Mors, morsan!

Hej alla barn, på söndag är det mors dag. I spaltens barndom var det ytterst enkelt att hylla mor på mors dag. Man ritade bara en rund sol med en massa pinnar på och skrev TILL MOR ovanför med sin spretiga  barnstil.
Mor blev därvid så rörd att hon grät hela dan, vilket var ett tecken på att man hade lyckats. I dag är nog en elvisp det minsta man kan komma undan med.
Förr var det vanligt att att Sven Olof Sandberg eller Bertil Boo stod i radion och sjöng Mor lilla mor, vem är väl som du? Far, kunde man svara på den frågan men det aktade man sig för, ty då fick man en hurring av mor.

Jag brukade fråga mor  vad hon önskade sig till mors dag. En snäll påg, svarade alltid mor. Bra, tänkte jag, då kan jag använda min surt förvärvade veckopeng till att gå på kortfilmsbiografen Spegeln och se Kalle Anka och Helan & Halvan. Hade jag tur fick jag även se den franske presidenten Charles de Gaulle komma ut på en flygplanstrappa i Paramountjournalen.

Men visst innebar löftet försakelser. Det det var hårt att inte få rycka vingarna av flugorna, stänga in katten i kylen och draga flickorna i flätan  på hela dagen.
Jag föreslår därför att du i stället köper något till mor. Varför inte en slagborrmaskin med tre hastigheter eller en modersåg. Nä vad säger jag, motorsåg menar jag förstås.
Kvinnor kan, heter det nu för tiden. Det har jag aldrig betvivlat. Även mödrar kan. Hade mor inte kunnat skulle hon ju aldrig ha blivit mor. Är det nån i familjen som inte kan är det ofta gubben, men till detta sorgliga ämne får vi återkomma i november.