Dagens helgon: Gustav Adolf

Gustaf VI Adolf var en trevlig gammal kung som alla tyckte om. Han var 67 år när han blev kung, en ålder då de flesta har varit pensionister i två år.
I stället för att resa till Tyskland och kriga och bära sig illa åt for han till Italien och låg på knä och  borstade gruset av små lerskärvor med en pensel. Karl Gerhard skrev en revykuplett om honom som började så här: Den förste amanuensen i vår kungliga demokrati.

Eftersom GA var så sympatisk och demokratisk och plikttrogen satte alla  arga republikaner ilskan i vrångstrupen. Därför blev det extra roligt när skämttidningen Blandaren lät en gubbe säga: Det är inte monarkin jag har nåt emot, det är kungen. Åtminstone tror jag att det var Blandaren.
Kung Gustaf Adolf låg på sitt yttersta och dog i september 1973, samtidigt som  norrmalmstorgsdramat pågick i det centrala Stockholm. Detta gjorde att massmedia fick hicka. Två stories på samma gång!

Det var inte vid Gustaf VI Adolfs död som stjärnreportern Gösta Ollén i Expressen föreslog rubriken:
KUNGEN DÖD
ERLANDER I TÅRAR
- Har du verkligen belägg för att Tage grät? sa redaktionchefen Sigge Ågren.
- Tror du han dementerar? sa Gösta.
Det var Gustaf V. Men det är en gammal bra tidningshistoria och såna förtjänar alltid att berättas.

I tårar?

Dagens helgon: Evert

Evert Taube är den största skald Sverige har frambringat, sen får mina gamla svensklärare komma dragandes med von Heidenstam och von Tegnér och von Geijer bäst de gitter. Där växte uti Hildings gård… sånt larv!

Ingen har skrivit svenskare visor än Evert och det är min bestämda uppfattning att Calle Schewens vals snarast bör göras till Sveriges nationalsång. En klämmig vals är fan så mycket svenskare än den där trista sorgemarschen Du gamla du fria. För att inte tala om texten: Du är vad du blir och du var vad du blev eller hur det nu går. Blaj!

Och tänk så fint det blir när tretusen svenskar på fotbollsläktaren efter det vackra och känsliga mollpartiet i mitten tar i från magen med raden Men heeej, alla vänner som gästar min ö! Det blir ett bonusmål av bara farten.

Okej, lite får texten friseras. Huvudpersonens namn bör ändras till något alla kan förstå, varför inte Kalle Schwedens vals? Och kaffe med kron är kanske inte så lämpligt när så många människor brottas med svåra alkoholproblem. Men det går alldeles utmärkt att sjunga Själv blandar jag fredligt mitt kaffe med mjölk.
Jag är som en pojke fast farfar jag är kan verka stötande för alla kvinnor som kämpar för jämställdhet. Jag är som en ungdom är mer neutralt, men då ryker förstås farfar. Jag är som en ungdom fast målsman jag är?

Sen är det klart att alla som bor på västkusten kan protestera mot en nationalsång som börjar I Roslagens famn och som sedan så ensidigt utspelar sig på östkusten. Även detta problem kan dock lösas. Sången kan i stället börja I skärgårdens namn. Fast det blir svårt att hitta ett bra substitut för rospigg i raden ja rospiggen spritter i mig.

Nej det blir kanske lite marigt med Schewen. Änglamark då? Den är ju rätt allmänt hållen med sina politiskt korrekta miljöaspekter och sin trevliga djurvänlighet. Å andra sidan är den från filmen Äppelkriget, som alldeles tydligt utspelar sig i en naturskön trakt i södra Skåne. Vad säger göingarna om det? Och alla norrlänningar? Och smålänningar? Och Närkingar? Och…

Äh, vi behåller Du gamla du friska. Taube sjunger vi ju ändå.