För många år sedan kände jag en grishandlare vid namn Manfred Månsson. Han var en väl tilltagen herre, som enligt förljudande vägde en bra bit över tvåhundra kilo. Hans exakta vikt känner jag icke, ty att fråga en korpulent herre om hans vikt är lika ouppfostrat som att fråga en dam om hennes ålder.
Vid tiden för vårt möte var jag en av ledamöterna i Svenska Ahlrot Akademien, en församling vars syfte inte var lika ädelt som Svenska Akademiens men vars ledamöter visst inte saknade vare sig snille eller smak.
Ahlrot Akademien bevistade en gång om året Nisse Ahlrots revyer i något skånskt Folkets hus. Därefter intogs en nog så uppsluppen måltid på något lokalt värdshus.
Ett år var Äsperöd platsen för Akademiens övningar. Äsperöd är beläget på Österlen, mitt i det sköna landskap som senare blev berömt och omsjunget som Änglamark. Det var här filmen Äppelkriget hade spelats in och i den hade grishandlare Manfred Månsson haft en av rollerna.
Efter lunch på Järnvägshotellet i Äsperöd var alla ledamöterna inbjudna till Månsson för att avrunda dagen med en liten slänggrogg. Jag hade äran att få åka i grishandlarens Mercedes, som var specialbyggd för att ägaren skulle få in sin storslagna mage bakom ratten. Att chauffören inte var helt nykter oroade honom inte det minsta. Han berättade att han några år tidigare blivit stoppad i en poliskontroll varvid konstaterades att förarens promille vida översteg det tillåtna. Därvid ska Månsson ha yttrat till poliserna:
- Jag väger tvåhundratolv kilo. Jag sypper med di hundratolv. Di andra hundra kör jag med.
Nöjda med detta besked gav poliserna klartecken och vinkade fram Månsson.
Huruvida historien är sann eller ej kan jag inte avgöra. Jag har svårt att tro det. Men det är å andra sidan inte så viktigt. Huvudsaken med roliga historier är inte att de är sanna utan att de är roliga.
Grishandlare Månsson 1972
