Archive for the ‘Resor’ Category

h1

Heliga rum

januari 14, 2011

På det madeirianska hotellets andra våning ligger ett rum
som är helgat åt oss datornördar. Som i alla helgedomar råder en
andaktsfull tystnad. Rummet är det enda utrymmet där vi ajffånar är
uppkopplade mot hotellets nät, om det nu är så det heter. På ett
hotell jag bebodde på Bali fanns det ett rum som icke hyrdes ut ty
där bodde Anden. Han fick kaffe på sängen varje morgon och varje
dag kom städerskan och hämtade brickan med det odruckna kaffet,
eller om det var te, vad vet jag. I vår rationella del av världen
tror vi inte på andar, vi håller oss till lapptoppar och ajfånar.
Detta tänker jag på där jag ligger vid poolen. Det finns faktiskt
inte så mycket annat att tänka på.

h1

Lejon och lejoninnor

november 11, 2010

Nedanstående fotografi, som tillsänts mig av min ständige korrespondent Felle, påminner mig om en resa som spalten och dåvarande statsminister Thorbjörn Fälldin gjorde till Afrika en gång på sjuttiotalet, när spalten jobbade på Aftonbladet.
Fälldin var tydligt obekväm när det gällde den officiella delen. Att i slips och kostym tala inför församlingar var inte hans likör. Men på utflykt till naturreservatet Serengeti levde han upp.
En tidig morgon gjorde vi en safari och där fick vi plötsligt syn på ett lejon och en lejoninna, som skamlöst, mitt framför våra ögon, utövade det mest ohöljda snusk. Kort sagt, de gjorde nya lejon. Fälldin var mäkta road av detta vilda sex, vilket kanske kan vara av intresse för en författare som planerar att skriva en bok med titeln Den motvillige centerledaren.

Såvitt jag kan se är lejonen på bilden samtliga av honkön. Detta är knappast ägnat att förvåna: femininer är av naturen sunt nyfikna. De lata hannarna låg förstås under ett baobaträd och rapade och drack gin o tonic.

 

h1

Turistens klagan

oktober 15, 2010


 

h1

En ängel i luftrummet

oktober 12, 2010

Ibland, men tyvärr icke alltför ofta, träffar man på servicemänniskor som tar sitt jobb på fullt allvar. På hemresan från Mallorca i lördags hade jag turen att möta en sådan ängel. Hon uppenbarade sig i form av en flygvärdinna på Thomas Cook Airlines.
Denna rådiga dam, med namnet Nina, borde snarast få medalj och en saftig gratifikation av sin arbetsgivare. Det är nämligen hennes förtjänst att jag även i framtiden kan tänka mig att flyga med Thomas Cook.

Så här var det: spalten har under åren lagt på sig så många kilogram att han numera  företer uppenbara likheter med den från serien Asterix kände figuren Obelix, ni vet han med de blårandiga brallorna.
Det visade sig att min rondeur gjorde det omöjligt att fälla ner bordet i stolsryggen framför mig, vilket gjorde att jag på nedresan tvingades genomlida tre dryga timmar utan mat och den för flygningen så nödvändiga lilla viskypinnen!
Andra flygbolag har löst detta problem genom att bordet kan skjutas fram i en skåra (jag är inte så bra på tekniska förklaringar men de ärade läsarna förstår nog vad jag menar). Det har mr Cook dock inte tänkt på eller så har han tyckt att det var för dyrt.

Under hela veckan på Mallorca grubblade jag på hur jag skulle klara hemresan, men knappt hade jag börjat gnälla vid ombordstigningen så förklarade Nina lugnt och stilla att det skulle jag inte bekymra mig för, det skulle hon fixa.
Vilket hon gjorde genom att helt sonika i mitt knä placera en tom brödkorg, i vilken hon sedan kunde placera hela måltiden. Där blev till och med plats för viskypinnen och en liten likör till kaffet.

Den svavelosande spalten förvandlades därigenom från en rasande furie till en snäll och gemytlig passagerare. Korgen funkade utmärkt och genom att den ju var försedd med kanter var den faktiskt till och med bättre än den vanliga brickan där allt far omkring i takt med luftgroparna.

Nu har jag bara ett bekymmer: att det inte ska vara Nina nästa gång jag flyger söderut med Cooks flygmaskiner,  utan en av de många av hennes yrkessystrar och -bröder som inte har insett att deras yrke kräver icke blott empati utan även lite praktiskt handlag och  uppfinningsrikedom.

Då sitter Obelix där igen och får inte sin trolldryck. Om man säger så.

FOTNOT   För man kan väl inte tänka sig att mr Cook byter ut borden? Nä jag tänkte väl det.

h1

Strip tease

oktober 11, 2010

 

I poolen råder total strip tease, vilket detta fotografi från mitt hotell på Mallorca tydligt visar. (Foto: Spalten)

 

 

 

FOTNOT   Jag har rättighet att vara så här raljant mot funktionshindrade eftersom jag själv är i ett liknande predikament. Det är dock icke spalten som har parkerat rullstol och vänster extremitet vid poolside utan en tysk olycksbroder. Själv har jag båda påkarna på plats, men de bär mig nätt och jämt och är min själ inte mycket att skryta med.

h1

Vädret är inte allt

oktober 10, 2010

Spalten gjorde som den polske pianisten och låtskrivaren Frédéric Chopin och reste till Mallorca. Till skillnad från den senare hade jag dock bättre tur med vädret. Solen sken som en galning varje dag och det var tjugofem grader i skuggan.

Det var värre för Freddy. Han var där några vintermånader och regnet det bara öste ner, dag efter dag.
– Vad fan ska man göra? sa han till sin flickvän, som faktiskt kallade sig George Sands.
– Gå in och komponera nåt, föreslog Aurore Dudevant, som hon faktiskt hette.
– Vadå? sa Freddy.
– Eftersom det regnar kan du kanske skriva ett regndroppspreludium, sa Jojje.
– Why not? sa Freddy och så gjorde han det.

Regndroppspreludiet (Op. 28, No 15) blev en av hans största hittar. Spalten fick bara ihop den här spalten. Där ser man. Vädret är inte allt.

h1

Hurusom ett besök på en kyrkogård i Malmö resulterar i en längtan till Kroatien

maj 26, 2010

I går var jag på Östra kyrkogården här i Malmö, en plats jag vanligen undviker. Tids nog kommer jag dit. Ja, jag och jag. Min aska. Jag ska ligga i minneslund. Ja, ligga och ligga.

Nu var jag på Östra kyrkogården för att träffa en tv-man som skulle intervjua mig om döden. Det är sig inte riktigt likt (likt, ha ha!) på Östra kyrkogården. Förr låg där bara vanligt folk som Andersson och Pettersson och Lundström och jag under ett kors och möjligen en liten vit duva, men nu ligger där även folk som heter Slivovitj och dylikt och som har ett fotografi av sig på gravstenen. Det är en trevlig sed. Det är trevligt att man får se hur fru Slivovitj såg ut när hon ångade fram på Föreningsgatan mens hon ännu hade ångan uppe.

FOTNOT

Slivovica är egentligen inte en fru på Föreningsgatan utan ett plommonbrännvin, som jag minns från min ungdoms Jugoslavien. Nu heter det inte Jugoslavien längre utan kanske Kroatien.
Exempel på andra kända spritdrycker är Travarica (örtbrännvin), Vinjak (brandy), Pelinkovac (örtlikör) och Loza (druvbrännvin.) Många spritsorter dricks som aperitifer. En av dem är Berme, som tillverkas i Samobor, utanför Zagreb, och görs enligt ett urgammalt hemligt recept och serveras med is och en citronskiva.

Så skriver Solresor i sin synnerligen trevliga Miniguide som jag hittade på nätet. Oj, nu blev jag vansinnigt sugen på Slivovica! I morgon tror jag jag ringer Solresor och talar med en förtjusande dam som bokar in mig på en resa till Kroatien.


h1

Dagens helgon: Knut

januari 13, 2010

Nu är glada julen slut slut slut. Nu är det sill o gamla klä´r, som mor sa när måndagen randades, söndagssteken var uppäten och fars cigarrök utvädrad.

På den tiden hörde nämligen sill och vardagskläder vardagen till. Nu klär man sig ledigt på  söndagen och äter sill på helgkalaset. Så kan det gå.

Spalten försökte fly julen, vilket skändligen misslyckades. På det tenerifianska hotell där jag tillbringade julhelgen var julen betydligt mer påträngande än i spalthemmet där inte ett barr släpps in och där en tomte, om han visade sitt orakade tryne, skulle jagas ut med våld.

På Tenerife blev man sår i öronen av kletiga julsånger, tomtar hoade ho-ho och plastgranen stod grön och grann i hotellbaren. Nästa  år är det spalten som stannar hemma på julen, stänger treglasfönsterna och njuter av ojulens frid.
Därmed kommer han också att spara många vackra lovor ty resorna vid juletid är dubbelt så dyra som andra resor. Vad jag nu ska med dom till, lovorna alltså. Och så får jag se Kalle Anka och den där toppsnäckan som sitter och tänder ljus.
Fast det är väl nån annan tjinona som sitter och tänder nästa år.

Varför Knut kör julen ut har jag ingen aning om och vill inte veta. Den enda Knut jag har känt är farbror Knut som kedjerökte cigaretter och var stins i Gärsnäs. Hade släkten varit det minsta rolig på den tiden hade vi kallat honom Järnvägs-Knut, men det var vi icke.

h1

Inget kan stoppa en tysk kärring

januari 1, 2010

På det tenerifianska hotell där jag tillbringat julen, är förhållandet gäster/liggstolar vid poolen gissningsvis cirka 1/10. Det finns alltså tio liggstolar för varje gäst.
Om ingen markerade liggstolar hade vi hela dagen kunnat dimpa ner där vi hade lust att dimpa ner för stunden. När solen flyttar sig – det gör den som bekant inte, men vår jord gör det – så att stolen hamnar i skugga eller i fel vinkel mot solen kunde vi bara flytta vår ändalykt till en annan stol.

Men tro inte att sådana argument hjälper mot vad jag kallar tyska kärringar. De stiger upp redan när juldagsmorgonen börjar glimma och belägger stolar för hela dagen.

De flesta hotell har utfärdat  förbud mot denna form av långtids-leasing, så även mitt tenerifianska. Bitte keine Liegestühle reservieren, står det klart och tydligt på en skylt vid poolen. Hjälper inte. Inget kan stoppa en tysk kärring.
Jag vill betona, att jag med uttrycket tysk kärring icke blott avser kvinnliga personer från den tyska förbundsrepubliken utan personer av vilket kön och vilken nationalitet som helst. Men de tyska kärringarna är värst.
Det värsta med ovanan är att den är smittsam. Det räcker med att en tysk kärring börjar belägga så följer strax alla gäster i hennes spår. Till och med spalten drabbas och stiger upp och belägger en stol innan han går att intaga sin morgonbacon.

Det är ett alldeles förskräckligt i-landsproblem!

FOTNOT   Jag har bara varit med om ett hotell som har satt kraft bakom sitt reservationsförbud. En morgon medan vi gäster åt frukost gick poolvakten och samlade ihop alla handdukar och lade i en stor hög där gästerna själva fick leta reda på dem. Detta väckte dock en sådan harm att hotellet aldrig upprepade sitt tilltag.

h1

¡Hasta luego!

december 12, 2009

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 30 andra följare