Här har du min blogg

Jag är i dag sjuttiotre år och har större delen av mitt yrkesliv bakom mig.

Jag har skrivit tidningskrönikor, böcker, filmer, teaterpjäser, revynummer och guvet allt.

Numera är det rätt tyst hemma hos mig. Det ringer inte lika ofta i telefonen.

Uppdragsgivarna står inte i kö längre. Detta är lite tråkigt, eftersom jag faktiskt skriver bättre nu än när jag var ung, men så är det i vår åldersfixerade värld.

Gammal är äldst, hette det förr. Därmed menade man att den som är gammal har mest erfarenhet och kanske därför är skickligare i sitt hantverk.

Kanske menade man också att den som är gammal är lite klokare, vad vet jag?

Gammal är sämst, verkar det heta i dag.

Nu tänker jag ta saken i egna händer och bli min egen uppdragsgivare. Jag tänker öppna en blogg.

I en blogg behöver jag inte gå och vänta på att folk ska ringa.

Jag blir inte refuserad. Jag kan skriva vad jag vill. Jag är fri som en fågel.

Bloggen kommer inte att ge mig några inkomster, men jag behöver inga inkomster.

Mitt yrkesliv inträffade under en tid då man inte genom fildelning och dylika skumma manövrar tog brödet från författare, artister och konstnärer.

Vi fick betalt för vårt arbete.

Därför är jag i dag ekonomiskt oberoende. Jag är inte rik, men jag har så jag klarar mig resten av livet.

Den blogg jag nu öppnar är tillgänglig för alla. Alla kan läsa vad jag skriver.

Om nån tycker om vad jag skriver och vill låta andra ta del av det är dom välkomna att göra det.

Det kostar ingenting. Det är gratis.

Jag är därmed en modern människa, som generöst delar med mig av mina filer.

Så håll till godo.

Här har du min blogg.