Gräsligt fel i spalten!

Ett gräsligt fel hade insmugit sig i spalten i lördags, i det det påstods att dagens helgon vore Sven. Ingenting kunde vara felaktigare. Lördagens helgon var Malte och ingen annan.
Orsaken till misstaget är vid detta inläggs pressläggning höljd i dunkel, men troligt är att den mänskliga faktorn haft sitt finger med i spelet. Det kan också röra sig om en uppgörelse i den undre världen.
- På grund av pågående utredning kan jag i nuläget inte kommentera händelsen, säger spalten till spalten.

Han vill heller inte förutskicka huruvida hyllningen till  Sven kommer att återutsändas på lördag då det är Sven som har namnsdag. Det är dock, erfar spalten från spalten närstående källor, knappast troligt att så kommer att ske.
- Men, säger källan till spalten, man kann nicht so genau wissen wo die Katze sollen pissen.

Dagens helgon: Gustav Adolf

Gustaf VI Adolf var en trevlig gammal kung som alla tyckte om. Han var 67 år när han blev kung, en ålder då de flesta har varit pensionister i två år.
I stället för att resa till Tyskland och kriga och bära sig illa åt for han till Italien och låg på knä och  borstade gruset av små lerskärvor med en pensel. Karl Gerhard skrev en revykuplett om honom som började så här: Den förste amanuensen i vår kungliga demokrati.

Eftersom GA var så sympatisk och demokratisk och plikttrogen satte alla  arga republikaner ilskan i vrångstrupen. Därför blev det extra roligt när skämttidningen Blandaren lät en gubbe säga: Det är inte monarkin jag har nåt emot, det är kungen. Åtminstone tror jag att det var Blandaren.
Kung Gustaf Adolf låg på sitt yttersta och dog i september 1973, samtidigt som  norrmalmstorgsdramat pågick i det centrala Stockholm. Detta gjorde att massmedia fick hicka. Två stories på samma gång!

Det var inte vid Gustaf VI Adolfs död som stjärnreportern Gösta Ollén i Expressen föreslog rubriken:
KUNGEN DÖD
ERLANDER I TÅRAR
- Har du verkligen belägg för att Tage grät? sa redaktionchefen Sigge Ågren.
- Tror du han dementerar? sa Gösta.
Det var Gustaf V. Men det är en gammal bra tidningshistoria och såna förtjänar alltid att berättas.

I tårar?

A Portrait of Spalten as a Young Man

Denna bild av spalten som ung togs på försommaren 1967 i Stockholm. Den var införd i Svensk Damtidning nr 23.

Dagens helgon: Lukas

Den ende Lukas jag har känt är Lucke Bonnier och honom kände jag inte. Han var boss för alla veckotidningarna i Åhlén & Åkerlunds förlag. I min ungdom tjänte jag på Expressen och vi unga glopar som gjorde det fick då och då lockande anbud från Vecko-Revyn eller Bildjournalen. Dessa anbud var synnerligen välkomna, ty med hjälp av dem kunde man höja sin lön på Expressen.
För en av oss gick det dock inte så bra. Han gick in till chefredaktörn, som hette Carl-Adam Nycop, och meddelade kaxigt att han hade fått anbud från förlaget. Nyponet var vid det laget rätt trött på alla som kom och rapporterade om sina anbud. Han langade fram högerlabben, log lite elakt och sa:
- Så roligt för dig. Lycka till!

FOTNOT 1
Ur-Lukas jobbade för Bibeln där han skrev ett helt kapitel alldeles själv. Från början var han läkare, men slutade när han en dag fick ett lockande anbud från Jesus. Det kanske var Lucke som lärde Jesus hur man botar sjukdomar, vem vet, inte jag.

FOTNOT 2
Numera heter var och varannan knatte Lukas. I spaltens ungdom var det ingen som hette det. Ändå fick spalten varje dag när det var Lukas choklad på sängen.

Lycka till! sa Nyponet

Dagens klipp…

”Annika Winsth, chefsanalytiker på Nordea, menar att helgens räddningsaktion var den avgörande vändpunkten för marknaden”

(Svenska Dagbadets nätupplaga den 13 oktober)

Det spritter i spalten!

Spalten vidarebefordrar gärna denna artikel om spalten av Hans Bengtsson i det Skånska Dagbladet. (Jag vet inte om upphovsrättslagen tillåter detta men jag chansar. I värsta fall får dom väl sätta mig på cellen.)

Det spritter fortfarande i Spalten. Pjäser varvas med revynummer. Och på den egna bloggen är aktiviteten hög. Nu kommer också en dvd-box med gamla tv-succén Nöjesmassakern.

– Här händer det saker, säger Åke Cato, alias Spalten.

Åke Cato är alldeles extra aktuell i dessa Nobel-tider. Trots att han inte heller i år vann gehör inför prisjuryn.
– Det blev visst Le Clézio och inte Samuel Jönsson som jag trott och hoppats. Jag har lämnat in en protest.
Samuel Jönsson var på tapeten redan 1989. Då kom Åke Catos roman Nobelpristagaren och i den får sagde Jönsson litteraturpriset. Trots att han aldrig skrivit en bok.
– Samuel jobbar på SJ:s tidtabellsavdelning, en helt vanlig kontorist. Och självklart blir han förvånad, för att inte säga chockad, när akademiens ständige sekreterare ringer och berättar att han fått priset.

Sitter löst i Akademien Härom året gjorde Åke Cato om romanen till en monolog, som Andreas T Olsson spelat i Regionteater Västs regi. Nu är den på väg till Stockholm där det blir nypremiär på Playhouse Teater.
– Jag har gjort om historien lite. I boken är det Lars Gyllensten som ringer Samuel Jönsson. I monologen är han utbytt mot Horace Engdahl.
– Det verkar vara ett osäkert jobb att vara ständig sekreterare. De sitter löst, säger Åke.
Andreas T Olsson har gjort stor lycka med monologen och framgången har också spillt över rejält på författaren Cato.
– Vi fick väldigt fin kritik rakt över. En blivande klassiker, skrev till exempel GT/Expressen. Och det var ju väldigt trevligt.

Skrev en pjäs till – Jag blev faktiskt så uppmuntrad att jag skrev en pjäs till ganska på direkten. Den heter ”Sova på marmorgolv” och handlar om två män som hamnar på samma sjuksal. Den ene är väldigt rik och den andre uteliggare. Männen börjar prata med varandra och så är det i gång. Den här pjäsen är väl lite seriösare än Nobelpristagaren.
Malmö Stadsteater har fått den till påseende. Och reaktionerna har varit positiva.
– Jag hoppas den sätts upp någon gång, säger Åke som håller i gång skrivandet för fullt.
I många år var han uppskattad kolumnist i kvällspressen, känd av hela svenska folket som Spalten. Än mer ryktbar blev han genom tv-succén Nöjesmassakern som drabbade nationen för 25 år sedan.

Utskälld Nöjesmassaker – Jag blir ofta påmind om den tiden. Folk kommer fram och säger hej Werner! Det är kul att de minns. Dessutom har Nöjesmassakern blivit kult på Youtube.
– Fast annat var det minsann när programmen sändes. Då fick vi mest skäll av tv-recensenterna. De påstod att vi var gubbsjuka, smaklösa, dumma, töntiga och pinsamma.
Men svenska folket tyckte annorledes. De älskade serien som satte nytt rekord. Toppnoteringen låg på oslagbara 4,7 miljoner tittare!
– I november kommer Nöjesmassakern som dvd-box, berättar Åke. Vi har också gjort lite extramaterial. Vi fyra som var med träffades på Stallmästargården och snackade gamla minnen. Det har klippts ihop och finns med på en av skivorna.

Bloggar för fullt Sedan 1989 är Åke Cato återbördad till sitt gamla kära Malmö. Här har hans flinka fingrar fortsatt producera kul texter. Bland annat till sommarrevyn Semestersabotörerna, som gjort stor succé i Höllviken. Och mer skall det bli.
– Jag är redan i gång med nya nummer till nästa sommar, säger Åke som också är flitig bloggare.
– När jag kände att efterfrågan på mina texter inte var riktigt som förr, satte jag i gång med bloggen. Jag får väl skriva för mig själv då, tänkte jag.
– Det har blivit mycket. Och en och annan hör av sig och kommenterar mina inlägg. Det är riktigt kul.
– Fast blogg är egentligen inget nytt för mig. Jag bloggade långt innan det fanns blogg.

Spalten rasar: Aftonbladet ljuger!

En häftig litteerär debatt har utbrutit mellan spalten och Aftonbladets nätupplaga. Den senare påstår nämligen att årets nobelpris i litteratur går till fransmannen Jean-Marie Gustave Le Clézio. Spaltens nätupplaga vidhåller sin tidigare uppgift.

- Upprörande, säger spalten till spaltens nätupplaga. Jag hörde alldeles tydligt att Horris sa ”Samuel Jönsson”.

- Och Jean-Marie! Kan inte karln bestämma sig? Eller är han ingen riktig karl? Och  Gustave!

Aftonbladets nätupplagas ansvarige utgivare vill inte ställa upp på en intervju, vilket spaltens nätupplaga tycker är jävligt fegt.