Vår störste filmmakare

I förra veckan såg spalten den gamla filmen Kungliga Patrasket (1945) med Edvin Adolphson i huvudrollen och kunde än en gång konstatera att Hasse Ekman var en av våra stora i filmens värld.

Ingmar Bergman må ha varit vår störste filmskapare, Hasse Ekman var vår störste filmmakare. Han kunde det som många inte kunde: berätta en historia och skapa kvicka och intelligenta repliker som oftast känns alldeles äkta.

Svenska  exporter till Hollywood har inte alltid varit helt lyckade (med Lasse Hallström som lysande undantag). Men Ekman kunde ha blivit ett internationellt filmnamn. En svensk Frank Capra, sanna spaltens ord!

Min vän, den ärrade nöjesjournalisten Björn Vinberg, håller med:

Killen (Ekman) var bara 30 år! Och han lockar t ex Edvin till en formidabel gestaltning av den hjärtegode men bottenlöst självupptagne skådisen. Exempelscen: Han sitter och sörjer på nervhemmet. Otröstlig. Aldrig mer. Nu är det slutspelat.Men det behövs bara en apropå-replik från sköterskan: Herr Anker skall ju jubilera …närbild på Edvin.Och man ser faktiskt att ljuset tänds i hans ögon.

- – -

Allt vittnar om att herrarna (Bergman och Ekman)  inbördes hade en ganska skaplig ton. När Bergman behövde en stryktäck sadist att spela cirkusdirektör i Gycklarna Afton vände han sig till bäste tänkbare, nämligen Ekman. Och när denne förstod att sonen Göstas talang borde odlas i bästa tänkbara drivbänk vände han sig till Ingmar Bergman på Malmö stadstater, där en praktikplats fixades åt Gösta under ett par säsonger.

FOTNOT    Frank Capra (1897-1991) var amerikansk filmregissör med rötter på Sicilien. Han anses vara den som uppfann feel good-filmen, bland annat i Livet är underbart och En gentleman kommer till stan. Hans mest kända film är dock Arsenik och gamla spetsar (1943) med Cary Grant i en av huvudrollerna.