Dagens helgon: Alla

I Sverige är det ordning och reda. Vi har Mors dag , Fars dag, Svenska Flaggans dag och Kanelbullens dag. Det här veckoslutet kör det ihop sig: i går var det Alla helgons dag och i dag är det Allhelgonadagen och Alla själars dag.

Som om detta inte vore tillräckligt är det något som heter Halloween mitt i allt detta. När denna infaller ger jag dock blanka djävulen uti. Det är en amerikansk sed som har importerats till Sverige av Buttericks och den del av grönsaksbranschen som ägnar sig åt att odla pumpor.

Alla  helgons dag kan man också kalla De dödas dag, ty vid denna tid förväntas det av oss levande att vi tar oss till kyrkogården och säger hej till våra döda och sätter en blomma eller en lykta på deras lilla tomt. Det har de sannerligen förtjänat, för betänk hur eländigt vi skulle haft det om de inte hade offrat sig och gått hädan.

Vilken trängsel det skulle ha varit  här på jordene! Om ingen hade dött skulle Sverige i dag ha en folkmängd på flera hundra, ja kanske tusen miljarder människor. Det skulle bli näst intill omöjligt att hitta en parkeringsplats i stan eller att få ett trevligt bord på krogen. Byggmästarna skulle tvingas bygga hus som var sextusen våningar höga och ändå skulle det knappt gå att få en trevlig lägenhet. Köerna på posten skulle ringla sig hundratjugofem varv runt kvarteret och att med bil ta sig från städernas centrum till  förorterna skulle ta fjorton år. Man skulle inte komma fram till radioprogrammet Ring så spelar vi och att få en operation i ljumsken kunde man bara glömma. Exempelvis ljumsken.

Och hur trist bleve inte kulturlivet…

I Berwaldhallen uruppfördes i går den 211-årige Ludwig van Beethovens 3674:de symfoni. Bland gästerna syntes Gustaf Vasa, 485, Carl ”Blomsterkungen” von Linné, 274, samt alltid lika festsugne filosofen Platon, 2408, som kom direkt från tänkarlyan i Aten tillsammans med vackra, blonda, svenskfödda fru Kajsa, 37.

Precis nu hittade spalten på en liten trevlig dikt:

Nog blev det konstigt om ingen toge
sitt ansvar en dag och verkligen doge

FOTNOT 1
Innan du nu börjar författa en upprörd kommentar till detta inlägg skall du betänka att spalten har uppnått en ålder då han har rätt att behandla döden helt utan respekt. Om en tio-femton år är det dags för honom själv att sätta tofflorna för gott. Han kan naturligtvis leva lite längre eller gå hädan mycket tidigare. Han kan redan i morgon dag bli överkörd på gatan där han bor. Det är visserligen föga troligt, eftersom han bor på en gågata. Men man vet aldrig. Där kan komma någon som går jävligt fort.

FOTNOT 2
Spalten är med i en förening som heter RTVD, vilket är uttytt Rätten till en värdig död. Med hjälp av denna förening kan man skriva på ett papper som tillåter läkaren att så att säga dra ur sladden när ingen hjälp är inom synhåll och det ändå bara är eldbegängelse och smörgåstårta i församlingshuset som gäller. Jag har undertecknat denna min egen dödsdom, men egentligen skulle jag vilja gå ännu längre och äga en liten pilla som jag kunde stoppa i mig när det blir för sorgligt. Som Göring ungefär. Detta påminner mig om ett gammalt skämt som jag en gång hörde på Players´music hall i London:
Mr A: I ´m a member of a suicide club.
Mr B: Why don´t you go and kill yourself?
Mr A: I´m behind with my subscriptions.

FOTNOT 3
Att vara med i den glada klubben RTVD kostar bara 150  spänn om året. Deras hemsida heter www.rtvd.nu

Javisst blev det konstigt om ingen toge
sitt ansvar en dag och verkligen doge

Där var mitt liv

På min nyliga fölsedag var jag bjuden på älg hos en känd gitarrist och estradör i Ljunghusen och dennes hustru. Vid middagen deltog även en jämnårig ungdomskamrat och hans sambo. Överraskande nog dök också en pensionerad kolumnist i en känd sydsvensk tidning upp liksom en relativt välkänd skånsk humorist som en gång för länge sen var kock i tv när jag också var det.
Älgen, som gitarristen och estradören nedlagt i Östermalmshallen i Stockholm, var mycket god, liksom den skagenröra och den äppelkaka som omgav den. Samtalet blev efter hand synnerligen animerat och många minnen från min ungdoms ljuva fågel väcktes till liv. Det var nästan som i Här är ditt liv.

Dock saknade jag Edith Hansson som lärde mig läsa på Linnéskolan i Limhamn, Sigge Ågren som anställde mig på Expressen samt förstås min blida moder Hilma och min vördade fader Eric. Dessa hade dock goda skäl att inte närvara. Kanske får jag träffa dem om fem år, när åttio år har förflutit sedan min tillblivelse.

Man vet aldrig.

God älg

Gamlingen har ordet…

Håll ut 2

Idag är det höstdagjämningen, vilket betyder att dag och natt är lika långa och lika  tråkiga. Men tänk på att det bara är tre månader och två dagar till julafton. Håll ut!

(Observera att detta inlägg inte illustreras av en jultomte då spalten antar att spaltbrukarna vet hur en sådan ser ut. Vitt skägg och. Ja ni vet. Haschpipa och. Hela det köret.)

Spalten avslöjar sanningen bakom sjusovardagen

Idag är det sjusovardagen, en dag som är tillägnad alla sjusovare, såna där degiga typer som ligger och trynar till klockan sju i stället för att som normala människor rasa upp samtidigt med solen.

Trodde ni ja. Men så är det inte alls. Spalten kan i dag avslöja att sjusovardagen är  uppkallad efter sju kristna gentlemen, som, förföljda på grund av sin kristna tro, gömde sig i en grotta och som gud lät sova i tvåhundra år.

På dessa meriter uppnådde de sju sovarna helgonskap, vilket jag tycker verkar lite obetänksamt av Vatikanen. Att sticka svansen mellan bena och springa och gömma sig i en grotta är väl inte särskilt hedervärt, jag tycker mest det verkar fegt. Men skit samma, nu vet ni hur det ligger till.

SPALTEN BEHÖVS OM SANNINGEN SKA FRAM !

Mors, morsan!

Hej alla barn, på söndag är det mors dag. I spaltens barndom var det ytterst enkelt att hylla mor på mors dag. Man ritade bara en rund sol med en massa pinnar på och skrev TILL MOR ovanför med sin spretiga  barnstil.
Mor blev därvid så rörd att hon grät hela dan, vilket var ett tecken på att man hade lyckats. I dag är nog en elvisp det minsta man kan komma undan med.
Förr var det vanligt att att Sven Olof Sandberg eller Bertil Boo stod i radion och sjöng Mor lilla mor, vem är väl som du? Far, kunde man svara på den frågan men det aktade man sig för, ty då fick man en hurring av mor.

Jag brukade fråga mor  vad hon önskade sig till mors dag. En snäll påg, svarade alltid mor. Bra, tänkte jag, då kan jag använda min surt förvärvade veckopeng till att gå på kortfilmsbiografen Spegeln och se Kalle Anka och Helan & Halvan. Hade jag tur fick jag även se den franske presidenten Charles de Gaulle komma ut på en flygplanstrappa i Paramountjournalen.

Men visst innebar löftet försakelser. Det det var hårt att inte få rycka vingarna av flugorna, stänga in katten i kylen och draga flickorna i flätan  på hela dagen.
Jag föreslår därför att du i stället köper något till mor. Varför inte en slagborrmaskin med tre hastigheter eller en modersåg. Nä vad säger jag, motorsåg menar jag förstås.
Kvinnor kan, heter det nu för tiden. Det har jag aldrig betvivlat. Även mödrar kan. Hade mor inte kunnat skulle hon ju aldrig ha blivit mor. Är det nån i familjen som inte kan är det ofta gubben, men till detta sorgliga ämne får vi återkomma i november.

Alla hette Åke

Flaggan i topp! I dag är det spaltens och 90 878 andra svenska gubbars namnsdag.

Dock måste jag tillstå att Åke inte är nån stor artikel i dag. Förra året döptes endast 22 gossebarn till Åke – och förmodligen inte ett enda flickebarn.

Det var bättre förr. När spalten var liten hette praktiskt taget alla människor Åke. De som inte hette Åke hette Lars-Åke, Per-Åke, Sven-Åke, Knut-Åke, Bengt-Åke och Kjell-Åke. När de omsider blev vuxna tog de bort bindestrecket och det som stod framför och hette bara Åke, vilket jag hade gjort redan från början.

När det gäller namn måste man  ha tålamod. I dag heter alla gossebarn Lukas och Alexander, men det skulle inte förvåna mig om de i morgon heter Göran och Bengt igen som på den gamla goda tiden. Och Åke.
Jag döptes efter Åke Söderblom, som var en mäkta populär komiker och filmstjärna vid tiden för min tillblivelse. Som komiker uppträdde han med den mäkta populäre komikern Thor Modéen. Som filmstjärna spelade han ofta käck flottist tillsammans med den mäkta populäre dansören och skådespelaren Egon Larsson.  Åke  Söderblom skrev även texten till den rätt fåniga slagdängan Tangokavaljeren, visste du det? För resten har jag inte en aning om ifall jag är döpt efter Åke Söderblom, men nåt ska man ju dra till med.

Jag kan inte påstå att jag är särskilt nöjd med mitt namn. I min ungdom siktade jag på en internationell karriär, men insåg ganska snart att en sådan skulle vara omöjlig med ett förnamn som inga utlänningar kan uttala, långt mindre stava till. Som vanligt fick jag rätt. Min internationella karriär stäcktes på grund av förnamnet.

Nu kan det göra detsamma. Jag skulle naturligtvis kunna byta till Lennart, som jag också heter, men jag vet inte om jag tycker det är så mycket roligare.

Mäkta populär

Alla hjärnors dag

För att stimulera försäljnngen av chokladkartonger och blombuketter har Näringslivet bestämt att det på lördag är Alla hjärtans dag.
För att stimulera den intellektuella nivån på flertalet tv- och radioprogram föreslår spalten att Alla hjärnors dag snarast införs.

Nytt meddelande från spalten

Meddelande från spalten

Tack detsamma!