De nakna och de röda

I dag höll jag på att tappa brallorna. I sista stund svek modet mig, men jag kan tala om att det var ytterst nära.

På Ribersborg här i Malmö har naturisterna tilldelats ett område längst bort på stranden där de kan gå omkring och dingla med vad de har bäst de vill. En skylt varnar när man närmar sig. Det står inte I SOM HÄR INTRÄDEN, LÅTEN HOPPET FARA, men något i den stilen.

Som gammal och rätt ful gubbe är jag road av att betrakta damer utan kläder, särskilt om damerna är i tjugoårsåldern eller strax därunder. Jag närmade mig därför lystet  nudiststranden.

Det är dock en stor olägenhet förknippad med ett besök hos de nakna och de röda (ja solen sätter ju sina spår): det förväntas av en att man själv också blottar sig. Och det är man ju inte lika road av.

När jag var liten dräglade jag och mina kamrater över bilderna i en tidskrift som hette Solvännen. Det var nog inte meningen att man skulle göra det, men förmodligen gav vi dräglare genom våra köp av skriften nudisterna ett rejält tillskott till föreningskassan. Vi förvarade Solvännen i samma unkna byrålåda där vi hade Top Hat, Pin Up och Cocktail.

I Solvännen fanns det bilder av yppiga damer och atletiska herrar, ofta i motljus. Damerna gick ner i brygga och herrarna spände musklerna och gjorde gymnastiska och akrobatiska övningar tillsammans. Solvännen finns fortfarande, inhämtar jag på Google, och är organ (sic!) för Sveriges naturister.

Spalten fegade som sagt ur vid gränsen till nakenbadet. Han vägrade slänga  brallorna och så att säga visa spalten. Och är man inte beredd till ett sådant offer tillåts man heller inte drägla över anblicken av nakna tjugoåriga töser. Livet är hårt men rättvist.

Är det någon som vet var jag kan köpa Solvännen?