I lördags hade spalten icke mindre än 162 besökare, ett all time high-rekord. Det är dock en bit kvar till ett mig närstående program, Nöjesmassakern, som den 13 december 1985 hade 4 732 200 tittare. Men då hade jag förstås draghjälp av Sven Melander.
Arkiv för augusti, 2008
Med risk för att…
augusti 31, 2008… vara tjatig vill jag ännu en gång uppmana ärade spaltbrukare att hålla korpgluggarna öppna i morgon, måndagen den 1 september, den första höstdagen.
Spalten
Sillarna i Östersjön
augusti 30, 2008Die Heeringe der Ostsee sind magerer als die der Nordsee. Med detta yttrande överraskade jag en morgon det par från Hannover som var mina grannar vid poolen på Mallorca.
Hur vet ni det? sa mannen, av allt att döma djupt imponerad över denna min insikt i fiskerinäringen. Jag förklarade då att detta var ett exempel ur Hjort-Lides förkortade grammatik, med vars hjälp jag tog mina första stapplande steg på det tyska språket.
Vad sillarna är exempel på har jag glömt, men upplysningen att de är magrare än sillarna i Nordsjön sitter för evigt kvar i min hjärna. Det är mycket onödigheter som fyller ens hjärna. Tänk om man kunde rensa ut allt gammalt skräp och ersätta det med exempelvis Einsteins relativitetsteori eller konsten att dansa rumba.
The baby did nothing but kick and cry, slänger jag lite nonchalant ur mig till ett passerande engelskt par.
Really? säger de på sitt vänligt brittiska sätt, föga anande att den gamle svenske gentlemannen bara dragit fram ännu en onödighet ur sin hjärnas svarta hål.
När jag inte var i Indien
augusti 28, 2008En gång för många år sen reste jag jorden runt. Dock var jag aldrig i Indien. Jag flög över Indien, jag såg Indien från flygmaskinsfönstret, jag kunde nästan känna den sötaktiga doften av Indien, men jag var aldrig i Indien.
Jag fantiserade om hur det var i Indien. Jag föreställde mig att solen sken, att bäckar porlade, fjärilar prålade, humlor surrade och att lärkan slog i skyn sin drill. En jättelik indisk elefant med fladdrande elefantöron rullade en trädstam genom skogen. En indisk mamma stod och lagade käk åt familjen. Curry i dag igen, gnällde hennes tonårige son.
En ko råmade vemodigt. Veganerna må säga vad de vill, men det kan inte vara särskilt spännande att vara ko när man vet att man aldrig kommer att bli oxfilet. En sådan ko kan rentav drabbas av existensiella problem och börja ifrågasätta meningen med sitt usla koliv. Så tror jag det är, bestämt kan jag inte veta eftersom jag icke är en ko.
En lustigkurre berättade en pakistanhistoria. En maharadja satt framför teven och tittade på ett naturprogram om blåmesar i Sverige. Såna konstiga djur dom har där uppe, sa maharadjan till sin hustru. En fakir piskade spikmattan med sina bara händer.
Så tror jag det var i Indien. Men som sagt, jag var aldrig där.
Spaltchocken!
augusti 27, 2008Obs! Inom kort kommer spalten med en stor överraskning. Hade jag varit en kvällstidning skulle jag kallat den en chock. Håll korpgluggarna öppna.
En parlör i tiden
augusti 25, 2008Häromdan hittade jag en gammal reseparlör från 1957 i mina gömmor. Den visade sig vara totalt oanvändbar . Att den inte nämner moderna påfund som desktop, bluetooth och bredband kan jag förstå, men flög flygmaskin gjorde man väl i alla fall redan i denna tidernas gryning? Men icke – här förutsätts att utlandsresenären når sin bestämmeleort per ångtåg.
”Chaufför, till Nordbangården!” utropar resenären sålunda käckt till droskkusken.
”Jag har lite choklad för resan”, erkänner han skamset i tullen.
”Var snäll och borsta mina skor” , ber han hotellportiern.
”Jag vill ha ett halvt dussin tryckknäppen och en rulle merciserad tråd”, säger han i affären.
Så där håller det på. Ärligt talat, högt ärade läsare, när köpte du tryckknäppen senast? Och vilket hotell borstar dina skor? Så jag bestämde mig för att skriva en reseparlör i tiden. Här några smakprov:
Å HOTELLET
”Portier, hör hit! Giv mig en semestervåning med hel eller delvis havsutsikt i ett stadsområde med endast begränsad genomfartstrafik.”
Å STADEN
”Fru Poliskonstapel, var god upplys mig om vägen till närmaste Jämställdhetsombudsman.”
Å PLAYAN
”Kan jag och min blonda sambo näcka på denna strand?” ”Tyvärr icke, min herre, men madame är givetvis välkommen att exponera rattarna.”
Å SUPERMERCADON
”Herr Bodbetjänt, giv mig genast fem liter av det starkaste och billigaste brännvin ni har i lager. Jag firar semester och önskar berusa mig till oigenkännlighet.”
Å DANSRESTAURANGEN
”Senorita, huru mycket önskar ni i ersättning för en kortare herdestund?”
”Vet hut, gubbjävel, jag heter Maggan och är från Mölndal.”
Å LUNCHKROGEN
”Hitåt, kypare, vi önskar beställa nagg.”
“Då kan jag rekommendera våra Tjåttbållar. Som dessert föreslår jag jårdgybbar”.
”Vi äter av princip endast svensk mat. Giv oss därför en kebab, en Quattro Staggione, en cheeseburger med french fries och två petit fours.”
Utflykter
augusti 23, 2008Bilnostalgi (5)
Att på söndagarna göra en liten utflykt per bil hörde inte till ovanligheterna. Därvidlag hade man som motto Karin Boyes välkända rader: ”Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd”. Hela släkten stuvades in i den gamla Chevroleten (m/39). Mormor hade en leopardmönstrad pläd runt benen och alla sjöng den tidens glada schlagerbitar. De som var något äldre sjöng alla tiders glada operettlåtar. Att sålunda färdas genom kulturlandskapet i omedelbar kroppskontakt med nära och kära skapade en stor och trygg släktgemenskap. Nu för tiden är det bara folk av utländsk extraktion som fyller sina bilar på detta vis.
Det hände sig understundom att bilkosan ställdes till så avlägsna orter som Stockholm. En sådan resa delades upp i två etapper. Första etappen gick från Malmö till Jönköping, där familjen tog in på Stora hotellet och åt supé. Efter vätternrödingen tog far en kaptenlöjtnant och en cigarrcigarett av märket Matanzas och mor en liten kakaolikör, varefter alla gick till sängs för att nästa dag återanträda färden mot norr.
Fingerspitzengefühl
augusti 22, 2008Jag har ingen fingertoppskänsla. Och då menar jag inte bildligt utan bokstavligt. Jag har ingen känsla i fingertopparna. När jag ska plocka upp en femtiöring från bordet så ligger den kvar när jag går.
På vårdcentralen sa en doktor för ett tag sen att det var en åldersförändring som det inte gick att göra något åt, den fick jag leva med. Men efter att ha konsulterat en annan läkare vet jag bättre.
Det jag lider av är något som den medicinska vetenskapen kallar carpal tunnel. Det innebär att nerverna som går ut till fingrarna – alla utom lillfingret som har en egen liten tunnelbana! – har råkat ut för trängsel vid handlovarna. Det är inte helt ovanligt hos äldre personer och det är ganska enkelt att operera.
Och varför inte, fingertopparna är ju mina huvudsakliga arbetsredskap. Och man ska min själv vara rädd om femtiöringarna i dessa dagar.
För övrigt tycker jag att det tyska Fingerspitzengefühl är mycket mer expressivt.
