Dagens helgon: Konrad

Jag känner två konradar. Den ene är sjömannen Karl-Alfreds son, den andre är Den lydige Konrad som förekommer i Falstaff fakirs Sedolärande berättelser.

Berättelsen om lille Konrad handlar om hur denne frestas av den elake Janne att följa med till skomakarens trädgård och nalla päron. Konrad går icke med, eftersom hans goda moder har förbjudit honom detta. Sen går det som det går: den elake Janne ertappas av skomakaren och får stryk med spannremmen. Den lille Konrad välsignar sitt beslut att lyda sin moder. I stället går han att nalla plommon  i skräddarens trädgård, eftersom han med bestämdhet vet att denne är borta hela dagen.

Sensmoral:
Den som lyder går det väl,
Även om han plommon stjäl.

Fig 1

Bakom pseudonymen Falstaff Fakir (se fig 1) döljer sig lundensaren Axel Wallengren (se fig 1 igen) som levde 1865 till 1896. Han dog i Berlin där han var korre för Aftonbladet, en tidning som har fostrat många stora humorister.
Gammal blev han sålunda inte, fakiren, men rolig var han och det långt före sin tid. Han har varit min följeslagare i hela livet, eller – ska jag väl säga – i nästan hela livet enär detsamma ännu icke är slut.
Liksom många andra humorister hös fakiren ingen stolthet över sina roliga skrifter utan grämde sig över att han inte nått ärones tinnar med sina seriösa verk. Detta är ett mycket vanligt fenomen. Här ska bara nämnas Groucho Marx och Evert Taube. Det är egentligen bara spalten som har vett att yvas över sina exempellösa framgångar på humorns estrader!

Fast det är klart, det skulle ha varit roligt om jag nån enda gång i livet hade fått ett erkännande för min vackra sångröst. Om detta kom jag just nu på en dikt:

Nog skulle det ligga nåt gott i
att jämföras med Pavarotti

FOTNOT 1
Som de högtärade läsarna observerar skriver jag Falstaff fakir utan komma. Detta gör jag för att reta alla besserwissrar som redan lagt sig i startgroparna för att skriva kommentarer i ärendet och förnumstigt pepåka att det ska vara ett komma mellan Falstaff och fakir. Den bok jag äger heter Falstaff Fakirs vitterlek – utan något komma. Den är utgiven av Gebers förlag 1956, samma år som jag fick den i julklapp.

FOTNOT 2
Trots omfattande efterforskningar på nätet har jag inte funnit något belägg för min uppgift att Karl-Alfreds påg skulle heta Konrad. På bilden nedan syns han i kretsen av sina nära och kära. Han bär där namnet Swee’Pea och i Seriefrämjandets text på internet uppges att han på svenska lystrar till namnet Lill-Pär. Men jag vet att han hette Konrad i min barndom. Kan han ha bytt namn? Vad säger Seriefrämjandet?

Eftersom amerikanska seriefigurer inte får ha sexuellt umgänge med varandra är lille Konrad/Lill-Pär, adopterad av Karl -Alfred. För övrigt måste man fråga sig varför Karl-Alfred så svartsjukt bevakar sin fästmö Olivia när han ändå aldrig får sätta på henne.

Taskmörten

Egentligen förstår jag inte vad vi ska med porttelefoner till eftersom vem som helst ändå kan ta sig in i husen. Det är bara att ringa till en av de boende och säga att man ska lämna en grej till Nilsson. Eftersom alla är så snälla och hyggliga trycker de då på femman på sin telefon varvid porten öppnar sig och vederbörande kan knalla in bäst han vill. Även om han inte har rent mjöl i påsen. Eller hon för den delen.

Det är bara jag som inte är snäll och hygglig. Jag säger till den som ringer på att jag inte ämnar öppna eftersom jag inte vet vem det är som ringer på. Då upprepar den som ringer på att han bara ska lämna en grej till Nilsson och jag säger att jag fortfarande inte vet vem han är. Eller hon för den delen. Så därför kan jag inte öppna. Skit i det då, säger nu den som vill in argt och sen är vårt samtal över.

Efteråt grips jag av ruelse för att jag inte öppnade för den där stackaren som förmodligen inte alls var ute efter att tjuva eller röva eller lura en åldring på hundrafemtitvå kronor och en gammal vigselring utan hade rent mjöl i påsen. Eller hon.

Hela eftermiddagen och hela kvällen känner jag mig som en taskmört och när jag har gått och lagt mig kan jag  inte somna för att jag har varit så elak mot en av mina bröder  som troligen var en ärlig person som bara skulle lämna en grej till Nilsson. Eller systrar. Jag hoppas att han ringde till en annan hyresgäst och att denna släppte in honom för annars fick ju inte Nilsson sin grej. Vad var det för grej förresten? Tänk om det var en födelsedagspresent och att det var den enda Nilsson skulle få! Tänk om Nilsson då blev så ledsen att han gick ut i köket och skruvade på gaskranarna! Det skulle visserligen inte funka eftersom vi inte har gas i vårt hus, att vrida på elplattor båtar föga,  det blir bara lite varmt i köket, men ändå.

Nästa gång ska jag göra som alla andra hyggliga människor och trycka på femman när någon vill in. Fast då kan jag inte låta bli att undra varför det finns porttelefoner och varför portar ska vara låsta när vi ändå kan komma in eftersom ingen vill vara en taskmört. Eller hon.

Varför är allt en trasa? som Almqvist sa.   Rutilus rutilus)

Rutilus rutilus (trevlig mört)

Homo sapiens (taskig mört)