Angående vykort

Madeira (Spalten)

Av hänsyn till den globala miljön kommer spaltens krympande skara av vänner och släktingar icke att mottaga några kolorerade vykort från denna resa.
Jag vet inte om någon skickar vykort i dessa dagar av sms och epost och blåtand och cype och allt vad det heter. Om icke är det lite synd, för vykortet är en fin gammal sed. I sin ädlaste variant kan vykortet vara en liten komprimerad reseskildring. Fast det är klart, då ska det ju gärna stå lite mer än att solen skiner och maten är toppen och att lilla Elsa har lärt sig simma.
Själv har spalten vykortsförhållande med ett ytterst fåtal personer numera; de går att räkna på ena handens fingrar. Men nu får även dessa räkna med att bli kortlösa.
En herre som drev det där med vykort till sin spets var den legendariske malmöarkitekten Fritz Jaenecke – fader till gamla stadion och många andra byggnadsverk i Malmö och desslikes fader till en av mina ungdomspolare.
Fritz, som i många avseenden var en originell människa, köpte inte vykort i den lokala kiosken, han målade dem själv. Från sina resor skickade han små akvareller och blyertsteckningar till sina vänner! Jag begriper inte hur han hann med Eiffeltornet och Konungarnas dal också.
Men, som sagt, från denna resa inga vykort. Nåt vill man ju göra för de stackars isbjörnarna.

En fördel

Madeira (Spalten)

En fördel med att ha vad telefonbolaget kallar mobil hemtelefon är att Stadsmissionen i Malmö kan ringa klockan åtta på morgonen och fråga om man vill måla en tavla för de hemlösa.
Detta var ironi, vilket betyder att man säger en sak och menar en annan. Utan ironi stode sig spalten slätt. Att ha sitt svenska telefonnummer med på semesterresan har förstås sina fördelar också. På fredag ska sålunda en ortoped på Malmö Allmänna Sjukhus ringa och tala om att han fortfarande inte vet vad som gör att jag inte kan gå som en normal karl.
Titta, nu var jag elak igen! Detta är spaltens andra dag på Madeira. Det regnar småspik och blåser och är kallt, men i övrigt är vädret utmärkt.

Vad är ogräs?

(Husminne 7)

Vad är ogräs? Den frågan ställde jag mig understundom när jag låg på händer och knän vid lilla huset på den skånska prärien och rev och slet i nässlor och snärjmåra.
Om man utgår från att o:et står för en negation – och det borde det ju göra, eftersom omöjligt betyder icke möjligt, otrevligt icke trevligt och onödigt icke nödigt – borde all växtlighet utom gräs vara ogräs. Så enkelt är det dock inte.
Men vad är då ett ogräs? Har det med utseendet att göra? Knappast. Nässlor är visserligen inte särskilt snygga, ej heller tistlar. Å andra sidan har ju många arter som vi kallar ogräs ett rätt fördelaktigt utseende. Maskrosor är ju inte direkt fula, ej heller tussilago och blåklint, vallmo och ringblommor.
Har det med ett elakt beteende hos arten att göra? Stämmer inte heller. Okej, nässlor bränner och tistlar sticker; å andra sidan sticker även rosor och vem vill kalla rosor ogräs?
Om incitamentet på ogräs är att det förökar sig flitigt och tränger ut ädlare systrar och bröder är ju exempelvis syrener ogräs, ty värre strebrar får man leta efter.
Och vad ska man i så fall kalla oss människor? Odjur?

Inte direkt ful.

Ett litet trick

När jag sitter i en flygmaskin och vi hamnar i turbulens så att hela fordonet skakar i sina grundvalar och nästan verkar ha bestämt sig för att ge upp och störta till marken, då har jag ett litet trick: jag tittar på flygvärdinnorna.
Ser de oberörda ut och fortsätter att leende och lugnt pratande med varandra sköta sitt värdinneskap återgår jag lugnad till min bok eller till den stänkare jag för tillfället har framför mig.
Hittills har det aldrig hänt att flickorna ser ut att vara det minsta berörda.

På samma sätt försöker jag i dagarna iakttaga näringslivets toppar när de framträder i tv. På deras miner och uttryckssätt tänker jag att jag borde kunna se vad de tror om den globala finanskrisen.

Hittills har jag dock aldrig haft nån hjälp av detta. Direktörerna ser helt oberörda ut och verkar se framtiden an med den största av tillförsikter.
Troligen ingår det  i deras förhållningsorder att göra det.

Men tänk om det är samma sak med flygvärdinnorna!

Piraterna anfaller

När ordet fildelning först dök upp i media var vi några gamla korkade stofiler som undrade vad det var. Några av oss trodde att det var den situation som kan uppstå då två syskon delar på en tetra filmjölk till frukostflingorna.
Nu vet vi bättre. Fildelning är stöld.

Förr ansågs det självklart att bio, teater, musik, dans, visor, schlager, dikter och böcker var nåt man skulle betala för. Pengarna gick till dem som stått för fiolerna: filmbolag, teaterförlag, musikförlag, men även till fysiska människor såsom dramatiker, regissörer, kompositörer, skådespelare, dansare, hiphoppare, ljussättare, koreografer, rekvisitörer, arrangörer, scenografer, schlagersångerskor, trumpetare och alla andra som skapat produkterna.

När spalten var liten kostade det en och femtio att gå på bio om man ville sitta någorlunda drägligt. En stenkaka gick, om jag inte minns fel, på tre och femtio. Det var stora pengar på den tiden, då en veckopeng på sin höjd uppgick till en femma. Men vi betalade. Självklart.

Numera är det icke längre självklart. Dagens ungdom anser att det är för dyrt att gå på bio eller köpa grammofonskivor. De vill kunna ladda ner konstnärliga produkter gratis.

Därmed är det faktiskt så att dagens ungdom försvarar stöld.

Ett av de mest begåvade yttrandena jag hört i sammanhanget var en yngling som med fjunig röst deklarerade att piratsajterna måste legaliseras.

Tillfrågad vad han då tänkte sig att filmbolag och grammofonbolag och bokförlag skulle leva av svarade han att det gav han väl djävulen i. Det är väl inte vår sak att ordna med deras försörjning, svarade han.

Nej det är det förstås inte. Frågan är bara vad ynglingen och hans fjuniga kamrater ska fildela i framtiden. När alla kulturproducerande företag gått i kånken och alla idoga kulturarbetare ligger ihjälsvultna i rännstenen.

Det får nog bli den den där frukostfilen.

Den ofarlige mesen

(Husminne 6)

Där bodde en pilfink under taket till lilla huset på den skånska prärien. I början av sommaren var han rädd att flyga in i boet när jag satt i trädgården, ty han ville icke röja sin boning.
Men efter ett tag upphävde han flygförbudet. Han insåg förmodligen att den där mesen som satt där med sin kaffekopp var helt ofarlig.

Det var förstås alldeles rätt tänkt. Spalten är en snäll fan, som inte gör en fluga förnär.

Vilket man knappast kan säga om pilfinken.

Typisk pilfink

Hjärta och smärta

I dag är det, vare sig vi vill det eller ej,  Alla hjärtans dag och Melodifestival.
Det påstås att schlagertexter ofta handlar om hjärta och smärta. Detta är troligen sant – även om jag just nu inte kan komma på ett enda exempel – men faktum är att det är minst lika vanligt i vad man kallar seriös lyrik.
Spalten kan sålunda ur minnet citera en välbekant strof av Hjalmar Gullberg, aktad skald och ärad ledamot av Svenska Akademien. Den ingår i diktsamlingen Kärlek i tjugonde seklet och lyder:

Du dog i kväll, men bara i mitt hjärta -
ett halvkvävt rop, en outsäglig blick.
Med smärta föddes du, och dog med smärta
på ödslig strand, där jag en gång din kärlek fick;
och glädjelöst och stilla är mitt hjärta.

Detta får mig att tänka på  en ganska rar historia som jag läste i en artikel av gullbergkännaren Stefan Ersgård. Vid ett tillfälle satt Hjalmar i ett sällskap där man snackade lite skit om kollegerna, bland annat om skalden Johannes Edfelt.
Någon konstaterade lite hånfullt att den berömde kollegan använde rimlexikon.
- Gör inte alla det? sa Gullberg stillsamt.

FOTNOT Jag kunde inte låta bli att konsultera mitt rimlexikon. Där fann jag flera bra rim på hjärta: ärta, svärta, snärta till exempel. För att inte tala om fjärta.

Alla hjärnors dag

För att stimulera försäljnngen av chokladkartonger och blombuketter har Näringslivet bestämt att det på lördag är Alla hjärtans dag.
För att stimulera den intellektuella nivån på flertalet tv- och radioprogram föreslår spalten att Alla hjärnors dag snarast införs.

Undersökning pågår

Varje gång jag slår på nyheterna i radion talas det om undersökningar. Inte en nyhetssändning utan orden Det visar en undersökning…

Vad är det då undersökarna kommer fram till? Ja, inte är det mycket att hänga i julgranen.

Barn till föräldrar som är missbrukare mår sämre än andra barn.

Det dåliga sommarvädret har medfört att svenskarna är blekare än vanligt.

Folk som tittar mycket på teve vistas mer inomhus än folk som orienterar.

Lokalvårdare med invandrarbakgrund har sämre ekonomi än verkställande direktörer.

Jag vet inte vilka det är som beställer dessa undersökningar. Kanske är det regeringen som på det sättet vill hålla arbetslösheten nere?

En undersökning visar att arbetslösheten bland folk som gör undersökningar är lägre än den i befolkningsgrupper som inte gör undersökningar.

Spalten ska undersöka saken.

A stare was born

I tio år ägde jag ett hus på Österlen, mellan Skillinge och Borrby, mellan gula rapsfält och blå himmel. Från övervåningen såg man Bornholm i siktigt väder.

(Husminne 5)

En sommar fick spalten tillökning i familjen. Jag hade spikat upp en fågelholk i poppeln utanför köksfönstret. Första året gick det trögt med uthyrningen. Där var några par och tittade, men ingen flyttade in. De ryckte på vingarna och sen var de borta.
Jag höll på att ge upp, men då sa granne Jönsson att fåglar aldrig flyttar in i en holk första året. Det luktar för mycket människa för att de ska trivas.
Vänta till nästa år så ska du få se att di kommer, sa Jönsson. Och mycket riktigt – våren därpå flyttade ett ungt starpar in.
I några dagar flög de ut och in genom de lilla runda hålet, sen blev det tyst i holken. Jag insåg vad de båda unga tu var i färd med: de gjorde nya starar.
Hur starar gör nya starar vet jag inte riktigt men jag antar att det inte är storken som kommer med dem. Jag tror de gör som vanligt folk: älskar.
Eller heter det kanske pippa när det gäller fåglar?

Och en dag hände det alltså. Från holken hördes trampet av små klor.
A stare was born. Eller rättare sagt flera stycken.

Sturnus vulgaris.