av hans berättelse i fyra band om Blenda Heurman och Hans Hasseldahl. Ett klassiskt kärlekspar!
    John Steinbeck ståtar jag med i mitt Nobelbibliotek med likaledes loppisköpta titlar som: Möss och människor, Riddarna kring Dannys bord, Vredens druvor och Öster om Eden. Kvalitetsböcker behöver inte vara dyra!
    Vem i vår generation minns förresten inte filmatiseringen av Öster om Eden med James Dean!
    Carl-Eric


  2. Som nypensionerad bibliotekarie kan jag intyga att du har rätt. De nämnda författarna läses mycket litet. Tyvärr behandlar numera både folkbibliotek och bokhandel skönlitteraturen som färskvara.
    Ett exempel är Olle Hedberg. Många bibliotek gjorde sig under 1970- och 80-talen av med Olle Hedbergs böcker. De lånades ju aldrig. Så skrev Vilgot Sjöman en debattartikel i DN, där han påpekade vilken bra författare Olle Hedberg var. Många ville låna hans böcker, men biblioteken hade gjort sig av med dem.
    MVH
    Petter Eremiten


  3. Jag har skickat en kommentar men den träffade tydligen inte rätt. Björn i Hässelby


  4. Ojdå – nu börjar man minnas. Nevile Shute som man läste på originalspråk som 20 – åring. Vad hette nu boken? Koll Wikipedia: ”The rainbow and the rose” måste den heta. Drömsk skildring. Minns fortfarande avslutningsraden i ett kapitel: ”When I woke up there were tears on Jonny Pascoe´s pillow” Undrar vad man skulle tycka om boken idag 40 år senare…


  5. Amerikanska femtiotalsbilar var ofta vackra men Edsel såg uppriktigt sagt för jävlig ut. Den var också ett lysande fiasko som höll på att ruinera Ford. Men bilen heter inte ”Ford Edsel” utan bara Edsel. Allt enligt Wikipedia.

    Detta inlägg görs för att visa att det även bland Spaltens läsare finns en grupp Besserwissrar/Messerschmidts.


  6. Åke: Bra att du och Marianne Jeffman stöter en lans för gamle Maugham. En av de bästa artistberättelser jag läst heter hans kortis ”Gigolo och Gigolett”. Den finns i novellsamlingen ”The Casuarina”(”Omständigheternas makt” Bonniers -54 och även i ”Den gamla vanliga blandningen”.) Den handlar om en konstdykerska som tar språnget från 20 meters höjd med huvudet före ner i en liten balja. På film under titeln ”Trio” 1950, spelades hon av Glybis Johns som (liksom de flesta flickor på den tiden) var det vackraste jag dittills hade sett.
    Den bästa teaterromanen har han också skrivit, nämligen ”Teater” som kom nån gång på 50-talet. Filmades med namnet ”The Adorable Julia” 1962 med Lilli Palmer i titelrollen (minns du henne?det gör inte jag.)
    Hans bästa roman alla kategorier tycker jag är ”Människans slaveri” som flimats flera gånger, den bästa 1934 med Bette Davis som horan och Leslie Howard som mannen med klumpfoten (rätta mig gärna).
    Den märkvärdigaste filmatiseringen alla kategorier är nog Rain-versionen ”Miss Sadie Thompson” 1946, en musical!! med Rita Hayworth.
    ”Den vassa eggen” minns jag som en vassare story på bio än i bok. Men det kanske beror på Clifton Webbs lysande insats som döende dandy.
    Minns gärna fler romanskrivande giganter!
    Björn i Hässelby


  7. Svar till hr Svensson: det kan inte heta Messerschmidts i pluralis eftersom det är ett tyskt ord.
    The Wisserbesser

    Svar till hr Vinberg: tack för alla tips, det ser ut att bli mr Maughams år i år! Filmen med Rita gör mig mkt nyfiken…
    Mr Cato
    PS Gjorde inte Ramel en parodi på en Maugham-film med flera noveller i? DS


  8. Nja, någon Maugham-prodi kan jag inte missminna mej i Ramels filmer. Uti ”I rök och dans” 1954 finns som förspel den numera klassikerstämplade filmen som på åtta minuter mördar alla svenska bygdefilmer, inklusive nakenbadet i ”Hon dansade en sommar” och uti ”Ratata” 1956 skojar han med Ingmar Bergmans ”Fängelse” och ”Sommarnattens leende”, David Leans ”Lysande utsikter”, Jules Dassins ”Rififi”, Clouzo´s ”Fruktans lön” (där en svettig Lissi Alandh skurar golvet med kameran i bluslivets linning och Chaplins ”Hälsobrunnen”.
    Men ingen Maugham. (Den imponerande uppräkningen är inte som jag minns eller vet. Alltihop har jag snott ur Svensk Filmografi, del 5.)


  9. Någon gång VET jag att jag har sett Povel parodiera Maughams episodfilmer. Han står i ett bibliotek och tar fram böcker ur en hylla. Synd att inte Povel är hos oss längre, annars kunde vi frågat honom. Och inte herr K (trotjänare inom Knäppupp) heller. Men detta MÅSTE utredas. Finns Stig Wallgren (reklamchef på Knäppupp) att tillgå?
    PS Jag vet f ö inte om jag litar på Svensk Filmografi riktigt. Bygdefilmsparodin var inte förspel till I RÖK OCH DANS. Den ingick i filmen.
    Am I right or am I right? DS


  10. När min salige fader var korre i UK i början av 1990-talet fick Carl Bildt (statsminister på den tiden, mind you) beröm för sin engelska. Han hade nämligen sagt ”luncheon” och inte ”lunch” om sitt samätande med tommies.

    luncheon betyder då tydligen en festligare och mer högtidlig lunch. och det var som fan, tyckte pappa.

    ge mig en bildress från algots. nu!


  11. Oxford Current Dictionary: ”(formal)the midday meal”
    Engelsk-svensk ordbok från 1938:”formellt för lunch”
    Modern engelsk-svensk ordbok från 1977: ”lunch (officiell)”
    Så den gode Calle hade tydligen varit på ett riktigt snoffsigt kalas!


  12. Nej, Även Stig Wallgen har gått himlastegen. Filmografin är absolut litbar. Du har rätt – bygdefilmsparodin var mitt i filmen, inte framför den.Är det någon i Catos läsarkrets som kan hjälpa till med en Povelfilm i vilken han parodierar Somerset Maugham-noveller? Björn i Hässelby.


  13. Införskaffade Nevil Shutes ”På stranden” till sonen. Steinbeck läser jag gärna, särskilt ”Och månen har gått ner”…


  14. Jo, det är faktiskt i ”I rök och dans” som Povel gör en parodi på W. Somerset Maughams vana att i egenskap av författare dyka upp som presentatör av avsnitten i episodfilmer (närmast är det väl filmerna ”Quartet” 1948, ”Trio” 1950 och ”Encore” 1951 som manusförfattarna Povel, Yngve Gamlin och Sten Kärrby har haft i tankarna). I den slutliga versionen av filmen dyker ”Povel Somerset Maugham”, eller (Wolrath von der Nütting som han kallas i filmen) upp tre gånger, för att presentera avsnittet ”Spader Kung” (där sitter Povel i vit kavaj och äter gåslever), för att avrunda samma avsnitt (där står han i rökrock och lägger in en check i en bok) och för att presentera avsnittet ”Snart surnar mjölken” (där plockar han i mörk kostym ut en gammal bok ur hyllan och kommer sedan tillbaka, sedan själva filmen har pågått i någon minut, sittande med ett grogglas). Jag tror inte att ”författaren” förekommer fler gånger i originalmanuset, som jag nyligen har läst.
     
    Bygdefilmsparodin ”Snart surnar mjölken” var som nämnts inte alls något kort inslag i filmen ”I rök och dans” – i den slutliga versionen av filmen var den 40 minuter lång och kom sist i filmen. I manus och i premiärversionen låg den först, följd av ”Spader Kung”, och metafilmavsnittet om Martin Ljung som gör-det-själv-filmmakare låg sist (det är därför det avsnittet slutar med bilden av Martin i en livboj med texten ”SLUT” påmålad). Men filmen fick blandad kritik, och filmbolaget följde recensenten Jurgen Schildts råd och klippte om den så att bygdefilmsavsnittet alltså fick avsluta filmen; metafilmavsnittet hamnade i stället först. Några scener måste ha försvunnit vid omklippningen, och kanske lade man till någon sekvens med ”författaren” som inte fanns med i premiärversionen.
     
    Förspel till ”I rök och dans” var Yngve Gamlins upplysningsfilmsparodi ”Från ax till limpa”, fast egentligen var den inte något förspel, utan ingick ända från början i orginalmanuset — liksom den film som kan betraktas som ett andra förspel till filmen, Gamlins ”Trailer”, en parodi på reklam för kommande bioprogram.


    • Tack för diger information. Så hade jag rätt ändå, att Povel gjorde en Maugham-parodi. Det här är så intressant att jag funderar på att lyfta upp det ur kommentarträngseln och göra ett nytt inlägg av det. För övrigt undrar jag vem kommentator Andersson är. Månne filmvetare? Tacksam för besked.
      PS Med ”Från ax till limpa” tog Gamlin effektivt död på alla över-pedagogiska och förnumstiga dokumentärer. Han tog alltså inte efter ett befintligt uttryck; han skapade det. Ett geni var han allt, denne surrealistiske galning! DS



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: