Denna förbannade hetta! (Repris)

Nu är det min själ hett i spaltens lya i Malmö. Alla fläktar fläktar och alla fönster och balkongdörrar står på vid gavel, men inget hjälper. Jag duschar kallt en gång i timmen och dricker oupphörligen iskalla gingroggar för att stå ut med hettan och för att fördriva malarian. Kinin botar nämligen malaria och tonic formligen kryllar av kinin.

I februari skrev jag en essä om detta, i vilken jag hävdade att personer i gamla kolonialromaner plägade sucka Denna förbannade hetta! med jämna mellanrum. Något belägg för detta hade jag inte och trots studier av ett flertal gamla Somerset Maugham-romaner, varav en faktiskt hette Rain and Other South Sea Stories, träffade jag inte på repliken en enda gång, så jag hade väl fel.

Dessutom begriper jag inte varför jag skrev om detta i februari, när det sannerligen inte är särskilt hett i vårt land. Men det är det som sagt nu.

Förra sommaren, som i kanske tre dagar gjorde skäl för namnet, funderade jag på att skaffa en liten mobil  luftkonditionering till spaltlyan. Ett företag lovade att jag skulle få prova en anläggning och levererade en sådan. Den bestod av  två bumlingar, varav en ganska stor bumling skulle stå i lyan och en jättestor bumling (något mindre än en kolonistuga) skulle bo på balkongen. För att kunna stänga balkongdörren var man tvungen att släpa in den jättelika balkongbumlingen i lyan, vilket var förenat med ohyggliga kroppsansträngningar.

Så jag ringde ventilationsfirman och bad den komma och befria mig från bumlingarna. Det blir ändå aldrig nån sommar, resonerade jag sorglöst. Men nu är det sommar och här sitter jag nu och suckar Denna förbannade hetta! och ångrar att jag inte köpte bumlingarna trots allt.

Hade jag inte haft gingroggarna vete fan  hur jag skulle stått ut.