Min stund på jorden

I dag har jag en vecka kvar av mitt jordeliv. Nästa måndag ska jag gå genom pärleporten.

I alla fall om jag ska tro The Death Clock, som är en amerikansk sida på internet. Där kan man räkna ut hur länge man ska leva. Min deadline är alltså den 7 juli 2008.

Det är naturligtvis bara trams. Man anger sitt kön, sin ålder, sitt BMI samt om man röker eller ej. Jag förmodar att Dödsklockans uträkningar baserar sig på försäkringsstatistik.

Men lite roliga är dom. Man kan välja om beräkningen ska vara optimistisk, sadistisk, pessimistisk eller normal.

Klickar jag på pessimistisk får jag det lakoniska beskedet:

Sorry, but your time has expired! Have a nice day.

Vi får se hur det går. Håll tummarna!

Meddelande ang Göte Borg

För cirka fyrtio år sen satt två ynglingar, av vilka Stig Nahlbom var den andre, och levererade tramsigheter till en sida i Söndags-Expressen. Sidan hette Meddelanden och bestod till större delen av lätt krystade ordvitsar.

Den var nog inte så vältajmad: vid samma tid stod mer politiskt engagerade ungdomar på barrikaderna och talade sig varma för Mao, Stalin och andra mänsklighetens välgörare.

I dag är det kanske inte så många som minns Meddelanden. En som däremot verkar ha överlevt är f grushandlaren Göte Borg, som envist, söndag efter söndag, hävdade att det var bättre förr.

Nu har gubben börjat röra på sig och röster höjs för att han ska få en egen blogg. Varifrån dessa röster kommer är kanske inte så svårt att gissa, men propån kommer faktiskt ända uppifrån Svenska Akademien, från Peter Englund. Och som historiker borde väl han om någon kunna avgöra om Borg har rätt – om det verkligen var bättre förr.

Så håll korpgluggarna öppna, en dag dyker kanske hr Borg upp i bloggform.

Ett förhållande

En dag mötte jag en kvinna som frågade mig om jag var Birgittas morbror.

Det stämmer, svarade jag, jag är Birgittas morbror.

Jag är Birgittas studentkamrat, sade kvinnan.

Jag har inte sagt hela sanningen, sade jag.

Vad menar du? sade kvinnan. Är du inte Birgittas morbror?

Jo, sade jag, men jag är inte bara Birgittas morbror. Jag är även en massa andra. Vilka då? sade kvinnan.

Jag är exempelvis Stickans arbetskamrat. Men det säger dig inte ett dugg. Lika lite som mina förhållanden med Pelle, Greta, Matilda och konung Carl XVI Gustaf.

Har du ett förhållande med konung Carl XVI Gustaf?

Jag är Pelles granne, Gretas kusin, Matildas sonson och konung Carl XVI Gustafs undersåte. Men detta betyder ingenting för dig. Det är först som Birgittas morbror jag betyder något för dig.

Du betyder ingenting för mig, sade kvinnan.

Jag har inte heller sagt hela sanningen, sade hon efter en stund. Jag är inte bara Birgittas studentkamrat. Jag är även Margits syster, Eva-Britts styvdotter, Lennarts och Ullas barnvakt och doktor Bergströms patient.

Jag går också till doktor Bergström, sade jag.

Inte min doktor Bergström. Han är gynekolog. Hur är det med Birgitta nu för tiden?

Det är bra, sade jag. Hon bor i Norrköping.

Nej, sade kvinnan, hon bor i Kristianstad.

Min systerdotter bor i Norrköping.

Min studentkamrat bor i Kristianstad.

Då kan man knappast säga att vi har något förhållande, sade jag.

Knappast, sade kvinnan.

Nu var det 1935

Vinjettbilden till min blogg föreställer mig sittande på stranden i Falsterbo. Dagens bild är från 1935 och föreställer mig på stranden i det närbelägna Höllviken, där jag tog mina första stapplande steg.

När jag var liten

När jag var liten fanns det inga torktumlare, inga kontaktlinser, inga strumpbyxor, inga charterresor, inga diskmaskiner, inga kaffebryggare, inga mikrougnar, inga mopeder, inga jetplan, inga krisgrupper, inga kulspetspennor, inga vindrutespolare, inga transistorradior, inga bilbälten, inga cykelhjälmar, inga flytvästar, inga frysskåp, ingen teve, inga videor, ingen källsortering, inga datorer, ingen stero, inga p-piller, inga mobiltelefoner, inga parkeringshus, inget penicillin, inga kreditkort, inga mjölkkartonger, inga snabbköp, inga månraketer, inga krisgrupper, inga dagisfröknar, inga hamburgare och ingen gurkmajonnäs.
Undra på att man har blivit konstig !

Här har du min blogg

Jag är i dag sjuttiotre år och har större delen av mitt yrkesliv bakom mig.

Jag har skrivit tidningskrönikor, böcker, filmer, teaterpjäser, revynummer och guvet allt.

Numera är det rätt tyst hemma hos mig. Det ringer inte lika ofta i telefonen.

Uppdragsgivarna står inte i kö längre. Detta är lite tråkigt, eftersom jag faktiskt skriver bättre nu än när jag var ung, men så är det i vår åldersfixerade värld.

Gammal är äldst, hette det förr. Därmed menade man att den som är gammal har mest erfarenhet och kanske därför är skickligare i sitt hantverk.

Kanske menade man också att den som är gammal är lite klokare, vad vet jag?

Gammal är sämst, verkar det heta i dag.

Nu tänker jag ta saken i egna händer och bli min egen uppdragsgivare. Jag tänker öppna en blogg.

I en blogg behöver jag inte gå och vänta på att folk ska ringa.

Jag blir inte refuserad. Jag kan skriva vad jag vill. Jag är fri som en fågel.

Bloggen kommer inte att ge mig några inkomster, men jag behöver inga inkomster.

Mitt yrkesliv inträffade under en tid då man inte genom fildelning och dylika skumma manövrar tog brödet från författare, artister och konstnärer.

Vi fick betalt för vårt arbete.

Därför är jag i dag ekonomiskt oberoende. Jag är inte rik, men jag har så jag klarar mig resten av livet.

Den blogg jag nu öppnar är tillgänglig för alla. Alla kan läsa vad jag skriver.

Om nån tycker om vad jag skriver och vill låta andra ta del av det är dom välkomna att göra det.

Det kostar ingenting. Det är gratis.

Jag är därmed en modern människa, som generöst delar med mig av mina filer.

Så håll till godo.

Här har du min blogg.