Åke Cato blogg

Malmö för inte så länge sen

akecato — Wed, 01 Feb 2012 13:17:25 +0000

Spalten har just sett den senaste delen av Mitt hjärtas Malmö, en dvd-serie, som består av filmsnuttar från ett svunnet Malmö. Elfte delen utspelar sig 1950-1970.

Man kan inte annat än känna en nostalgisk klump i halsen där man sitter och hulkar framför teven. Den pigga trean pinglar muntert fram förbi Drottningtorget och den mäktiga fyran rullar stolt fram på Regementsgatan. Poliserna bär fotsida rockar och är beväpnade med sablar, som de förmodligen aldrig behövde dra.

Taxichaufförerna har skärmmössa och uniformsrockar med silverne knappar och åldrade taxichaffisar berättar om en tid då det mest spännande som kunde hända var att få Fritiof Nilsson Piraten i bilen. På Sorgenfriskolan utexamineras skolpoliser och i Klagshamns skola ler fröken vänligt från sin tramporgel och barnen sjunger psalmer och bockar och niger när fröken räcker dem pekpinnen. När de svarar på frågor står de upp. Ingen bär mössa i klassrummet.

Och folk skjuter inte ihjäl varandra på gator och torg.

Ack ja, tänker den gamle spalten, nog har tiden svunnit. Trots att det ju egentligen inte var så länge sen.

Omslag till del 2

Hattar och mössor

akecato — Tue, 31 Jan 2012 10:09:06 +0000

Det är numera allt vanligare att unga män bär hatt eller mössa inomhus. Att dom gör det i skolan ger jag fulla fanken i för där slipper jag gudskelov vistas, men när de via tv-rutan börjar tränga in i mitt lilla hem måste jag sätta ner fötterna.

För några fredagar sen satt en mössbrukare inne i en av På spårets burar. Jag har tävlat i På spåret och vet att temperaturen i dessa burar, såväl förstaklass som dressin, är, som det heter i visan, närmare 40 än 37, och det är ändå i skuggan.

Över huvud taget är det synnerligen varmt i tv-studior, det minns jag mycket väl från mitt liv som tv-idol på sjuttio – och åttiotalen.

Jag är i övre medelåldern (77 +) och ungdomar må betrakta mig som mossig, men mössig är jag tammefan inte!

(Det är med fyndiga och dräpande formuleringar som denna som spalten har gjort sig älskad av läsare i hela vårt avlånga land.)

Mössbrukare

FOTNOT 1 Rubriken på dagens inlägg anspelar på de båda partierna Hattar och Mössor, som under frihetstiden (1719-1772) tävlade om makten i Sverige. Nu består alla riksdagspartierna av sådana som hattar. (Politisk satir av högsta klass!)

FOTNOT 2 Det gick inte så bra för spalten i På spåret. Däremot har jag vid flera senare tillfällen slagit de tävlande lagen från min tv-fåtölj.

Drömresan

akecato — Sun, 29 Jan 2012 15:24:19 +0000

Häromdan stötte jag på ordet Pitcairn i ett korsord och när jag började googla hamnade jag på ögruppen Pitcairn Islands. Jag bestämde mig på stående fot att utnämna den till mitt drömresmål.

(Det är inte lätt för spalten att balansera på stående fot, men det behövdes bara ett par sekunder.)

Någon drömresa lär dock aldrig bli av. För det första är jag ganska säker på att Pitcairn är föga handikappvänligt och för det andra är det hyfsat jobbigt att ta sig dit. Man flyger via Los Angeles till Tahiti och sen vidare till Gambier Islands. Därifrån får man försöka få en hytt på en fraktbåt och vips, efter drygt två dygn, är man framme på resmålet. Fraktbåtarna angör bara Pitcairn när de har lust, så det gäller att se till att ha bokningen till hemresan ordnad.

Pitcairn Islands, belägen i Polynesien i det södra och Stilla havet, är världens minsta demokrati. Vid senaste folkräkningen (2005) bodde fyrtiosex människor på ön, de flesta i huvudstaden Adamstown och ättlingar till myteristerna från fartyget HMS Bounty, som flydde dit 1790. Pitcairn är en brittisk kronkoloni, men guvernören bor inte på ön utan i Nya Zeeland.

Ön fick besök av nitiska missionärer på 1890-talet och befolkningen är sedan dess inte bara myterister utan även adventister. Det finns inte något telefonnät på ön och ingen uppkoppling för mobiltelefoner, varför invånarna kommunicerar med varandra med hjälp av walkie-talkies.

Öns viktigaste, och förmodligen enda, exportartikel är frimärken.

Det finns ingen flygplats på Pitcairn och ingen riktig hamn och inga hotell. Man får lita på att någon av de fyrtiotvå invånarna upplåter sitt hem åt en.

Då kan man ju förstås fråga sig vad man har på Pitcairn att göra. Frågar man mig har jag inget bra svar.

Och lika bra är ju det eftersom jag aldrig kommer att resa dit.

Invånarna

FOTNOT 1 HMS Bounty var ett brittiskt fartyg som 1787 avseglade från England till Tahiti, för att där samla in plantor från brödfruktträdet som skulle fraktas till Antillerna. På vägen tillbaka inträffade det kända myteriet (28 april 1789). Några i det upproriska manskapet slog sig ned på den obebodda ön Pitcairn, som de koloniserade. De som stannade på Tahiti fångades och ställdes inför krigsrätt i London. (Källa: Wikipedia.)

FOTNOT 2 1962 gjordes en film på myteriet, med Marlon Brando i huvudrollen. 1984 gjordes en med Anthony Hopkins och Mel Gibson.

Brando som den elake kapten Bligh

FOTNOT 3 Tro det eller ej, men Pitcairn har faktiskt en turistsida på nätet!

http://www.visitpitcairn.pn/Home.html

Ett hopplöst fall

akecato — Fri, 27 Jan 2012 08:50:16 +0000

Redaktionsledningen för Svenska Drevbladet satt i krismöte.

Den där nye… Vad ska vi ta oss till med fanskapet?
Han är ju alldeles hopplös.
Hederlig arbetare i Örnsköldsvik, hederligt fackombud på Hägglunds & söner, hederlig metallordförande… Inte mycket att bygga ett drev på.
Hur var han som svetsare?
Duktig.
Han spred inte svetsloppor?
Inte en enda.
Ingenting i straffregistret?
En felparkering utanför systemet i Spånga.
Systemet? Är han alkoholist?
Knappast.
Och inte ser han konstig ut heller. Ser ut som Christer Sjögren.
Jag tycker han ser ut som Bertil Boo.
Sexliv?
Hetero.
Fan också. Familj?
Gift. Två vuxna barn.
Vänta lite, där har vi kanske nåt. Vuxna barn är duktiga på att ta heder och ära av sina föräldrar.
På tal om familj, sa inte hans gamla mamma i tv att han hatade att åka skidor när han var liten? Svenska Skidförbundet rasar. Vi känner oss kränkta av hans påhopp.
Njäe…
Så vad gör vi?
Vi får väl avvakta. Han har säkert några grodor i munnen som bara väntar på att få hoppa ut.

Därmed avslutades krismötet.

Den hopplöse. (Eller Bertil Boo?)

Bara

akecato — Thu, 26 Jan 2012 10:03:51 +0000

Ericssons vinst för fjärde kvartalet blev bara 1,8 miljarder kronor, läser jag i bladet.

Bara?

Spalten skulle vara glad över hälften.

Smått och gott

akecato — Tue, 24 Jan 2012 11:56:28 +0000

Studenterna i Lund ska erbjudas en stuga på 8,8 kvadratmeter att bo i. Det är ungefär vad en intern på malmöfängelset har till sitt förfogande, men studenten får en täppa till sin, vilket väl knappast fångarna på malmöfortet har.

Spalten hyrde 1984 en sommarstuga i Stockholms inre skärgård med ungefär samma areal. Att bo så smått har sina fördelar. Inte mycket att städa och ville jag se på tv behövde jag inte stiga upp ur sängen utan kunde bara sträcka ut armen när jag önskade byta kanal. (Detta var innan fjärrkontrollen var uppfunnen).

Dock hade livet i den lilla stugan sina begränsningar. Man fick exempelvis noga planera sina matinköp. En kartong frukostflingor var icke att tänka på, den tog upp för stort utrymme. Det gällde också att tänka efter vad man tog med sig till vistelsen. Att medföra vidlyftiga romaner såsom Krig och fred var otänkbart, det fick bli tunna pocketböcker.

Till midsommaren hade jag bjudit ut en synnerligen vacker kvinnlig bekant. Jag tvingades tillhålla henne att inte medföra för mycket bagage, att försöka gå ner i vikt samt att icke bära för vidlyftig frisyr och att klippa naglarna innan hon anträdde resan.

Den minimala bostadsytan förde dock det goda med sig att kvinnan tvingades dela säng med mig.

Inte något smått som inte har något gott med sig.

Exteriör av stugan. Bakom tyllgardinerna skymtar den kvinnliga bekanten

Utseende vid utseende

akecato — Sun, 22 Jan 2012 12:19:42 +0000

I en enkät på Aftonbladets webb om vem jag skulle vilja se som sossarnas nya partiordförande väljer jag, i likhet med cirka sjuttio procent av de tillfrågade, Margot Wallström. Jag vet inte så mycket om hennes politiska färdigheter, mer än att hon är lyckad i Bryssel. Jag tror jag valde henne för att hon är snygg.

Tänk om det i själva verket är så att det är utseendet som är avgörande vid utseendet! Då ligger Thomas Bodström också bra till. Och Östros och grabbarna kan glömma sina chanser.

Vi gamlingar minns hur Bertil Ohlin (FP) gick fram som en ångvält i den kvinnliga valmanskåren.på femtiotalet. Detta berodde knappast på att han var professor i nationalekonomi, utan fastmer på hans fördelaktiga utseende.

Å andra sidan var ju Tage Erlander ingen snygging precis.

Snygging

Fuling

FOTNOT Å tredje sidan kan man förstås vara både snygg och duktig. Därvidlag är spalten ett lysande exempel.

Heder och ära (2)

akecato — Thu, 19 Jan 2012 10:53:15 +0000

Det är inte bara här i Svedala folk tar heder och ära av sina föräldrar. Carrie Fisher (mest känd för sin roll som prinsessan Leia i Star Wars) skrev en bok, Wishful Drinking, i vilken hon tog heder och ära av sin mor, Debbie Reinolds, och sin far, sångaren Eddie Fisher. Boken blev senare en framgångsrik one woman show som gick i svensk tv förra året. CF hade svåra drogproblem och tog sedermera livet av sig.

När Carrie var två år skilde sig hennes föräldrar och Eddie Fisher gifte om sig med Elizabeth Taylor, som alltså blev styvmor till Carrie. För säkerhets skull tog Carrie heder och ära av styvmorsan också.

Carrie

FOTNOT 1 När spalten var ung älskade han Debbie Reinolds. Hon hade huvudrollen i flera musikalfilmer, bland annat Singing in the Rain, världens bästa filmmusikal. Föga anade jag då att även min älskade hade det svårt med spriten. Hade jag gjort det skulle jag givetvis ha rest till Amerika och dragit upp henne ur träsket. Vi skulle därefter ha levt lyckliga i alla våra dagar. Varje morgon skulle Debbie sjunga Good Morning (ur filmen) för mig. Nu fick jag hålla till godo med Sigge Fürsts cover.

Debbie

Sigge

FOTNOT 2 Det finns fler exempel på utlänningar som tagit heder och ära av sina föräldrar, men jag kommer just nu inte på några. Men det gör nog mina ärade korrespondenter.

Vår störste filmmakare

akecato — Tue, 17 Jan 2012 09:44:50 +0000

I förra veckan såg spalten den gamla filmen Kungliga Patrasket (1945) med Edvin Adolphson i huvudrollen och kunde än en gång konstatera att Hasse Ekman var en av våra stora i filmens värld.

Ingmar Bergman må ha varit vår störste filmskapare, Hasse Ekman var vår störste filmmakare. Han kunde det som många inte kunde: berätta en historia och skapa kvicka och intelligenta repliker som oftast känns alldeles äkta.

Svenska exporter till Hollywood har inte alltid varit helt lyckade (med Lasse Hallström som lysande undantag). Men Ekman kunde ha blivit ett internationellt filmnamn. En svensk Frank Capra, sanna spaltens ord!

Min vän, den ärrade nöjesjournalisten Björn Vinberg, håller med:

Killen (Ekman) var bara 30 år! Och han lockar t ex Edvin till en formidabel gestaltning av den hjärtegode men bottenlöst självupptagne skådisen. Exempelscen: Han sitter och sörjer på nervhemmet. Otröstlig. Aldrig mer. Nu är det slutspelat.Men det behövs bara en apropå-replik från sköterskan: Herr Anker skall ju jubilera …närbild på Edvin.Och man ser faktiskt att ljuset tänds i hans ögon.

- – -

Allt vittnar om att herrarna (Bergman och Ekman) inbördes hade en ganska skaplig ton. När Bergman behövde en stryktäck sadist att spela cirkusdirektör i Gycklarna Afton vände han sig till bäste tänkbare, nämligen Ekman. Och när denne förstod att sonen Göstas talang borde odlas i bästa tänkbara drivbänk vände han sig till Ingmar Bergman på Malmö stadstater, där en praktikplats fixades åt Gösta under ett par säsonger.

FOTNOT Frank Capra (1897-1991) var amerikansk filmregissör med rötter på Sicilien. Han anses vara den som uppfann feel good-filmen, bland annat i Livet är underbart och En gentleman kommer till stan. Hans mest kända film är dock Arsenik och gamla spetsar (1943) med Cary Grant i en av huvudrollerna.

Heder och ära

akecato — Sun, 15 Jan 2012 09:48:17 +0000

Felicia Feldt har gett ut en bok, Felicia försvann, i vilken hon tar heder och ära av sin mor, Anna Wahlgren.
Förrra året gav Nils Claesson ut en bok, Blåbärsmaskinen, i vilken han tog heder och ära av sin far, Stig Claesson.
Cajsa-Stina Åkerström har skrivit Du och jag, farsan, i vilken hon tar heder och ära av sin far, Fred Åkerström.
Cecilia von Krusenstjerna har skrivit En spricka i kristallen, där hon tar heder och ära av sin far, Pehr G Gyllenhammar.
Leif G W Persson har gett ut självbiografin Gustavs grabb, i vilken han tar heder och ära av sin mor.
1982 skrev Jan Myrdal Barndom, där han tar heder av sina föräldrar, Alva och Gunnar Myrdal.

Jag beklagar mig understundom över att jag inte har lyckats sätta några barn till världen.

Det ska jag nog sluta med.

Leif G W