Dagens helgon: Amanda

Har ni sett Amanda Lundbom? frågade revymakaren Emil Norlander i början av förra seklet. För att underlätta återfinnandet kompletterade han med ett antal upplysningar. Då den försvunna damen efter drygt hundra år ännu ej kommit till rätta har spalten valt att i dag presentera hela efterlysningen:

Har ni sett Amanda Lundbom?
Bomfaderia, faderaderalla.
Hon är inte någon ungdom
bomfaderi, faderullanlej.
Hon är fyllda trettifem,
bomfaderi, faderullanlej. Hugg i.
Men hon ser ut som femtifem.
Bomfaderi, faderullanlej.

Hon är galen uti karlar.
Bomfaderia, faderaderalla.
Men Gud Fader dem bevarar
bomfaderi, faderullanlej.
Herre se till våran nö’,
bomfaderi, faderullanlej. Hugg i.
Och låt Amanda dö som mö.
Bomfaderi, faderullanlej.

Annars har hon mycket peng hon
bomfaderia, faderaderalla.
Och en säng med sängomhäng om
bomfaderi, faderullanlej.
Så att man skall slippa si
bomfaderi, faderullanlej. Hugg i.
Hur den ser ut som bor däri.
Bomfaderi, faderullanlej.

Hon har byrå av mahogny,
bomfaderia, faderaderalla.
En putell med ådkålång i.
Bomfaderi, faderullanlej.
Hon har egen symaskin
bomfaderi, faderullanlej. Hugg i.
Och den är smord med terpentin.
bomfaderi, faderullanlej.

Så har hon en dalkarlsklocka,
bomfaderia, faderaderalla.
Som slår sju när den är åtta
bomfaderi, faderullanlej.
Och en grammofon, så rar
bomfaderi, faderullanlej. Hugg i.
Som spelar: kommer du ej snart?
Bomfaderi, faderullanlej.

FOTNOT 1
Många har frågat sig vad Emil menade med orden Hugg i! i textens sjätte rad. Min teori är att han därmed ville betona att visan är användbar som arbetssång.

FOTNOT 2
Norlander har kallats sin tids Hasse Aro på grund av sina många efterlysningar. Förutom ovanstående kan noteras Haver ni sett Karlsson? och Känner du Fia Jansson? Båda dessa personer kom så småningom till rätta. Det visade sig att de rymt tillsammans. Karlsson startade senare ett VVS-företag i Åkarp och Jansson vann Melodifestivalen i Arvidsjaur 1914. Deras äktenskap var barnfritt, men de hade en brun Mellanpudel som vann agility-finalen i Bryssel 1998.

FOTNOT 3
En  annan som skrev om Amanda var Erik Johan Stagnelius, men hans bit var inte tillnärmelsevis lika rolig som Norlanders:

I blomman, i solen
Amanda jag ser.
Kring jorden, kring polen
Hon strålar, hon ler.
I rosornas anda,
I vårvindens pust,
I druvornas must
Jag känner Amanda.

(Den blir något roligare om man sjunger den till melodin Johan på Snippen, vilket är  möjligt ända fram till sista raden. Där spricker det totalt.)

Emil, bäst på Amanda

Spalten avslöjar årets nobelpristagare!

SPALTEN (Onsdag) Årets nobelpris i litteratur går, kan spalten redan i går meddela, till författaren Herta Müller, som är syster till Arthur ”En handelsresandes död” Miller och oäkta kusin till den likaledes bortgångne kapellmästaren Glenn ”Moonlight Serenade” Möller.

Spalten, som i flera år inte har fått nobelpriset, rasar över valet.
- Det borde vara min tur i år, säger han i ett uttalande för spalten. Jag tar gärna emot priset posthumt bara jag får stålarna nu. Det skulle vara ett välkommet tillskott till min ekonomi, fortsätter jag och fortsätter:
- Jag vill ha pengarna i ovikta tior.

Spalten har förgäves sökt Svenska akademiens tillfälliga sekreterare Peter Englund för en kommentar. Även förra året förbigicks spalten. Jag fick då bara medicinpriset ”för min epokgörande upptäckt att hosta och snuva ofta orsakas av infektion i de övre luftvägarna”. Året dessförinnan fick jag gymnastikpriset i impotensklassen ”för min  dubbelmoral på slak bom”.

Det är väl känt i kulturkretsar att den förre tillfällige sekreteraren Horace Engdahl, för övrigt broder till Peter ”Poltava” Engdahl och svåger till författaren och skämtaren Albert ”Skål på er, grefvar och baroner!” Engholm, fick sluta som sekreterare för att han inte släpptes in på restaurang Friden. Motiveringen löd:
”För sitt störiga uppträdande, som är ett arv från de uråldriga svenska bondetraditionerna och för sin provokativt utmanande klädsel, där avsaknad av slips på ett påfallande sätt förenas med notoriskt fula skor.”
Spalten har förgäves sökt en representant för det vaktbolag som svarar för lugnet på Friden, men ingen har velat ställa upp på en intervju framför kameran.
- Och vad fan ska dom bakom kameran att göra? säger en representant för mig, som egentligen inte heller vill göra något som helst uttalande till mig men som gör det lik förbannat.

Därmed var det slut på kulturnyheterna för i dag.

Håll ut!

Du som tycker att Här är ditt liv är lika tråkigt som jag (tycker), håll ut! Snart kommer spaltens memoirer, En levande gosse, att ligga på bokhandelsdiskarna. Fyra amerikanska filmbolag, bland dem Warner & Warner, slåss om rättigheterna och Bred Pick har fått erbjudande om titelrollen.

Utsedd till nästa års BÄST SELLERI

Redan nu finns spaltens förra bok, betitlad da Cato, till avsalu. Den har hittills sålt i ofattbara 1 ex! Det ligger Stieg Larsson-vittring i luften, säger förläggaren i ett pressmeddelande. Spaltens släktingar har redan börjat vässa sina revolvrar.

FOTNOT Att programmet Här är ditt liv är så tråkigt beror naturligtvis på att Oldsberg hittills kidnappat två av Sveriges träigaste personer. Om Ingvar ringer mig så ska jag ge honom ett tips.

På ljugarbänken 3

I dag fortsätter spaltes ohemult poppelära serie med enkla skämt för högutbildade läsare. Idag är det Kal von Linné (1707-1778) som sitter på bänken när Franz Kafka (1883-1924) släntrar förbi.
OBS Eftersom dagens pjäs är längre än de tidigare har teaterdirektionen lagt in en paus i mitten så publiken kan koppla av en stund i foajén med en kopp kaffe och en dammsugare eller besöka skådespelarnas burar.

Nu börjar pjäsen:

FRANZ KAFKA         Haj på daj, Kal, jaså her setter du o räknar pastiller?
KAL VON LINNÉ     De kan du hoppa opp o sätta daj på, Frazze. Men du, de
heter pistiller.
FRANZ KAFKA         Ja de sa ja la. Va e de för en växt du har där, Kal?
KAL VON LINNÉ     De ser du la, Frazze, de e en jordgubbsplanta.
FRANZ KAFKA         Ja nu ser ja… Oj oj oj så många gubbar de e på´n.
KAL VON LINNÉ     Jo du Frazze-jävel, o de e goa gubbar må du tro!

PAUS

KAL VON LINNÉ     O hur har du de själv då, Franz Kafka?
FRANZ KAFKA         Jodå, de e tjo va de veftar o haj va de går.
KAL VON LINNÉ     Skriver du nåna roliga bitar nu för tiden?
FRANZ KAFKA         I da har ja änna skrivit en klassiker. Förvandlingen.
KAL VON LINNÉ     O får man fråga va en sån liten story handlar om?
FRANZ KAFKA         Den handlar om en typ som har blivit en skalbagge.
KAL VON LINNÉ     Tror du folk vill läsa sånt, Frazze?
FRANZ KAFKA         Nä de tror jag inte. Men jag har gett mej fan på att jag
ska ta Nobelpriset.
KAL VON LINNÉ     Ja nu får du gå för nu ska ja fortsätta o räkna pistiller.
FRANZ KAFKA         Du e la rent sexualfixerad, Kal!

RIDÅ

FOTNOT  Som alla vet fick inte Franz Kafka Nobelpriset i litteratur. Lennart Hyland fick det inte heller. Novellen Förvandlingen blev dock ohemult populär och filmades sedermera med Thor Modéen i huvudrollen och Meryl Streep som skalbaggen.

Gårdagens helgon: Samuel

(På grund av platsbrist tvingades spalten flytta gårdagens helgon till i dag.)

Samuel heter huvudpersonen i två av mina böcker. Jag är inte riktigt säker på om det är samme Sam i båda böckerna, men de har onekligen likheter. De har dessutom vissa likheter med spalten, kan jag meddela framtidens litteraturdocenter.

Den ene har fallit ut genom ett fönster på trettonde våningen och har just anträtt sin olycksaliga resa på väg ner när boken börjar. Den boken heter Slow Motion. Den andre har fått för sig att han ska få årets nobelpris i litteratur. Han bor i en bok som heter Nobelpristagaren.

Båda böckerna har monologiserats av författaren. Nobelpristagaren framspelas av en yngre skådespelare vid namn Olsson på Borås länsteater, den andra boken är omdöpt till Fallet Jönsson och spelas av en äldre skånsk skådespelare (skånespelare) som heter Lerning.

Samuel Jönsson är uppkallad efter den berömde engelske publicisten Samuel Johnson, som var en ledande gestalt i 1700-talets London. I uppslagsverken beskrivs han som ”en strålande konversatör”, en sorts djur som mig veterligt inte tillverkas längre. Det var SJ som sa att om nån kommer och påstår att han är trött på London så kan han lika gärna säga att han är trött på livet, för i London finns allt. Som tack blev han begravd i Westminster Abbey och det är min själ inte vem som helst dom skottar ner där.

Om jag skriver fler romaner får jag nog försöka hitta på ett nytt namn. Jag kan inte lusa ner hela litteraturhistorien med Samuel Jönsson. Men det gör jag nog inte. Skriver fler romaner alltså. Det tar för mycket tid.

Samuel Johnson blev med tiden tämligen fyllig.

På ljugarbänken

Spaltteatern ger i dag en vitsdialog för intellektuella och välutbildade människor. Den utspelar sig på en ljugarbänk i Göteborg. På bänken sitter den kände göteborgsprofilen Kal Marx när den kände tyske poeten och textförfattaren Johann Wolfgang von Göthe anländer.  Nu börjar pjäsen.

GÖTHE: Haj på daj, Kal.
KAL: Nä men haj på daj, Johann Wolfgang von Göthe.
GÖTHE: Jaha, här setter du o fillesoferar?
KAL: Ja setter o tänker på kappetalet och arbetarklassen.
GÖTHE: De marx, Kal, de marx.
KAL: Du har änna inte din lelle pudel me dej ida, Johann Wolfgang von Göthe?
GÖTHE: Naj, han har ännasöm ledigt i da.
KAL: Va e de nu han heter, din lelle pudel?
GÖTHE: Han heter Stjärna.
KAL: Javesst ja, pudeln Stjärna.
GÖTHE: Men egentligen e han inte ännasöm ledig. Han e på uppdrag.
KAL: Nä va säjer du, Johann Wolfgang von Göthe?
GÖTHE: Jag säjer att han e på uppdrag.
KAL: Ja, ja hörde de. Va e de för uppdrag han e på?
GÖTHE: Han gör en pudel.
KAL: Hur gör han då?
GÖTHE: Han sätter på en pudeltik ena änden o så kommer de ut små pudelvalpar i den andra.
KAL: I andra änden?
GÖTHE: I samma ände, fattar du änna.
KAL: Men du sa att valparna kommer i den andra änden änna.
GÖTHE: Ja ja, tjöta inte. Jag sa la fel då. Jag ber om ursäkt.
KAL: Vet du va du gjorde nu, Johann Wolfgang von Göthe?
GÖTHE: Nä, va gjorde ja?
KAL: Du gjorde en pudel.

RIDÅ

FOTNOT: För att förstå denna i mitt tycke utomordentligt roliga dialog bör man veta att det i Johann Wolfgang von Goethes (1749-1832) drama Faust förekommer en pudel, som senare visar sig vara djävulen. Das also, war des Pudels Kern! (Det var alltså pudelns kärna!) utbrister då pjäsens huvudkaraktär, doktor Faust.

Modern pudel.

Dagens helgon: Verner

Verner von Heidenstam (1859-1940) var den där spetsnäste skalden som skrev en dikt om att han i åtta år längtat ”stenarna där barn han lekt”. Han menade väl ”stenarna där som barn han lekt” men han var lite slarvig ibland, den där Verner.
Alltnog, denna dikt plus en del andra förde honom till ärones tinnar och gav honom en plats i Svenska Akademien och så småningom Nobelpriset i litteratur.

I dag känner ingen svensk skolelev till Verners bitar, men vi som äro tillräckligt gamla för att känna till uttrycket ärones tinnar och som voro med på den tiden verben skrevos i pluralis fingo lära dem utantill.
Dagens skolelever äga icke heller kännedom om att von Heidenstam gifte sig med blomsterkrans i håret och nattskjorta till skrud på en ö i Kalmar sund, den tokstollen!

Två som också hette Verner var kockarna Werner & Werner, men för att inte bli beskylld för att tala i egen sak kommer spalten icke att nämna deras namn i detta inlägg.

Samtidigt som Werner & Werner framträdde som Werner & Werner i teve startade en butikskedja som säljer köksredskap sin verksamhet. Detta företag snodde helt sonika namnet Werner & Werner. Företaget fattade dock inte att namnen skulle stavas Werner & Werner utan stavade dem med enkla ven, vilket gör att firmanamnet av en tysk torde uttalas ”ferner und ferner”, något som kanske kan översättas med ”mer och mer fjärran”, vad nu det skulle betyda.
Eftersom butikskedjan inte frågade Werner & Werner om tillstånd att få använda namnet Werner & Werner och inte har ersatt Werner & Werner med så mycket som en sketen slickepott har Werner & Werner hemställt att spalten icke måtte nämna kedjan vid namn, vilket spalten givetvis respekterar.

Slickepott

Så den enda vernern som återstår att hylla tycks vara von Heidenstam.
Grattis, Verner!

Denna förbannade hetta! (Repris)

Nu är det min själ hett i spaltens lya i Malmö. Alla fläktar fläktar och alla fönster och balkongdörrar står på vid gavel, men inget hjälper. Jag duschar kallt en gång i timmen och dricker oupphörligen iskalla gingroggar för att stå ut med hettan och för att fördriva malarian. Kinin botar nämligen malaria och tonic formligen kryllar av kinin.

I februari skrev jag en essä om detta, i vilken jag hävdade att personer i gamla kolonialromaner plägade sucka Denna förbannade hetta! med jämna mellanrum. Något belägg för detta hade jag inte och trots studier av ett flertal gamla Somerset Maugham-romaner, varav en faktiskt hette Rain and Other South Sea Stories, träffade jag inte på repliken en enda gång, så jag hade väl fel.

Dessutom begriper jag inte varför jag skrev om detta i februari, när det sannerligen inte är särskilt hett i vårt land. Men det är det som sagt nu.

Förra sommaren, som i kanske tre dagar gjorde skäl för namnet, funderade jag på att skaffa en liten mobil  luftkonditionering till spaltlyan. Ett företag lovade att jag skulle få prova en anläggning och levererade en sådan. Den bestod av  två bumlingar, varav en ganska stor bumling skulle stå i lyan och en jättestor bumling (något mindre än en kolonistuga) skulle bo på balkongen. För att kunna stänga balkongdörren var man tvungen att släpa in den jättelika balkongbumlingen i lyan, vilket var förenat med ohyggliga kroppsansträngningar.

Så jag ringde ventilationsfirman och bad den komma och befria mig från bumlingarna. Det blir ändå aldrig nån sommar, resonerade jag sorglöst. Men nu är det sommar och här sitter jag nu och suckar Denna förbannade hetta! och ångrar att jag inte köpte bumlingarna trots allt.

Hade jag inte haft gingroggarna vete fan  hur jag skulle stått ut.

Påsklovet 1942

I min forskning på mycket tidig spaltverksamhet har jag i dag kommit till essän Påsklovet, som skrevs våren 1942 på Linnéskolan i Limhamn, Malmö.
Åter möter vi en  blivande författare, som redan insett vikten av att hålla sig kort, att väga varje ord på guldvåg innan det mödosamt formas av blyertspennan på det linjerade pappret. På endast tre rader säger han allt som är värt att sägas. Den festliga cirkusatmosfären målas med breda penseldrag, vi hör cirkusorkestern spela upp, vi ser de dråpliga clownerna, vi känner luftdraget från de galopperande hästarna.
Sekunden därpå faller det gråa, trista regnet över Malmö.

Och så, utan att författaren egentligen hunnit fatta det, är påsklovet över. Friheten är till ända, det är dags att återvända till vardagen på den hårda skolbänken.
The party is over.

FOTNOT: Ett tidigare arkeologiskt fynd i detta ämne, På Sibbarp, var infört den
25 mars under rubriken På stranden 1942.

På stranden 1942

Nedanstående spalt, en av spaltens första , hittade jag i en grön Arbetsbok i en pappkartong häromdan. Den är förmodligen skriven 1942, när jag gick i andra klass på Linnéskolan i Limhamn och får betraktas som ett beställningsverk av fröken Edith Hansson, som var just frö-ken.

Rent stilistiskt är den lilla essän kanske inte mycket att hänga i julgranen, men den berättar rappt och rakt på sak vad som hände på Sibbarps strand. Mycket intressant är det fräcka bytet av pronomen: vi badade och sen när jag hade gjort det…
Man lägge också märke till interpunktionen, eller rättare sagt bristen på densamma. En enda mening! Spalten tycks redan då ha stått under stark influens av av Ernest Hemingway.