Apropå internationella barndagen

I dag är det den internationella barndagen. Eftersom spalten inte känner några internationella barn utan bara svenska, har jag beslutat att dagen och Unicef till ära sända en gammal spalt  i repris.

JAG LISA – DU SPALTEN

Spalten känner ett fruntimmer som är tre.  Hon heter Lisa och är en blondin i den närmaste vänkretsen och vi har känt varandra i många herrans år, så många att hon ännu inte hade kommit ut när vi första gången träffades.
Från början var Lisa inte alls förtjust i spalten. Hon tyckte han var ful, skäggig, lång och tjock. Han talade med bullrig röst och sa saker hon inte förstod. Frågan var om han ens var nykter.
Lisa gömde sig därför omsorgsfullt bakom byråer och annat möblemang när spalten kom på besök till föräldrarna. Hade hon haft tillgång till skyddshjälm är jag säker på att hon skulle ha använt den.
Nu har emellertid Lisa börjat på dagis. Där har hon fått råg i ryggen och lärt sig ge svar på tal. Dock är det inte så mycket bevänt med hennes grammatik. Om sanningen ska fram snackar hon som en liten kratta. Eller snarare som Tarzan:
Jag Lisa, du spalten.
Om hon har för avsikt att bege sig ut på en båttur med far säger hon:
Lisa båt pappa.
Vid ett så primitivt språkbruk händer det förstås att det kärvar till sig med tidsbestämningarna. Om spalten undrar om det var roligt att åka båt med pappa förklarar blondinen otåligt att båtturen ännu inte har ägt rum. Det gör hon med orden:
Lisa båt pappa SEN.
Det är inget exakt språk Lisa talar. SEN kan betyda allt från fem minuter till fem år eller när hon tagit studenten eller gått i pension. Sådana problem löses dock enkelt med det sunda bondförnuftets hjälp. Eftersom Lisa bor på en ö vore det ju orimligt att antaga att hon skulle behöva vänta i femton eller sextiotvå år med att åka båt.
En annan egenhet med damer i Lisas ålder är deras ambiton att registrera allt, och när jag skriver allt menar jag ALLT. Rubbet!
Flugan somnat, farmor kissa, pippi lessen, myran bråttom, mamma smutsig, tanten full, huset högt, bilen köra, pappa snorig.
Ingenting går en treårings lilla näsa förbi. Vore jag redaktionschef på en tidning skulle jag anställa en hoper treåringar som reportrar. Vilka iakttagelser man skulle få, vilka nyheter!
Detta var allt om Lisa.
Spalten slut.
Spalten krogen.

FOTNOT
Denna spalt (här i kortad och redigerad form) var införd i Aftonbladet i oktober 1979. Tyvärr har jag inte längre kontakt med Lisa, men räknar jag rätt på mina trubbiga fingrar torde hon vara drygt trettio i dag. Förmodligen sitter hon som controller på något större företag och  uttrycker sig säkert i eleganta meningsbyggnader. Dock är jag övertygad om att hon även i dag skulle  ta skydd om hon mötte spalten, ty denne är i dag ännu  tjockare och fulare än på sjuttiotalet.

RÄTTELSE
När denna spalt skrevs var jag i likhet med alla andra offer för vanföreställningen att Tarzan säger Me Tarzan – You Jane. Nu vet vi att så icke är fallet. Tarzan pekar bara på sin mäktiga bringa och säger Tarzan, varefter han pekar på Jane och säger Jane. Men då skulle jag inte ha kunnat använda den här fyndiga rubriken.

FOTNOT TILL RÄTTELSEN
Det finns många gamla felaktigheter som envist lever kvar. I filmen Casablanca säger som bekant inte Rick (Humphrey Bogart) Play it again, Sam till pianisten Sam (Dooley Wilson) Han säger You played it for her, you can play it for me. If she can stand it, I can! Play it!

REFLEXION ANGÅENDE FOTNOT TILL RÄTTELSEN
Eftersom Rick inte säger Play it again, Sam borde rätteligen Woody Allens film inte heta så, vilket den gör. Men vem skulle orka fråga: Har du varit och sett Allens You played it for her, you can play it for me. If she can stand it, I can! Play it! Och vem skulle därvid svara… ja du förstår.

FOTNOT TILL REFLEXION ANGÅENDE FOTNOT TILL RÄTTELSEN
När Bröderna Marx gjorde filmen En natt i Casablanca hotade filmbolaget Warner Brothers, som hade producerat Casablanca, att stämma dem eftersom de ansåg sig ha rätt till stadsnamnet. Efter en  längre tids  hätsk brevväxling meddelade Groucho Marx till slut att han övervägde att stämma Warner Brothers eftersom han ansåg att det var Marx Brothers som ägde rätten till ordet Brothers. Då gav Warners upp.

Vad nu detta har med internationella barndagen att göra.

”Nalle och Lisa”, klassisk serie utan pratbubblor, med text under rutorna av Elisabet Greve, hette från början enbart ”Nalle”. Enligt danska källor hette den ursprungligen ”Bamse og Dukke Lise” och var tecknad av Harry Nielsen med skript av EG.

Gick i Allers och kom ut i ett flertal album.

I natt jag drömde…

… att jag var ute och reste och hade glömt att ta med mig mobiltelefonen. För några nätter sen drömde jag att datorn hängde upp sig när jag skulle försöka skapa en mall i word.

Nä men vad är det för ena fjuttiga drömmar! Av en författare! En diktare! En tongivande kulturpersonlighet! Tror någon att Per-Olof Enqvist och Kerstin Ekman ligger och drömmer sånt? Eller Björn Ranelid? Icke!

Jag borde faktiskt veta hut.

Dagens helgon: Alla

I Sverige är det ordning och reda. Vi har Mors dag , Fars dag, Svenska Flaggans dag och Kanelbullens dag. Det här veckoslutet kör det ihop sig: i går var det Alla helgons dag och i dag är det Allhelgonadagen och Alla själars dag.

Som om detta inte vore tillräckligt är det något som heter Halloween mitt i allt detta. När denna infaller ger jag dock blanka djävulen uti. Det är en amerikansk sed som har importerats till Sverige av Buttericks och den del av grönsaksbranschen som ägnar sig åt att odla pumpor.

Alla  helgons dag kan man också kalla De dödas dag, ty vid denna tid förväntas det av oss levande att vi tar oss till kyrkogården och säger hej till våra döda och sätter en blomma eller en lykta på deras lilla tomt. Det har de sannerligen förtjänat, för betänk hur eländigt vi skulle haft det om de inte hade offrat sig och gått hädan.

Vilken trängsel det skulle ha varit  här på jordene! Om ingen hade dött skulle Sverige i dag ha en folkmängd på flera hundra, ja kanske tusen miljarder människor. Det skulle bli näst intill omöjligt att hitta en parkeringsplats i stan eller att få ett trevligt bord på krogen. Byggmästarna skulle tvingas bygga hus som var sextusen våningar höga och ändå skulle det knappt gå att få en trevlig lägenhet. Köerna på posten skulle ringla sig hundratjugofem varv runt kvarteret och att med bil ta sig från städernas centrum till  förorterna skulle ta fjorton år. Man skulle inte komma fram till radioprogrammet Ring så spelar vi och att få en operation i ljumsken kunde man bara glömma. Exempelvis ljumsken.

Och hur trist bleve inte kulturlivet…

I Berwaldhallen uruppfördes i går den 211-årige Ludwig van Beethovens 3674:de symfoni. Bland gästerna syntes Gustaf Vasa, 485, Carl ”Blomsterkungen” von Linné, 274, samt alltid lika festsugne filosofen Platon, 2408, som kom direkt från tänkarlyan i Aten tillsammans med vackra, blonda, svenskfödda fru Kajsa, 37.

Precis nu hittade spalten på en liten trevlig dikt:

Nog blev det konstigt om ingen toge
sitt ansvar en dag och verkligen doge

FOTNOT 1
Innan du nu börjar författa en upprörd kommentar till detta inlägg skall du betänka att spalten har uppnått en ålder då han har rätt att behandla döden helt utan respekt. Om en tio-femton år är det dags för honom själv att sätta tofflorna för gott. Han kan naturligtvis leva lite längre eller gå hädan mycket tidigare. Han kan redan i morgon dag bli överkörd på gatan där han bor. Det är visserligen föga troligt, eftersom han bor på en gågata. Men man vet aldrig. Där kan komma någon som går jävligt fort.

FOTNOT 2
Spalten är med i en förening som heter RTVD, vilket är uttytt Rätten till en värdig död. Med hjälp av denna förening kan man skriva på ett papper som tillåter läkaren att så att säga dra ur sladden när ingen hjälp är inom synhåll och det ändå bara är eldbegängelse och smörgåstårta i församlingshuset som gäller. Jag har undertecknat denna min egen dödsdom, men egentligen skulle jag vilja gå ännu längre och äga en liten pilla som jag kunde stoppa i mig när det blir för sorgligt. Som Göring ungefär. Detta påminner mig om ett gammalt skämt som jag en gång hörde på Players´music hall i London:
Mr A: I ´m a member of a suicide club.
Mr B: Why don´t you go and kill yourself?
Mr A: I´m behind with my subscriptions.

FOTNOT 3
Att vara med i den glada klubben RTVD kostar bara 150  spänn om året. Deras hemsida heter www.rtvd.nu

Javisst blev det konstigt om ingen toge
sitt ansvar en dag och verkligen doge

Dagens helgon: Edit

Nu för tiden är edit något man klickar på när man ska redigera ett dokument i datorn. I spaltens liv är Edith (med hå i ändan) min första fröken, närmare bestämt på Linnéskolan i Limhamn, Malmö.

Jag har Edith att tacka för mycket, ty det var hon som lärde mig skriva och utan denna kunskap hade jag som journalist och författare stått mig rätt slätt. Word i all ära, men det är bestämt bra att kunna själva grunderna.

Varje morgon trampade fröken Hansson igång sin suckande orgel och vi barn sjöngo unisont Din klara sol går åter upp. Därefter knäppte vi våra små händer och fröken Hansson bad Jesus vända sitt ansikte till oss och giva oss frid, vilket han förstås gjorde. Med dessa bestyr avklarade kunde skoldagen börja.

Edith Hansson lärde mig inte bara att läsa och skriva, hon lärde mig också att räkna päron och äpplen och att inte blanda ihop dem. Hon visade också planscher med Jesus och berättade om denne märklige regimkritiker från Mellanöstern som såg så snäll ut. Jag var vederbörligen imponerad av hans förmåga att bota fallandesjuka och blinda – ja till och med döda! – men det största intrycket gjorde han nog när han rensade templet från en massa försäljare och annat löst folk. Då var det stake i Jesus!

Nu för tiden har jag lämnat Edith Hanssons smala väg och tror icke längre på Jesus, men den kristna grundinställningen som fröken inplanterade i mig har jag kvar: den att man gott kan försöka vara lite hygglig mot folk när man vandrar här på jordene.

Så här tedde sig fröken Hansson och hennes små förstaklickare i Limhamn 1941:

Jag sitter längst till vänster och delar bänk med en blondin vid namn Gunnel. Händerna håller jag sedesamt på bänklocket. Längst till höger sitter blondinen Birgitta, som jag älskade. Nedanför fröken Hansson, med en jättelik rosett i  håret, sitter blondinen Maj-Gun, som älskade mig. Så där har det fortsatt hela livet.

Spalten, Jayne och lilla Mariska…

Många spaltbrukare har observerat att det förekommer en dam till höger på bilden i inlägget A portrait of Spalten as a  young man av den 25 dennes och gissar att damen inte är någon mindre än filmstärnan och bystdrottningen Jayne Mansfield. Det är alldeles riktigt. Fru Mansfield var i Stockholm 1976 för att göra reklam för en film och bad så innerligt att få vara med på bilden av spalten, att Svensk Damtidnings fotograf inte hade hjärta att säga nej.

När Jayne kom hem till USA samma höst omkom hon i en bilolycka. Det blev nästan ingenting kvar av bilen, men Jaynes treåriga dotter som var med, fick bara några skrubbsår. Denna dotter, erfar spalten, har i dag uppnått den aktningsvärda åldern av 45 år och är en omtyckt och skicklig skådespelerska i Nordamerika, som vi bland annat har kunnat se i kriminalserien Law and Order. Inte ens hennes namn, Mariska Hargitay, har hindrat henne från att nå berömmelse. Fadern var den ungerskfödde artisten och kroppsbyggaren Mickey Hargitay (Mr Universum 1955), som gick ur tiden år 2006.

Det är min själ bildande att driva en blogg!

Jayne och Mickey skilde sig 1964, det är därför den ensamstående modern flirtar så ohöljt med den blonde, snygge, välbyggde och intelligente tidningsmannen från Norden…

Mariska, 42, snyggare än mor!

Där var mitt liv

På min nyliga fölsedag var jag bjuden på älg hos en känd gitarrist och estradör i Ljunghusen och dennes hustru. Vid middagen deltog även en jämnårig ungdomskamrat och hans sambo. Överraskande nog dök också en pensionerad kolumnist i en känd sydsvensk tidning upp liksom en relativt välkänd skånsk humorist som en gång för länge sen var kock i tv när jag också var det.
Älgen, som gitarristen och estradören nedlagt i Östermalmshallen i Stockholm, var mycket god, liksom den skagenröra och den äppelkaka som omgav den. Samtalet blev efter hand synnerligen animerat och många minnen från min ungdoms ljuva fågel väcktes till liv. Det var nästan som i Här är ditt liv.

Dock saknade jag Edith Hansson som lärde mig läsa på Linnéskolan i Limhamn, Sigge Ågren som anställde mig på Expressen samt förstås min blida moder Hilma och min vördade fader Eric. Dessa hade dock goda skäl att inte närvara. Kanske får jag träffa dem om fem år, när åttio år har förflutit sedan min tillblivelse.

Man vet aldrig.

God älg

Gamlingen har ordet…

Stort

I morse när jag fick veta att humoristen Ulf Larsson var död försökte jag komma på när vi träffades och var. Var det på nån krog? Eller i tv-huset? För visst kände vi varandra?

Det gjorde vi inte. Vi har aldrig träffats. Vi har inte ens talat i telefon med varandra. Ändå tycker jag att vi var gamla polare. Likadant är det nog för många andra svenskar.

Det är stort. Då har man lyckats.

Allt sk. bort

Utauktioneringen av dämonregissör Bergmans privata ägodelar lämnar inte spalten någon ro. Tänk om jag också kunde få en slant för mina pryttlar! Jag är visserligen inte lika berömd som Ingo, men närapå.
Men varför vänta tills döden inträder? tänkte jag. Det är ju nu jag behöver flis. Så jag satte mig ner och gjorde en lista.

TANDBORSTE, elektr. 1998 års modell. Två hastigheter. Vit metallic. Ska vi börja med en hundring?
TANDBORSTE, handdriven. Något mjuk i borsten. Utgångsbud: en femma.
PLATTTEVE. Säljer jag skitbilligt för där är aldrig nåt att se på den.
GLÖDLAMPOR, av den där gamla mysiga sorten som inte är så jävla energiska. Div. storl. och socklar. Hela lådan: 1 krona.
BYXOR som hängt och krympit i garderoben. Där vill jag nog att vi går ut med en tusing eftersom det i kollektionen ingår ett par skitfräcka utsvängda vinröda saker från 1974 som förmodas bli moderna igen i vår.
BYRÅLÅDA innehållande mång. uppsl. t. rol. revybitar som aldr. blev ngt. Ngt för den händige.
CIRKA 423 KULSPETSPENNOR många med trevl. o. skämts. reklamtryck.
ELEKRISK SPIS, mkt trevl. m. trevl. glashärd. Har gått 4 528 stekta ägg. (Den hör visserligen till fastigheten, men jag tror inte Vasakronan märker om den är borta.)
SJU PAR STRUMPOR i äkta kashmir m. rävm. (rävmönster). Aldrig tvättade. 19:50.
FOTOGRAFI föreställande spalten när han är dyngfull på en bar i Magaluf i november 1969. Mkt rolig.

Ja det finns säkert mycket mycket mer men vi börjar där. Hör av er, kisar och bönor från Bukowski, så kör vi så det ryker!

Håll ut!

Du som tycker att Här är ditt liv är lika tråkigt som jag (tycker), håll ut! Snart kommer spaltens memoirer, En levande gosse, att ligga på bokhandelsdiskarna. Fyra amerikanska filmbolag, bland dem Warner & Warner, slåss om rättigheterna och Bred Pick har fått erbjudande om titelrollen.

Utsedd till nästa års BÄST SELLERI

Redan nu finns spaltens förra bok, betitlad da Cato, till avsalu. Den har hittills sålt i ofattbara 1 ex! Det ligger Stieg Larsson-vittring i luften, säger förläggaren i ett pressmeddelande. Spaltens släktingar har redan börjat vässa sina revolvrar.

FOTNOT Att programmet Här är ditt liv är så tråkigt beror naturligtvis på att Oldsberg hittills kidnappat två av Sveriges träigaste personer. Om Ingvar ringer mig så ska jag ge honom ett tips.