Heter hon inte Kajsa?

I dag stod det nåt om Anna Anka på en löpsedel som jag gav fulla fan i. Jag är nämligen totalt ointresserad av Anna Anka. Jag skiter i Anna Anka. Men det är jag nog ensam om. En annan sak jag skiter i är fotboll och det vet jag att jag är ensam om. Och det är inte roligt för det betyder att jag inte kan vara med när grabbarna står på torget och pratar lite grann om fotboll och om flickor och om livet med ibland som Per-Martin Hamberg skrev i sin vackra visa Nu tändas åter ljusen i Umeå som Gunnar Wiklund sjöng så vackert i radio.
Anna förresten? Jag trodde hon hette Kajsa. Där ser man hur lite man vet.

Anna?

Rekordmat

Först fattade jag inte idén med Tinas nya matprogram. Varför ska man laga mat på tid? Varför måste det gå fort att laga mat?

Men nu inser jag vad som håller på att ske: den mäktiga idrottsrörelsen har helt sonika lagt beslag även på gastronomin. Massmedia kommer att ge oss fortlöpande dagliga rapporter om nya rekordtider. Vem blir årssnabbast på rotmos med fläsk? Vem kommer under 42:08:23 i kåldolmar? Får Tina Nordström Svenska Dagbladets bragdmedalj? Hålls årets final i Biff Tartar på Råsunda?

Vi kommer att hållas underrättade om dagsformen hos stjärnorna i kocklandslaget. Ska Mannerströms skada på smaklökarna hinna läka ut innan VM i beuf bourgignon hålls i Lyon?

Personalen utökas. Det räcker inte längre med hovmästare, köksmästare och källarmästare. Varje krog med självaktning måste förstås ha en världsmästare också.

Snabbmat har vi haft länge. Nu är det rekordmat som gäller.

På ljugarbänken 2

Spaltteaterns pjäs På ljugarbänken, med göteborgshumor för bildat folk, blev så omåttligt populär att spalten har beslutat att släppa en uppföljare, På ljugarbänken 2. I dag är det den kände konungen Kal den Tolfte som sitter på bänken, medan hans gode vän, den kände författaren och nationalrabulisten Ågust Strindberg närmar sig med stormsteg.

Nu börjar pjäsen.

ÅGUST    Haj på daj, Kal, hur har du det själv då?
KAL         De e bara skräp, Ågust.
ÅGUST    Nä men Kal, va e de me daj, du som brukar va en sån go gubbe!
KAL         De e la matchen. Vi åkte dit med åtta noll i Poltava.
ÅGUST   Åtta noll?
KAL        Vi hade bara sjuttontusen i vårt lag, Sovjet hade änna förtitusen.
ÅGUST   Hur kan du veta de så noga, räkna du dom?
KAL        Nä de stod i Wikipedia… Och hur har du det själv då?
ÅGUST   Skit, Kal, bara skit. Den där pjäsen Påsk säljer ente en enda biljett.
KAL        Du Ågust, vafför gör du ente om han till en fars?
ÅGUST   Hur menar du då, Kal?
KAL        Lägg in lite vitsar. Och kalla den Glad påsk !
ÅGUST   De va änna en bra idé, Kal. De ska jag änna göra.
KAL        Vet du va, Ågust? Nu tycker jag vi tar oss en blecka.
ÅGUST   De gör vi, Kal. Jag har ett helrör Absint her i pottföljen.

Ågust slår upp, de höja glasen.

ÅGUST   Skål på dej, Kal.
KAL        Skål, Ågust… Vänta lite, blir man inte galen av sånt här skit?
ÅGUST   Jo för fan, men de e vi la redan.
KAL        De har du änna rätt i, Ågust.

De dricka.

RIDÅ

Dagens helgon: Verner

Verner von Heidenstam (1859-1940) var den där spetsnäste skalden som skrev en dikt om att han i åtta år längtat ”stenarna där barn han lekt”. Han menade väl ”stenarna där som barn han lekt” men han var lite slarvig ibland, den där Verner.
Alltnog, denna dikt plus en del andra förde honom till ärones tinnar och gav honom en plats i Svenska Akademien och så småningom Nobelpriset i litteratur.

I dag känner ingen svensk skolelev till Verners bitar, men vi som äro tillräckligt gamla för att känna till uttrycket ärones tinnar och som voro med på den tiden verben skrevos i pluralis fingo lära dem utantill.
Dagens skolelever äga icke heller kännedom om att von Heidenstam gifte sig med blomsterkrans i håret och nattskjorta till skrud på en ö i Kalmar sund, den tokstollen!

Två som också hette Verner var kockarna Werner & Werner, men för att inte bli beskylld för att tala i egen sak kommer spalten icke att nämna deras namn i detta inlägg.

Samtidigt som Werner & Werner framträdde som Werner & Werner i teve startade en butikskedja som säljer köksredskap sin verksamhet. Detta företag snodde helt sonika namnet Werner & Werner. Företaget fattade dock inte att namnen skulle stavas Werner & Werner utan stavade dem med enkla ven, vilket gör att firmanamnet av en tysk torde uttalas ”ferner und ferner”, något som kanske kan översättas med ”mer och mer fjärran”, vad nu det skulle betyda.
Eftersom butikskedjan inte frågade Werner & Werner om tillstånd att få använda namnet Werner & Werner och inte har ersatt Werner & Werner med så mycket som en sketen slickepott har Werner & Werner hemställt att spalten icke måtte nämna kedjan vid namn, vilket spalten givetvis respekterar.

Slickepott

Så den enda vernern som återstår att hylla tycks vara von Heidenstam.
Grattis, Verner!

Ganska lite folk här i baljan i dag…

Det har varit rätt trångt på badplatserna här i Malmö i sommar, men som framgår av detta foto som spalten tog på Ribban i går har det nu lättat betydligt. Det är nästan så det känns lite ödsligt…

Man kan också tänka sig denna variant:

Båda varianterna är dock falsarier. Sanningen är att fotografiet togs när spalten höll ett litet kalas för sina närmaste vänner i sin pool i Falsterboo i lördags.

Simma simma uuut…

Simma, simma ut i de vita sommarmolnen!
Allting är en spegling och speglingen är allt

Så sjunger jag när jag i denna ljuva sommartid håller mig flytande i vattnen utanför Ribersborgs badhus i Malmö. Tyst förstås, bara för mig själv, ty det finns ingen anledning att slösa sin vackra tenor på några skrynkliga gubbar inne på soldäck, som dessutom inte betalar nåt gage.

Min dagliga simtur går mellan Malmös två stoltheter, det skruvade huset turning torso och danmarksbron. Inte hela vägen förstås, så många sjömil klarar inte ens spalten, men när jag simmar österut har jag torson framför mig och när jag märker att jag börjar komma farligt nära damernas trappa vänder jag och får då bron som riktmärke.
Orden i mitt sjung kommer från dikten Spegling och sjöngs i min ungdom av den trevlige operasångaren vid Malmö stadsteater, Olav Gerthel. Han sjöng den på det där briljanta sättet som gammaldags opersångare sjöng, med spetsiga u:n, jag tror dom lärde sig dessa u:n på Musikaliska akademien. Jussi Björling (var det väl?) sjöng Träd uuuut, träd uuut, med likadana u:n och Där björkarna suuusa.

Olav Gerthel föddes 1915 i Eksjö och dog 1981 i Falsterbo. Han var anställd på Malmö stadsteater där han kreerade många fina roller; på senare år komponerade han och skrev texter till flera populära sånger. Den mest kända var Vårsång - en liten rar historia som utspelar sig ”denna underbart strålande försommardag”.

Men Spegling är inte Olavs, det är en dikt av den finlandssvenske lyrikern Jarl Hemmer, tonsatt av Otto Palmgren.

Ribban och bron. (Foto: Spalten)

Sportextra: hårda bud på golfbanan

Spaltens specielle rapportör från överklassen, herr Ö, har tillsänt mig denna skylt, som visar att golfspelarna nu definitivt har tröttnat på den tilltagande kriminaliteten:

Fördelen med denna drastiska påföljd, påpekar herr Ö, är att man inte behöver befara att brottsligheten går i arv till kommande generationer.

På grund av blänket i bilden följer här texten i repris:
ANY PERSONS CAUGHT COLLECTING GOLF BALLS ON THIS COURSE WILL BE PROSECUTED AND HAVE THEIR BALLS REMOVED.